Leta i den här bloggen

onsdag 13 september 2017

Sägenkartan

Nu till en riktig skattkarta som Institutet för språk och folkminnen har skapat för oss! Den 1:a september hade den digitala plattformen Sägenkartan premiär.
Sägenkartan riktar sig till en bred allmänhet och är ett led i institutets strävan att tillgängliggöra samlingarna och därmed öka intresset för, och kunskapen om, folkminnen. Kartan innehåller drygt 5 000 berättelser, kopplade till den ort där de samlats in.

Jag har studerat kartan en del och ser det som en mycket viktig källa till spökhistorier och hemsökta platser i Sverige, en riktig guldgruva! Jag kommer ihåg hur svårt det var att hitta berättelser från Gotland där jag är född. Kolla in kartan till höger, de blå markeringarna är kategorin "döden och de döda", 21 träffar på Gotland!

Läs mer om Sägenkartan här.

Själva kartan har ni här.

/Markus

onsdag 19 juli 2017

Ghost House - kommande Thai/Am. skräckfilm

Ett ungt par, Jim och Julie, semestrar i Thailand där Julie blir förtjust i att fotografera små helgedomar som kallas "Ghost Houses" som tros ge andar skydd och komfort. Ett par brittiska resenärer tar dem med till landsbygden för att visa Jim och Julie en plats där många av helgedomarna finns. Efter att ha tagit med sig ett föremål från platsen blir Julie förföljt av en illvillig ande...

Trailer:
 

Det är vad den kommande skräckfilmen Ghost House ska handla om. Filmen är amerikansk men mestadels filmad i och runt Bangkok, Thailand och nära den burmesiska gränsen för de gamla tempelruinerna och djungeln.. Jag vet inte vad ni tycker men jag känner att det kan bli en ganska bra och otäck spökskräckis!

Andehus vid bensinmack i Thailand
Ghost Houses är inget som är påhittat för filmens skull utan andehus är något som finns och som är vanligt förekommande i sydöstra Asien. 

Från Wikipedia: Andehus eller san phra phum (thai ศาลพระภูมิ) är helgedomar för naturandar. De förekommer i Thailand, Laos och Kambodja och är i de flesta fall små. I enstaka fall kan de vara betydligt större.

Det handlar om resterna av en gammal animistisk tro som lever vid sidan om dagens buddhism. En sådan helgedom uppförs så snart en tomt blir bebyggd för att lugna markandarna som har förlorat sin hemvist, och ge dem ett ersättningshem på samma tomt.

Andehus påträffas inte bara i anslutning till boningshus och offentliga byggnader utan även vid heliga platser som grottor, klippor, berg och ovanliga träd. De placeras också vid gator där många olyckor inträffat.


/Markus



tisdag 18 juli 2017

Två korta spökhistorier

Här är två korta berättelser som jag har hittat på nätet. Korta men läskiga! 

/Markus


Vem svarade i min telefon?

I går kväll tog en vän med mig ut för att gå på den lokala barens musik-kväll. Efter några drinkar upptäckte jag att jag inte hade min telefon på mig. Jag kollade runt bordet där vi satt, baren, toaletten. Tillslut lånade jag min väns telefon för att ringa upp min så att jag kunde höra var den var. Efter två signaler svarade någon som gav ut ett lågt raspig fniss för att sedan lägga på. Jag ringde igen men fick inget svar. Jag gav upp letandet och gick hem. Jag hittade min telefon på mitt nattduksbord, precis där jag lämnade den.

Vad fanns nere i källaren?

Mamma hade sagt att jag inte fick gå ner i källaren, men jag ville se vad som gjorde det där ljudet. Det lät som en hundvalp, och jag ville se valpen, så jag öppnade källardörren och började gå ner. Jag såg inte en valp, och sedan kom mamma och ryckte upp mig ur källaren och skrek åt mig. Mamma hade aldrig skrikit på mig förut, och det gjorde mig ledsen och jag grät. Mamma berättade för mig att aldrig gå ner i källaren igen, och hon gav mig en kaka. Det fick mig att må bättre, så jag frågade henne inte varför pojken i källaren gjorde ljud som en valp, eller varför han inte hade några händer eller fötter.

söndag 2 juli 2017

Stämningsmusik

Ofta när jag sitter och letar efter spökerier så har jag musik på för att komma i stämning och nu vill jag passa på att tipsa om youtube-kanaler med sådan musik som dessutom är timmes-långa så man behöver inte byta låt utan kan försvinna in i en spökstämning!

Här är två exempel men det finns många som är en, två eller även tre timmar långa:
1 Hour of Creepy Doll Music

Och en annan som också är bra:


En liten flickas spöke

Här kommer en berättelse från en medelålders amerikan som berättar om en händelse från barndomen.

/Markus

Shirley Temple
Jag växte upp i ett hus på Long Island, New York, som mina föräldrar köpte av två äldre damer som hade bott där i många år. Jag var ungefär fem år vid tiden, och som så många små barn blev jag ofta rädd och sprang till mina föräldrars sovrum och sov ofta med dem.



En natt, precis som jag var på väg att gå in i mina föräldrars sovrum fick jag se en uppenbarelse av en liten tjej i dörren till gästrummet i slutet av korridoren flera meter bort. Uppenbarelsen var som en ansiktslös blåvit-aktig ånga i form av en liten tjej, kanske 4 eller 5 år gammal och bar en klänning som såg ut att vara en sån som "Shirley Temple" bar som var vanlig på 1930-talet och 1940-talet.  

Hon svävade till tröskeln till gästrummet och stannade till som om hon  skulle se vem som kom gående i korridoren. Skräckslagen dök jag in i mina föräldrars rum och in under lakanen. När jag berättade vad jag hade upplevt så trodde inte mamma på mig. Hon menade på att jag hade livlig fantasi.
Många år senare, när min mamma gick bort, besökte jag med min far. Jag var då i tjugofemårsåldern. Det fanns några konstiga händelser i huset natten hon gick bort (en annan historia), och vi kom in i en diskussion om spöken och liv efter döden. Min far var en total icke-troende när det gällde såna saker. Jag berättade för honom om min erfarenhet jag hade som barn och hans uttryck förändrades och han blev vit som ett lakan i ansiktet.  


Han berättade för mig att de gamla damerna han köpte huset hade en liten tjej som gick bort i polio där i huset. Eftersom huset hade ett väldigt bra pris så köpte han huset och berättade aldrig för min mamma om dödsfallet i huset. Han var chockad över att få höra om min erfarenhet. Den erfarenheten har varit med mig hela mitt liv och definitivt gjort mig öppet sinnad för det paranormala.

/ChuckFL

tisdag 23 maj 2017

Isla de las Muñecas - Dockön



Don Julian Santana Barrera
Xochimilco ses som Mexikos Venedig med hundratals kilometer kanaler längs samhället och mellan odlingsmark. Längs dessa kanaler som är ett populärt turistmål, hittas Isla de las Munecas – Dockön som ligger precis söder om Mexico City. Enligt sägnen drunknade en liten flicka här under mystiska omständigheter. 

En man vid namn Don Julian Santana Barrera ska ha hittat den döda flickan och hennes docka som flöt i vattnet. För att hedra flickan hängde han upp dockan i ett träd på ön, men blev enligt legenden besatt av flickans själ och började hänga upp fler och fler dockor. Efter 50 år ska Julian ha hittats död, drunknad på samma ställe som flickan.

Även om dockmannen är en riktig person är det omstritt vad som är sant och vad som är en modern legend. Vissa menar att Don Julian Santana Barrera hittat på förklaringen med den döda flickan och helt enkelt blev besatt av att hänga upp dockor.

Vad som är säkert är i alla fall att ön har blivit en makaber turistattraktion och att besökare fortsätter pryda den med nya dockor. På nätterna sägs dockorna röra sina huvud och armar och viska till varandra.

/Markus

söndag 7 maj 2017

Spöket vid milan



Här är en gammal berättelse ur Svenska spökhistorier. Kolmilor var vanligt förekommande förr. Där tillverkades träkol som användes till hemsmide. Läs mer om kolmilor här.

/Markus

Spöket vid milan

Framför mig sitter kolar-Johan och berättar:

- Det är många år sedan detta hände, som jag nu skall berätta. Jag var då en pojk på omkring tretton år.Far och jag kolade två milor vid - tjärn, en gång belägen djupt inne i Värmlandsskogarna. Vi hade tänt milorna, och allt artade sig bra så länge far var kvar, men en dag skulle han hem och proviantera och stanna hemma över natten. Nu skulle jag få mitt elddop. Ensam skulle jag passa milorna i mörka natten inne i djupa skogen. Visserligen låg gården i närheten, men mellan den och milorna utbredde sig ett tätbevuxet skogsbälte.

Jag gick ronden i skymningen, såg till att draghålen vid milans botten fungerade, klubbade stybben på toppen, klättrade nedför stegen och gick in i kojan och lade mig att sova. Efter en stund vaknade jag, kände mig orolig, tände lyktan och gick ut för att syna milorna. På den första fanns inget fel, men när jag kom till den andra såg jag en skepnad med förvridet ansikte och med uppsträckta händer. Det verkade som om hela gestalten försökte rycka sig loss från något som gastkramade den men ej orkade röra sig ur fläcken.

Nu var det slut med allt mitt mod. Jag skrek till, tappade lyktan och sprang förfärad till kolkojan och slog igen dörren efter mig. Jag låg länge med bultande hjärta och vågade mig sedan ej ut till milorna. De fick sköta sig själva resten av natten. 

När det ljusnade kom far. Jag berättade vad jag sett för honom. Ansiktet blev allvarligt. Jag gissade strax, att han själv sett spöket vid milan. Så berättade han: Det är nu många år sedan. Ägaren till - tjärn därborta hade en enda son. Denne skulle en natt passa milorna ensam alldeles som du nu gjort. Föräldrarna hans skulle på bröllop i byn. När de kommo åter var sonen försvunnen. Ingenstädes stod han att hitta. Man gissade att milorna tagit honom, och det berättades ofta, att han "gått igen", men det var nu länge sedan det hände. Milbottnarna lågo länge nedlagda här men kommo på nytt till användning härom året. Nu dröjer det nog innan han visar sig igen. Nästa år ska vi kola på annan plats, tröstade far mig med. 

Sm.

onsdag 3 maj 2017

Tre korta spökhistorier

Det finns massor med berättelser på nätet, korta, långa och jättelånga. Här är tre korta berättelser som sägs vara verkliga.

/Markus

Jag vaknade en natt av att jag var kissnödig. Jag gick till badrummet och hade min mobiltelefon med mig. När jag gick ner i hallen och sms:ade så gick jag in i en tjej i en vit klänning. Jag tittade inte upp då jag var upptagen med mobilen utan sa"förlåt" och fortsatte gå. Snart kom det upp för mig att jag var hemma ensam och inte i min livliga studentkorridor. Nästa dag när min pojkvän kom för att hämta mig till bio frågade han varför jag hade stirrat på honom genom fönstret på övervåningen och varför jag hade bytt till en vit klänning. Jag äger inte ens en vit klänning...

Jag var hemma ensam och tittade på TV när jag tyckte att jag såg något som rörde sig i sovrummet. Jag ansträngde mina ögon och fick då se en man gå ut ur garderoben till andra sidan av rummet. Han stannade, tittade på mig, satte fingret mot sina läppar och vände sig om. Han hade blod i ansiktet, och huvudets baksida saknades. Han försvann tillbaka i garderoben. Vi flyttade när vi fick reda på att det mystiska lilla hålet i taket på vårt sovrum är från en tidigare hyresgäst som sköt sig på den exakta platsen.

När jag var barn flyttade min familj till en lägenhet där ett mord en gång hade begåtts. Varje natt så stängde min storasyster vårt sovrumsfönster, och när jag tittade ut så såg jag tre ansikten som stirrade tillbaka på mig. De hade inga hår, näsor eller munnar. De bara stirrade utan att göra någonting. För några månader sedan så pratade min familj om den lägenheten, och jag nämnde ansiktena. Min syster vände sig mot mig, chockad sa hon att hon också hade sett dem. Det var därför hon alltid bad mig att stänga fönstret.

fredag 28 april 2017

Winchester - Första bilden från filmen

Nu har en bild från kommande filmen Winchester som ska handla om Sarah Winchester som lät bygga Winchester Mystery House det märkligaste spökhuset i USA.

/Markus


tisdag 25 april 2017

Mannen under trappan

Slender Man som han ofta brukar avbildas
Här en berättelse jag hittat på nätet där en engelsk tonårstjej berättar om en händelse.

/Markus


Detta började när vi, några kompisar, sov över hos en av kompisarna i oktober 2016. Vi bestämde att vi ville gå ut på en promenad i mörkret. Min väns hus ligger på en klippa vid havet.

För att komma till ytterdörren måste man gå ner för en utvändig trätrappa. Jag gick ut först och då såg jag en svartklädd man under trappan. Mannen var i en krypande position. Det var ingen mänsklig figur då det inte hade något ansikte och var ganska blek. Figuren vände sitt huvud mot mig och sade "boo". 

Alla hörde det säga "boo" men jag var den enda personen att se figuren. Vi sprang in allihopa och ville inte gå ut igen. 

Jag undersökte saken på nätet och fick en träff på "slender man" som stämde ganska bra in på figuren som jag såg.

/holly137