Leta i den här bloggen

lördag 26 maj 2012

Dybbuk in the Box

I den judiska folktron är en dybbuk den vilsna själen av en död människa som infiltrerar en levande. Dybbuk är hebreiska och betyder "fäste, infästning". De är lömska små andar som gärna orsakar alla problem de kan för sin värd. Den gömmer sig i djupa avgrunder i marken, gärna på platser där stor oro ägt rum, till exempel krig. Då en människa passerar förbi klänger den sig fast på ryggen eller hoppar in i kroppen på personen. sedan lever den vidare inuti denna människa och har total kontroll över personens handlingar. Med särskilda trollformler kan man driva bort en dybbuk.


Kanske kommer ni ihåg inlägget om den hemsökta tavlan "The Hands Resists Him" vilket har blivit till en modern legend via Ebay. En liknande legend är "Dybbuk in the box", vilket är en märklig låda som jag nu ska berätta om.



I den polska staden Lodz den 10:e november 1938 utförde en grupp judiska kvinnor en seans där de försökte fånga en ond ande som de hade råkat driva fram. Till att ”fängsla” anden använde de en trälåda som en av kvinnorna hade tillverkat. Denna kvinna överlevde kriget och emigrerade, tillsammans med sin egendomliga låda till USA, kvinnan avled 2001, 103 år gammal.

Hösten 2001 kom antikvitetsamlaren och småföretagaren Kevin Mannis över en tjusig låda dekorerad med två metallplattor i form av vindruvsklasar. Den som sålde lådan till honom berättade att det hade tillhört hennes gamla mormor som hade den förvarad i sitt syrum och varnade sina barn att aldrig någonsin öppna den då den innehöll en ond ande. Den gamla kvinnan önskade att få bi begrav tillsammans med lådan, men då detta stred mot reglerna gick det inte att fullfölja hennes önskan.

Mannis frågade om hon skulle vilja öppna den med honom. Hon ville inte öppna den då hon ville hedra sin mormors begäran att aldrig öppna den. Mannis erbjöd henne att få behålla lådan då den kanske hade ett sentimentalt värde för henne. Hon skulle inte behöva betala tillbaka, men kvinnan var envis och sa ”Nej, nej, du köpte den!”. Men Mannis insisterade på att få låta henne behålla lådan vilket gjorde att hon blev mer och mer upprörd, tillslut bad hon honom att ta lådan och lämna hennes hem på momangen.

Vid den här tiden ägde Mannis en mindre möbelrestaureringsfirma. Han tog med sig lådan till sin butik för att senare snygga till den och ge den som en gåva till sin mor. Mannis öppnade butiken för dagen och åkte iväg på några ärenden.

Efter en halvtimme fick han ett telefonsamtal från sin säljare i butiken som var skräckslagen och hysterisk och skrek att det var någon som var nere i verkstaden och slog sönder glas och svor. Denne inkräktare hade även låst igen butiken vilket gjorde att säljaren inte kunde komma ut vilket i sin tur gjorde att hon blev ordentligt skrämd. Mannis uppmanade henne att ringa polisen och själv körde han till butiken så fort han kunde. Han låste upp och när han kom in fann han sin säljare uppkrupen i ett hörn gråtande hysteriskt.
Mannis sprang ner i källaren där han hade sin verkstad och överväldigades då av en odör av kattpiss, trots att inga djur fanns i butiken. Lamporna fungerade inte och han upptäckte snart varför, vilket även förklarade varför säljaren hade hört glas krossats. Alla nio glödlampor hade krossats och tio lysrör låg krossade på golvet.
Ingen levande själ syntes till och det fanns bara en ingång till butiken vilket borde ha gjort att Mannis hade skulle ha mött inkräktaren. När Mannis kom upp ur källaren hade säljaren lämnat butiken för att aldrig mer komma tillbaka. Hon hade arbetat för honom i två år och vägrade att komma tillbaka, ej heller ville hon prata om händelsen.


En tid senare så började Mannis, som planerat att göra iordning lådan som han skulle skänka till sin mor på hennes födelsedag. Såklart innebar detta att han öppnade lådan…

I lådan fann han följande: en 1928 USA-Penny, en 1925 USA-Penny, en liten test av blont hår som var knutet med ett snöre, en likadant knuten test av svart hår, en liten granitplatta med texten שָׁלוֹם vilket betyder ”Shalom” som betyder ”fred”, en torkad rosenknopp, en gyllene vinbägare, en svart gjutjärnsljusstake med bläckfiskben.

Mannis bestämde sig för att inte restaurera den unika lådan. Istället dammade han av det och gned in det i citronolja.

Den 31 oktober 2001 besökte Mannis mor butiken då de skulle luncha tillsammans. Han passade då på att ge henne sin födelsedagspresent. Hon verkade tycka om sin låda och Mannis gick undan för några minuter för att ringa ett telefonsamtal. Plötsligt kom en anställd springades, något var fel med Mannis mor. Han fann sin mor sittande i en stol med ett uttryckslöst ansikte, med tårar rinnande ner för kinderna. Hon hade fått en stroke och hämtades av ambulans. Hon förlorade bland annat talförmågan, men kunde meddela sig själv genom att peka på bokstäver för att forma ord.
När Mannis frågade sin mor hur hon mådde tecknade hon ”NO GI-FT”. Mannis som trodde att hon hade tappat minnet försäkrade henne att han hade gett henne en present till hennes födelsedag, men då blev hon upprörd och tecknade orden ”HATE GIFT”.

Vad som mer hände Mannis och hans familj när lådan var i hans är en lång historia som ni kan läsa på www.dibbukbox.com vilket är lådans nuvarande ägares hemsida. Mannis sålde nämligen lådan på Ebay där den cirkulerade runt en tid till den kom i händerna på museiarbeten Jason Haxton. Hans berättelse kan vi ta del av i denna intervju:




Under hösten 2012 kommer filmen The Possession som är inspirerad av en artikel i The Times som handlar om just denna hemsökta låda. I en av huvudrollerna ser vi Jeffrey Dean Morgan som många av oss känner igen som John Winchester i tv-serien Supernatural. Här nedanför har vi filmtrailern, verkar rätt spännande va?



/Markus


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar