Leta i den här bloggen

onsdag 15 augusti 2012

Antigonish


Yesterday, upon the stair,

I met a man who wasn’t there
He wasn’t there again today
I wish, I wish he’d go away...

When I came home last night at three
The man was waiting there for me
But when I looked around the hall
I couldn’t see him there at all!
Go away, go away, don’t you come back any more!
Go away, go away, and please don’t slam the door... (slam!)

Last night I saw upon the stair
A little man who wasn’t there
He wasn’t there again today
Oh, how I wish he’d go away



Har ni hört denna dikt någon gång? Inte? Det har jag! Fast jag har bara inte vetat om det! Kanske har ni sett den ruskiga psykologiska thrillern Identity från 2003 där dikten inleder och avslutar filmen:

Den nämns även i spökskräckisen The Haunting in Connecticut från 2009:

Coen-brödernas film The Man Who Wasn't There från 2001 har lånat titeln från denna dikt och den omnämns i en del andra filmer som jag inte har sett samt en hel drös med böcker. Så, vad är då detta för dikt och varför nämner jag den i min blogg? 

Dikten är skriven av Hughes Mearns (1875–1965) , amerikansk pedagog, professor och poet. Dikten kom att heta "Antigonish" men är även känd som "The Little Man Who Wasn't There". Mearns skrev dikten 1899 efter att ha hört om ett hemsökt hus i den kanadensiska staden Antigonish. Såklart vill vi ju veta mer om detta spökhus, men detta verkar tyvärr inte vara helt enkelt.

I mitt sökande efter spökerierna hittade jag boken GhostStories of Canada där den kanadensiske författaren John Robert Colombo nämner Mearns välkända dikt och dess ursprung. Tydligen så är det lite oklart vilka spökerier som Mears inspirerats av. Staden Antigonish ligger i regionen Maritimes där folket förr i tiden trodde väldigt mycket på spöken, därav fanns det inte bara ett hemsökt hus, men det fanns ett hus som 1898 var mer intressant än andra och lockade spökjägare ända från de stora städerna Boston och New York. Det var när nyheten nådde New York-bon Hughes Mearns som dikten kom att nedtecknas. Mer information om spökerierna hittar jag inte. Colombo menar att dikten har överlevt medan spökhistorien sedan länge är försvunnen: 

"... Long after the ghost that inspired it has vanished for good and even the haunted house has long been torn down."

The MacDonald farm
Dikten nedtecknades 1899 men blev först publicerad i mars 1922 och många tror att Mearns inspirerades av  ett annat hemsökt hus som det stod om i bladet samma år, men om han skrev dikten 1899 så går detta inte riktigt ihop... Men denna berättelse från 1922 existerar i alla fall.

Denna hemsökta plats var Alexander MacDonalds gamla farm som vintern 1922 attackerades av onda andar. Familjen terroriserades av osynliga krafter som även jagade deras hästar. MacDonald berättade hur "något" hade flätat hästarnas svansar och hur icke brandfarliga föremål i bostaden plötsligt fattat eld.
Myndigheterna såg mycket allvarligt på detta. Den lokala polisen skickade representanter att stanna tre dygn  på den hemsökta farmen. De återvände mer eller mindre skräckslagna och bekräftade spökerierna och kunde dessutom lägga till en del till en del företeelser. Till exempel hade en av dem vaknat av att ha fått flera örfilar, utdelade av en osynlig person...

/Markus

Jo, en sak till, 1939 fick dikten en melodi och blev framförd av bland annat The Glenn Miller Orchestra:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar