Leta i den här bloggen

onsdag 31 augusti 2011

Idas spökisar

Min styvdotter berättade att hon vaknade upp en natt och såg en man bredvid sin säng. Dagen innan hade hennes kille friat till henne och till saken hör att hon aldrig träffat hans pappa. Men natten då hon såg mannen vid sin säng dog hans pappa, och när hon beskrev mannen hon sett vid sin säng, så insåg hennes kille att det ju var hans pappa hon sett. Som sagt, hon hade aldrig sett honom, inte ens på foto, men gav alltså en klockren beskrivning av honom... märkligt va?
Ps. Förresten, kom på en sak som min mormor berättade för länge sedan. Hennes kusins hustru avled och efter en tid började han vakna om nätterna. Han vaknade för att han kände sig iakttagen och han upptäckte att en kvinna stod vid hans säng och såg på honom. Det var hans avlidna hustru. Detta hände flera nätter och han tyckte det var obehagligt. Hon försvann först då han bad en bön. Kanske inte så läskigt, men ändå märkligt och inte något som hör till det vanliga berättelserna  då varken mormor eller hennes kusin var personer som "hittade på" - alltså inga "story tellers" så det har säkert hänt på riktigt. Men sen finns ju alltid tvivlare, eller hur?... ) Ds.
/Ida Lidingö

Affiliator.com
HotelSpecials.se

tisdag 23 augusti 2011

Spökhistoria - från anonym källa

Jag har förföljts av mystiska grejer hela livet. När jag var liten så såg jag min morfar stå vid min säng och hade långa samtal med honom på nätterna.. morfar dog när han var ca 30 då min mamma bara var två år gammal och det enda jag sett av morfar var bröllopsfotot på honom i vardagsrummet. Mina föräldrar kom in på nätterna ibland och frågade vem jag pratade med men jag satt klarvaken och sa "jag pratar ju med morfar ser ni väl?"

Efter att mormor och farmor hade gått bort så har jag alltid kunnat förvarnas för olika saker och när jag ska hålla mig borta genom att mina ögon känns konstiga och byter färg. Jag får alltså ett stålgrått och ett nästan lejongult öga. Farmor hade gråa ögon och mormor gula.

En höstnatt när jag var ca åtta-nio år så gick jag in till mina föräldrar för jag hade drömt en dröm om en pojke i röd jacka och gummistövlar som gick ut i skogen för att plocka svamp, han gick i förväg och hans mamma skulle komma efter men sen så gick han bort och hans mamma kom aldrig, det var jobbigt att gå och sen så somnade han ute där det var blött. Dagen därpå så hämtade pappa mig från skolan och frågade hur det sett ut i drömmen där pojken somnat. När jag hade berättat så talade pappa om att en treårig pojke gått ut i skogen för att plocka svamp, senare hade han hittats ihjälfrusen i ett sankmarksområde av en helikopter som såg hans röda jacka.



Jag har aldrig varit rädd för andar men nu har jag flyttat och får inte sova ett dugg om nätterna. Varje natt så vaknar jag vid halv två av att det står en gammal dam vid min säng och tittar på mig. Hon ser rätt läskig ut och har hatt på sig. Om jag har ett ben eller arm utanför täcket så tar hon på det och jag får väldigt ont i benet eller armen... men inatt tog hon på min panna... livrädd som jag var gjorde jag ingenting men kände hur jag blev extremt varm i hela kroppen. En obehagligt värme. Det hela slutade med att jag tog mod till mig och sa rakt ut ”försvinn härifrån du ska inte vara här!”. Då svävade hon ut i köket med trådar efter sig ungefär som på en manet var kvar bakom och låg upp ut efter sängen. Första natten var det helt släckt i lägenheten så jag trodde jag inbillade mig... men nu sov jag med en lampa i fönstret tänd. Har fortfarande känslan av hennes hand mot pannan nu... är inte jättetaggad på att lägga mig och sova inatt så det blir nog att ringa en av familjens bekanta som är medial…

/Anonym
Affiliator.com

Gamla porträtt och hemsökta tavlor

Gamla porträtt är skitläskiga! Eller hur? Inte? Hur kan gamla fotografier på farmors mormor vara otäcka? Det är ju en gammal tant som bjöd farmor på kakor när hon var liten, hur läskigt är det på en skala? prova att släcka lyset och studera porträttet noga... är det fortfarande lika harmlöst?


Från http://www.theghoulishgallery.com

Porträtt som lever sitt eget liv har vi sett flera olika filmer, The Haunting (1999-versionen), Ghostbusters II samt Oscar Wildes berättelse The Picture of Dorian Gray som har filmatiserats hur många gånger som helst, från stumfilm från 1910 till den senaste från 2009. Men vad är det då som gör att porträtt kan bli så otäcka? Är det för att personer på de gamla porträtten i stort sätt aldrig ler? Är det kanske för att deras ögon följer efter dig? När jag söker efter berättelser om det jag snackar om så får jag inte de träffar jag vill ha och då har jag använt hur många sökord som helst. Däremot hittar jag en berättelse om en hemsökt tavla, den får duga!

The Hands Resist Him är en oljemålning målad av amerikanen Bill Stoneham 1972. Den första ägaren av tavlan blev skådespelaren John Marley’s (Snubben som får ett avhugget hästhuvud placerat i sängen i Gudfadern), som hade den fram till sin död. Sedan ska tavlan ha hamnat i händerna på ett par i Kalifornien som i februari 2000 lade de upp tavlan på eBay, tillsammans med informationen:

”När vi först fick denna tavla tyckte vi den var väldigt fin. Den hade hittats övergiven bakom ett gammalt bryggeri, och vi undrade varför en till synes vacker målning lämnats på det sättet (idag undrar vi inte längre!). En morgon berättade vår 4,5-åriga dotter att barnen på tavlan bråkade med varandra om nätterna, och till och med kunde stiga ut ur tavlan. Jag är inte en sån som tror på UFO’n, men min make blev ganska upprörd. Till min stora förtjusning satte han upp en rörelseaktiverad kamera i vår dotters rum, för att spela in vad som egentligen hände. Efter tre nätter hade vi fått ett antal foton. Vi kunde klart och tydligt se hur pojken på tavlan verkade stiga ut ur tavlan, in i rummet. Vi beslöt oss för att tavlan måste bort. Det är upp till er att avgöra vad ni tror om saken.”



Affiliator.com

måndag 22 augusti 2011

Kända spökfotografier - Spökfotomysterium löst

Wem Town Hall Ghost

Nu måste jag tyvärr förstöra ett tidigare nämnt spökfoto, nämligen fotot här ovan på "Wem Town Hall-spöket". Jag satt härom dagen och nördade framför datorn och fann uppgifter om detta "trista" avslöjande om att det inte alls rör sig om något spöke. 2010, fem år efter att fotografen Tony O'Rahilly hade avlidit så kom en äldre bybo i den skotska byn Wem som visade att spökflickan egentligen var en flicka från ett gammalt vykort från 1922 som han hade sett i den lokala tidningen "Shropshire Star". Om det rör sig om en medveten förfalskning eller ej får man förmodligen aldrig veta. Det spelar ingen roll, ett fantastiskt spökfoto har gått ur tiden vilket är synd och skam.
Flickan ser ni längst ner till vänster på bilden.
Affiliator.com

söndag 21 augusti 2011

Marikas barndomshem

Här kommer en till berättelse från en annan läsare:


När jag växte upp bodde jag, min bror, mamma och pappa i ett stort hus på landet. Vi var de andra ägarna till huset som innan hade ägts av ett äldre par. De byggde huset när dom var unga och bodde sedan där resten av sina liv.

Mamma säger att det spökar, något som både jag och min pappa alltid har alltid varit skeptiska mot, vi har då sökt logiska förklaringar när något hänt, men nu är även han övertygad om att det spökar i huset. Jag vet inte riktigt vad jag ska tro. Det började hända konstiga saker när pappa byggde ut huset.

En gång när jag och mamma var ensamma hemma och pappa var på jobbet så hörde vi hur dörrhandtaget till ytterdörren trycktes ner, någon gick in och stängde dörren. Mamma ropade "Hallå" och vi tog förgivet att pappa hade kommit hem. Ingen svarade och det var knäpptyst sen så vi gick och kollade. Ingen var där och dörren var låst.

En kväll när jag låg i sängen på mitt rum och nästan hade somnat så var det någon som bankade på min dörr. Två gånger lät det, hårda och bestämda dunkningar. Jag ropade "Ja kom in!" Men ingen kom in. Jag var så trött och blev lite irriterad. Reste mig upp ur sängen och ropade "Men kom in då, det är inte låst eller nåt!". Ingen kom in. Jag tog på mig morgonrocken och öppnade dörren. Ingen stod där. Jag var fortfarande irriterad och gick och öppnade dörren till mamma och pappas sovrum samtidigt som jag frågade "Jaaa vad ville ni!? Jag sover ju!". Mamma vaknade och förstod ingenting. Dom hade ju sovit. Min bror var inte hemma så det var ingen som skojade med mig heller.

En kväll när mamma var utomhus och tog in tvätten så såg hon en äldre man som stod i grönsakslandet och tittade på henne. Hon såg honom bara i ett kort ögonblick sedan var han borta. Hon sa att det var så konstigt, för att han hade ingen färg vare sig på kläderna eller i ansiktet. Han var som tagen ur en svartvit film.

Katten beter sig konstigt ibland. Han kan sitta och stirra rakt ut i luften och vara på helspänn. Man ser att han verkligen ser någonting men det är inget där. Han är ALDRIG i den nybyggda delen av huset.
Ett nyckelskåp står öppet nästan varje morgon även fast mamma och pappa försäkrar sig om att de har stängt det kvällen innan. Prismorna i kristallkronan i gästrummet kan börja klirra emot varandra på kvällarn...

Jag kan erkänna att jag har blivit lite rädd för att sova där så jag sover ensam i en stuga på gården när jag är hemma och hälsar på just för att det inte händer något läskigt där. OM jag sover i huset har jag alltid en lampa tänd då man känner sig så iakttagen när man ska sova.

Mamma tror att det är han som byggde huset som är där. Hon är inte rädd, hon tycker att det är roligt och vill se mer. =P

Jag ska dit och hälsa på ikväll så får väl se om nåt händer då…
/Marika från Örebro
Affiliator.com

Spökhistoria

Här kommer en schysst spökis från en kille i Borås. Vi tackar och tar emot! Varsågoda!

Jag bor i en tvåa i en lägenhet som jag då precis hade fått nyrenoverad. Huset är gammalt och ägdes innan nuvarande ägare av en äldre man som jag träffade på då jag höll på att renovera. En mycket trevlig och pratsjuk gubbe. I vilket fall som helst så var gubben tvungen att sälja huset pga. orsaker som jag inte känner till och han tog väldigt illa vid sig. Så illa att han hängde sig uppe på vinden som angränsar till min lägenhet. Det var inte jag som hittade honom utan en släkting till honom. Han hade alltså hängt vägg i vägg till min lägenhet i flera dagar…



Jag dejtade en tjej för några år sedan. Vi hade setts ett antal gånger och det var dags för henne att sova över hos mig för första gången och vi låg i sängen med släckta lampor. Vi låg och pratade när hon rätt som det var stelnade till och började darra och kastade sig om mig. Jag frågade vad det är varpå hon säger... ”Det står en äldre man på min sida av sängen”. Jag vet inte vad jag ska tro och tänker är hon sjuk i huvudet. Men hon försäkrar mig om att det står en äldre man där. Hon vägrar att ligga kvar och stanna kvar i min lägenhet. Vi körde hem till hennes lägenhet istället. Hon berättade dagen därpå att hon är synsk och ser det som inte andra ser. Jag visste inte vad jag skulle tro men berättade för henne om gubben som hängt sig varpå hon gav mig en fullt korrekt beskrivning av den äldre mannen. Det var en skrämmande händelse och hon vägrade i fortsättningen att sova hos mig.


/Andreas Borås


Affiliator.com

lördag 20 augusti 2011

Hunting hauntings


Det finns en rad olika reality-tv-serier med spökjägartema, Most Haunted, Ghost Hunters och Ghost Hunters International vilka enligt mig är trevliga och spännande, men ack så fåniga. Ta tex. Ghost Hunters International där det amerikanska teamet åker till vår alldeles egna hemsökta prästgård i Borgvattnet för att där prata med spökena på engelska? Jösses, det är ju som att... Ja, kommer inte på någon liknelse, men ni fattar grejen. Spökena i prästgården sägs vara bla tjänstefolk från 1800-talet och de kunde fan inte engelska.

En tv-serie av detta slag som jag däremot gillar är Ghost Adventures som är en amerikansk reality-serie där tre entusiastiska grabbar åker till olika hemsökta ställen, främst i USA men även på lite andra ställen. Dessa grabbar har vett att prata italienska med italienska spöken och spanska med spanska spöken. I serien möter vi Zak Bagans, Nick Groff och Aaron Goodwin undersöker hemsökta platser, i hopp om att samla in bevis på paranormal aktivitet. I varje avsnitt spenderar dessa unga män en hel natt inlåsta på den plats de undersöker. Med sig har de elektronisk utrustning såsom digitala termometrar, handhållna digitala videokameror, digitala ljudinspelare m.m. Vad som skiljer dessa killar från andra spökjägare är att de brukar provocera fram spökerier genom att reta upp spökena på olika sätt. I varje avsnitt brukar stackars Aaron få spendera natten på platsens mest hemsökta ställe. Serien är riktigt bra och är inte alls lika tramsig som flera andra serier, dessa grabbar tar sitt jobb seriöst vilket ger programmet en mer känsla av dokumentär än bara ren underhållning.

Jag och min bror är ganska nördiga av oss och skulle vilja göra en liknande grej fast här i bloggen då där jag skriver om vad vi varit med om, kanske med lite bilder och annat. Tråkigt nog så är många av våra spökplatser här i landet sjukt dyra att övernatta på och vi är inga miljonärer precis... Men så har vi ju det gamla nedlagda mentalsjukhuset i Norrfly i Bollnäs, ett ställe som är hemsökt, övergivet och olåst. En gratis spökjakt med andra ord! Får se om vi vågar...

Affiliator.com

lördag 13 augusti 2011

Fängelsespöken

Just nu kollar jag på tv-serien Oz som utspelar sig i fängelsemiljö, en mycket bra serie som jag varmt rekommenderar. Jag förmodar att seriens skapare Tom Fontana hade Alcatraz i tankarna när han uppfann "Oswald Maximum Security Correctional Facility". Jag tror att de flesta har hört namnet Alcatraz och för er som inte vet vad detta rör sig om så ska jag nu berätta.

Alcatraz var ett fängelse på ön Alcatraz Island innanför Golden Gate vid San Francisco. Till en början, i mitten av 1800-talet, var ön en anläggning för militären men blev 1934 ett av världens mest rymningssäkra fängelser på grund av det kalla omgärdande vattnet med starka strömmar. Fängelset stängdes 1963 men står kvar än idag och kan besökas av turister. Alcatraz är även känt för en rad kända gansters däribland Al Capone, Under de år som Alcatraz var öppet försökte 36 fångar rymma från fängelset, 15 av dessa dog under sina flyktförsök, bland andra "Doc" Barker som sköts av vakter när han och två andra fångar försökte rymma 1936.





Al Capone, George "Machine-Gun" Kelly, Alvin Karpis och Arthur "Doc" Barker.


Ni som har sett fängelsefilmer eller tv-serier känner säkert igen ”The hole” vilket är en isoleringscell för fångar som missköter sig allvarligt. Alcatraz egna ”The Hole” ligger på bottenvåningen i Cell Block D. De fick där inte ha några kläder och cellen innehöll endast ett handfat, toalett och ett litet ljus. De fick en madrass men bara på natten och det var omedelbart avlägsnas på morgonen för att säkerställa kontinuerlig obehag. På 40-talet rapporterades det av flera väktare att en figur hade setts vid olika tillfällen på Block D. Uppenbarelsen sågs vid flera tillfällen och fångar hävdade även att de hade blivit attackerade av en man med lysande ögon. Detta avfärdades av väktarna då de fångar som befann sig i isoleringscellen en tid ofta drabbades av hallucinationer. En natt skrek en intagen att han höll på att bli attackerad av mannen med lysande ögon, men ignorerades av vakterna. Tillslut tystnade skriken. Dörren till sin cell öppnades på morgonen och den intagne hittades död med ansiktet förvridet i en hemsk grimas med handavtryck synliga runt halsen…


Jag läste någonstans att det sägs att Al Capone spökar på Alcatraz men jag är skeptisk då samma källor säger att han dog i fängelset vilket inte stämmer. Al Capone frigavs 1936 efter att ha avtjänat sitt straff. Han var då sjuk i syfilis och mådde dåligt både fysiskt och psykiskt. Den 25 januari 1947 avled Al Capone i sitt hem i Miami omgiven av sin familj. Däremot finns det uppgifter om att Capone själv skulle ha upplevt oförklarliga händelser i sin cell i ett annat fängelse, Eastern State Penitentiary i Philadelphia som var under användning mellan 1829-1971.


Från maj 1929 till 17 mars 1930 satt Capone inne för olaga vapeninnehav. Förutom spökerier så hade gangsterbossen det ganska bra på Eastern State då han genom mutor kunde leva relativt lyxigt med antika möbler och en radio m.m. Al Capone hävdade att han var hemsökt av Al Kachellek alias James Clarks spöke som var en av de som mördades i ”The Saint Valentine's Day massacre” 1929, ett dåd som Capone låg bakom. Medfångar har berättat hur Capone varje natt skrek saker som "Jimmy, leave me alone Jimmy!". 
"Jimmy" Clark




En av de mest populära spökhistorierna är den om en låssmed vid namn Gary Johnson som var på fängelset att göra en del restaureringsarbeten på en gammal celldörr på block 4, han hade i uppdrag att ta bort ett 140-årig ​​lås när en massiv kraft övervann honom så starkt att han var oförmögen att röra sig. Enligt vad som sägs så ska Johnson ha sett en stor, svart skugga komma ur en närliggande cell för att sedan fara in genom cellen mitt emot. Senare ska man ha sett ångestfyllda ansikten dyka upp på cellväggen.


Flera turister och anställda på fängelset som numera är ett museum, har hört gråt, fnissade och viskade som tycks komma inifrån fängelsemurarna...
Affiliator.com

torsdag 11 augusti 2011

Skräckfilmsklychor

Jag kan tjata hur mycket som helst om hur mycket jag älskar övernaturliga skräckfilmer, därför tänkte jag tjata lite mer om ämnet nu. I filmens värld finns det en mängd klychor, dvs moment som har använts så mycket att det slitits ut och endast används av slentrian eller vana. En del klychor gör mig fullkomligt galen, framförallt den klychan som vi skulle kunna kalla "Falskt alarm",

ex. en person hör konstiga ljud som denne bestämmer sig för att undersöka. Vi följer personens vy över rummet... det verkar som att ljudet kommer från garderoben... personen öppnar och... KAAAAAATT!!! Vi skräms av en plötslig ljudeffekt och ett kattskrälle. Dessa scener kan se lite olika ut men syftet är det samma, att jävlas med oss som tittar. Här följer en rad exempel på detta fenomen:


Under årens lopp har det uppkommit en del klychor som jag faktiskt inte har något emot. En favorit är faktiskt "spöken som pratar i babymonitorer" som är något som använd allt mer i skräckfilmer, bland annat i Insidious från 2011:


Vad är det som gör denna typ av klycha så ruskig då? Låt oss även ringa in klychor där spöken ringer i telefoner (som ibland inte ens är inkopplade). Händer dessa i verkliga livet så kan de lätt avfärdas, i allafall babymonitorer då de sägs kunna ta upp signaler från både radio och mobiltelefoner. Men so what? Det är ju sjukt läskigt att höra främmande röster från barnkammaren om det så är någon random finsk radiokanal...
Affiliator.com