Leta i den här bloggen

torsdag 3 maj 2012

Liverpool Street Station & Bedlam



På Liverpool Street Station passerar årligen ca 123 miljoner besökare vilket gör stationen till den tredje mest trafikerade stationen i Storbritannien. Stationen är byggd 1874 på den plats där Bethlem Royal Hospital, även kallat Bedlam, en gång låg, Bedlam var ursprungligen en stiftelse, Hospital of St. Mary of Bethlehem, varav Bedlam är ett förvrängt och än idag används ordet när man i allmänhet pratar om dårhus. Den grundades redan 1246, och fungerade redan på 1300-talet som hospital. Henrik VIII lät 1547 omskapa Bedlam till mentalsjukhus.

Det finns många historier om hur det gick till i det omtalade hospitalet och man vet med all säkerhet att de intagna inte behandlades särskilt väl. Jag kan tänka mig att det var kaos när man placerade alla personer med varierande psykisk ohälsa på samma ställe där flera av de intagna var aggressiva.

Det var först på 1700-talet som de intagna började kallas för "patienter" och man delade upp dessa i två avdelningar, de botligt sjuka och de icke-botlig sjuka. Vad som ger mig kalla kårar är att de under denna period slog upp dörrarna för besökare som kunde komma in och titta på "dårarna". För en "penny" fick man titta in i deras cell för att beskåda "freaket" i vad man kallade "show of Bethlehem" och skratta åt deras tokigheter. Den första torsdagen varje månad var det gratis var det gratis. Hur länge detta höll på vet jag inte riktigt, men enligt 1814 års bokföring så kom det 96000 av dessa besökare.

En engelsk folksång från 1600-talet beskriver omvärlden ur en intagens perspektiv, vilken är ganska vriden, lyssna på den här versionen av Tom of Bedlam vilket är den bästa enligt mig då den är framförd på ett inlevelserikt och kusligt sätt:


Men detta är ju en blogg om spöken och visst finns här spöken. Visst, det behöver inte vara spökande Bedlam-patienter då det genom åren har dött ganska många människor på platsen genom pest, olyckor, naturliga dödsfall, självmord och annat. 

Klockan 2.00 en sommarnatt 2000 noterade en väktaren som arbetade vid övervakningskamerornas manöverpanel en märklig sak. Till ingången av den östra tunneln såg han en man i vit overall. Vid denna tid på dygnet var det endast patrullerande väktare på perrongen då stationen var stängd. Väktaren kallade på uppsyningsmannen som genast kontrollerade saken utan att observera något utöver det vanliga och ringde därför tillbaka till övervakningspanelen. Där såg väktaren den vitklädda mannen stå alldeles bredvid uppsyningsmannen utan att denne hade märkt något. För säkerhets skull gjordes en till undersökning för att se om någon obehörig var på plattormen. I kameran såg man hur uppsyningsmannen gick förbi den vitklädda mannen utan att se honom. Till slut gav man upp det hela.

När uppsyningsmannen gick tillbaks till tunneln upptäckte han en vit overall liggandes på en bänk vilket var märkligt då ingen bara kan klä av sig en overall på en tågperrong utan att bli sedd.

Det finns uppgifter om paranormala händelser mellan 1780-1812 vilket var innan stationen byggdes. Detta gällde spöklika kvinnoskrik som sades komma från en f.d. patient på Bedlam, Rebecca Griffiths som alltid bar på ett mynt som ingen fick ta ifrån henne. När hon begravdes fick hon inte med sig sitt mynt vilket gjorde att man kunde höra hennes ångestfyllda skrik.

Kanske kan många osaliga andar som fortfarande tror att de är inspärrade på Bedlam nu när man har funnit tusentals kvarlevor av gamla patienter begravda på platsen.

/Markus

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar