Leta i den här bloggen

måndag 7 maj 2012

Berättelsen om de osynliga korna



Här har vi en trevlig sommarupplevelse berättad av en trogen bloggläsare.

/Markus



Detta utspelar sig i närheten av ett litet samhälle norr om Gävle, i den stora skogen som heter Ödmården, sommaren 1984.

Vi övertog av släktingar ett mycket gammalt hus i ett litet samhälle som låg i kanten av skogen. Det spökade i huset sa man, jag tvivlar dock på det – upplevde aldrig något märkligt där, annat än det som finns i gamla hus – d v s knäppningar och ljud som har med sättningar och värmeväxlingar att göra. Gamla hus lever helt enkelt sina egna liv utan att det behöver vara spökerier. Hur som, så gjorde vi denna sommar många och långa skogspromenader. Det var en vacker sommar som jag minns – varm och skön.

Vi gick alltid samma väg till skogen – över järnvägen och fortsatte sen på en skogsväg som så småningom övergick i att vara en bred stig. Skogen var inte avverkad då och det var en vacker gammelskog. På ett ställe intill den större stigen fanns det en annan något mindre stig, båda stigarna var parallella en bit, kanske hundra - hundrafemtio meter. Jag är osäker på varifrån den andra mindre stigen kom – kanske det var rester efter en gammal väg eller så, jag vet inte. Varje gång vi gick där hörde jag från den andra mindre stigen hur kor gick där, en koskälla pinglade svagt, men det tydligaste ljudet var knäppningarna från klövar, frustnignar och fnysningar, sådan ljud som kor ger ifrån sig. Men aldrig någon ko som råmade, korna var nära. Mycket svaga lockrop av kvinnoröster hördes också. Men det tydligaste ljudet var från korna när dom gick på stigen. När stigarna skiljde sig åt försvann ljudet, vi följde vår stig s a s och den gick till vänster, och den andra stigen övergick kanske i ren skog, minns inte.


Det var ett mycket vackert och trivsamt ljud och det ramade in skogen och promenaderna på ett fantastiskt sätt.


Jag fick intrycket av att vi gick bredvid kor som var på väg till någon fäbod som hade funnits på skogen, och/eller skogsbete. Upplevelsen var originell. Jag vet inget om gamla fäbodar i den trakten – men det är troligt att det fanns en del, jag har heller inte undersökt saken närmare. Jag har ingen koppling till trakten längre och vi avyttrade huset nästkommande år.


Ibland åker vi förbi huset som fortfarande finns kvar – skogen däremot är till stora delar borta då den nya E-4:an går fram där.


Ljuden från dom osynliga korna i skogen är ett vackert sommarminne tycker jag.


/Sten 50+


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar