Leta i den här bloggen

måndag 25 november 2013

Hemsökt museum i Italien

Jag råkade av en händelse hitta en artikel från 2011 om ett hemsökt museum i Italien där spöken terroriserar den renovernade byggarbetarna. Låter inte det spännande så säg? Här har ni artikeln från Metro:

/Markus

Italienska byggarbetare som arbetar med att renovera ett arkeologiskt museum i Neapel har nu gått ut i strejk. De hävdar nämligen att byggnaden är hemsökt – och vägrar plocka upp sina verktyg tills arbetsvillkoren förbättras.

Männen berättar att de hört rysliga skrik, upplevt kraftiga temperaturskillnader – och även sett spöken, skriver den italienska tidningen Il Mattino.

När arkitekten Oreste Albareno, som styr renoveringen, blev varse om strejken avfärdade han arbetarnas upplevelser som rent båg:

– Jag sa att det inte fanns några spöken och att de skulle fortsätta arbeta, säger han till Il Mattino.

Men det var lönlöst. Männen var övertygade om att något övernaturligt strök omkring på platsen. I ett sista desperat försök att få igång arbetet beslutade Albareno sig för att spendera en natt i museet tillsammans med hantverkarna. Nu är dock även han övertygad
om att platsen är hemsökt.

Efter att ha lyckats fånga vålnaden av en liten flicka på bild rådde det inte längre några tvivel. Museets påstådda besökare var ett faktum:

– Det är en flicka på kortet, men det var inga barn där. Byggnaden har hög säkerhet, så det finns inte en chans att någon skulle ha kunnat smyga sig in, förklarar han.

Nu har man bjudit in ett antal experter på paranormala fenomen från hela världen i hopp om att komma till botten med mysteriet. Utredningen inleds i september i år.

Jag hittar yvärr ingen information om hur utredningen gick.

Haunted Strängnäs

En bloggläsare frågade om jag kände igen några hemsökta platser i Strängnäs kommun och jag då genast att googla... och googla... och googla... Jösses! Strängnäs tycks ha liknande problem som Gotlands kommun när det gäller spökplatser, de finns, men det är svårt att hitta information om dem. Det jag har lyckats hitta i Strängnäs kommun är två slott och en herrgård. Om någon känner till fler platser så får ni gärna höra av er!

Gripsholms slott


Omslutet av Mälarens vatten höjer sig Gripsholms
slottstorn över småstadsidyllen Mariefred.
I Mariefred hittar vi Gripsholms slott som är känt som Gustav Vasas slott vilket han grundade slottet 1537. Slottets mest berömda 1500-talsgemak är Hertig Karls kammare som är en av landets mest välbevarade interiörer från denna epok. Under stormaktstiden genomfördes betydande om- och tillbyggnader på uppdrag av drottning Hedvig Eleonora. Till sevärdheterna hör en av Europas mest välbevarade 1700-talsteatrar, som Gustav III lät inreda i ett av slottets runda renässanstorn. Gripsholms slott är också internationellt känt för sin stora porträttsamling med porträtt av betydande personer från Gustav Vasas dagar ända fram till vår egen tid.

En natt på 30-talet vaknade majorskan Nordenankar i ståthållarflygeln av att vredet till sängkammardörren gnisslade. Hon väckte sin man som var slottsförvaltaren, och de såg båda hur dörrhandtaget sakta rörde sig. Båda trodde att det var en inbrottstjuv det rörde sig om. Slottsförvaltaren beväpnade sig med sitt tjänstevapen och smög fram till dörren och öppnade den hastigt... Men det fanns ingen där. Ingen levande själ syntes till. Men nu rörde sig dörrvredet till nästa rum! Nordenankar lyste sig från rum till rum: samma fenomen, men någon naturlig förklaring fick man aldrig... Kanske var det slottets spöke Den grå damen som var i farten?

När jag söker information om detta spöke så återkommer påståendet att m
an tror att den grå damen tros vara Kristina av Holstein-Gottorp, Karl IX:s andra maka. Hon hade slottet som änkesäte efter Karls död 1611 och dog själv här på slottet 1625. En spökhistoria må kunna vara påhittad, men när historisk fakta är det så blir jag bara less. Karl IX och Kristina av Holstein-Gottorp levde och dog på Nyköpingshus och inte på Gripsholms slott. Kan hända att jag kommer att studera denna medeltida borg i Nyköping, men det blir ett senare projekt.

En blå jungfru har stundom skymtat i slottets nedervåning. Hennes klänning var lång och vacker och verkade renässans. En dag fann man precis en sån klänning i en kista, efter den dagen har hon inte synts till.

Konsthistorikern Gregor Paulsson (1889-1977) hade seminarier på slottet. På nätterna hade det hänt att han kunde vakna av en ljudligt dongande klockklang. Men någon klocka fanns inte i trakten, än mindre inne i huset.


Mälsåker


Mälsåkers gods ligger i Ytterselö socken på Selaön, 12 kilometer norr om Mariefred och ca 5,5 kilometer nordost om Stallarholmen. Godset har en slottspark vid Björkfjärden som är Mälarens största fjärd. Sommartid är slottet öppet för konserter och visningar.
Bilden är tagen i Kyrksalen sekelskiftet 1800-1900-talet. 
Spöket bär på bilden 1600-tals kläder.

Slottet byggdes på 1600-talet av friherre Gustav Soop, en av landets rikaste män, nära vän till Karl X. Han dog innan bygget var klart, hans dotter ärvde och gifte sig Wachtmeister, deras dotter ärvde och gifte sig von Fersen.

På 1900-talet var Gustaf Åkerhielm ägare av slottet och efter hans död 1921 stod slottet obebott fram till 1943 då det köptes av den norska exilregeringen i London. Under täckmanteln "polisutbildning" användes slottet till utbildning av tusentals norska infanterisoldater - mitt under pågående världskrig och trots att Sverige var neutralt.

Den 24 januari 1945 började det brinna i vindsvåningen. De gamla takstolarna brann upp och vindens tegelgolv störtade in och förstörde därmed Carlo Caroves praktfulla stucktak i översta våningens paradrum. Slottet stod sedan länge utan tak vilket gjorde att det tog stor skada. 1951 skänktes slottet till kungliga Vetenskapsakademien och sedan 1956 förvaltas det av Riksantikvarieämbetet.

Under 1990-talet utfördes en intensiv restaurering för att sätta slottet i stånd efter de vatten- och frostskador som slottet fick vid branden 1945. Restaureringsarbetena pågår fortfarande.


På slottet ska det finnas ett speciellt rum dit en hund en gång vägrade gå in. Det ska även finnas en blodfläck på en vägg som man flera gånger tvättat bort men att den ständigt återkommit. Inte så mycket spökerier kan man ju tycka, men detta kompenceras med ett spöke fångat på bild!

Ulvhälls herrgård


Herrgården är hotell med restaurang och konferensanläggning. Huvudbyggnaden är ett tvåvånings stenhus omgivet av en stor park vid Mälaren. Den byggdes 1790 av David af Sandeborgs dotter och hennes man Carl Johan Gyllenborg.
Ursprunget till Herrgården var några mindre gårdar vid Finninge och Larslunda som riksamiral Karlsson Gyllenhjelm lade under sig på 1600 talet. År 1609 blev Laurentius Paulinus Gothus biskop i Strängnäs och köpte då hela finninge by för att skapa sig ett säteri.

Jag har svårt att hitta information om spökerier på herrgården, men ni behöver inte gå tomhänta då det finns en intervju från Sveriges radio med en tjej som jobbar på herrgården.

Lyssna: Spökena på Ulhälls Herrgård

Som sagt, är det någon som vet om det finns fler spännande berättelser från Strängnäs så får ni gärna höra av er!

/Markus

söndag 17 november 2013

Jack the Ripper

Enligt populärkulturen så är det ungefär så här de flesta ser
honom, i hög hatt och lång svart kappa bärande på något
som liknar en läkarväska. Men enligt flera vittnen så ska
vara en mansperson klädd i skärmmössa och sjömansrock.
Jag har tidigare pratat om en del hemsökelser kopplade till seriemördare som till exempel Madame Delphine Lalaurie och Herbert Baumeister, men det finns en som förmodligen är Världens mest kända seriemördare - Jack the Ripper! De allra flesta har nog hört talas om Jack the Ripper, eller Jack uppskäraren som är den svenska översättningen, men för er som inte vet vem detta var så ska jag nu berätta för er.

Jack uppskäraren är nog inte bara världens mest kända mördare då historien om honom är en av de mest berömda kriminalgåtorna då man efter över 100 år inte vet vem den skyldige var. Mellan fredagen den 31 augusti och fredagen den 9 november 1888 mördades fem prostituerade kvinnor på det mest fruktansvärda sätt. Morden utfördes kallblodigt på platser där det fanns folk alldeles i närheten. Tillvägagångssättet var att skära av strupen mycket djupt och sedan skända kropparna genom att öppna buken och skära ut inre organ. Vissa delar hade bortförts från mordplatsen - i två av fallen var livmodern borttagen tillsammans med en del andra organ. Sättet att skända kropparna på har gett upphov till teorin att “Uppskäraren” hade kunskaper i anatomi. Det förekommer även teorier om att offren först hade strypts eller kvävts eftersom offren förefaller att ha överrumplats och ganska lite blod fanns på mordplatsen.
Buck´s Row 1888

Omkring 03.40 fredagen den 31 augusti 1888 hittades den 42-åriga Mary Ann Nichols död i Buck's Row (heter idag Durward Street), Whitechapel. Hennes hals hade blivit avskuren och ryggen hade djupa huggsår samt nedre delen av buken var kraftigt uppskuren. 
Hanbury Street 29
Det sägs att personer som har vandrat på Durward Street nattetid har sett en självlysande kvinna liggandes i rännstenen, just på den plats där Mary Ann Nichols kropp upptäcktes.

Det dröjde inte länge innan nästa mord. Den 8 september 1888 omkring klockan 06.00 hittades den 47-åriga prostituerade Annie Chapman död på en bakgård till ett hyreshus i Hanbury Street 29, Spitalfields. Hon hade mördats på liknande sätt som Mary Ann Nichols om än mer uppskuren...
Det sades att hon hemsökte det område där hon mördades, många människor berättade att de hade hört skrämmande skrik och jämmer och den förvridna uppenbarelsen av Annie Chapman med sitt nästan avlägsnade huvud vilande på axeln... Idag finns inte 29 Hanbury Street kvar har sedan rivits och nya byggnader har tillkommit.

Det tredje offret var 44-åriga Elizabeth Stride som, vad många säkert inte vet, svenska, född Gustafsdotter, född 27 november 1843 i Torslanda, där hon växte upp i Stora Tumlehed på ön Hisingen, utanför Göteborg. Elizabeths kropp hittades 01.00 lokal tid den 30 september 1888 i Dutfield's Yard vid Berner Street i Whitechapel. Hennes hals hade blivit avskuren men inga andra spår av hugg hade hittats på kroppen, man tror att detta berodde på att gärningsmannen blev avbruten när en häst med vagn passerade.
Det sägs att man, under flera månaders tid, kunde höra Elizabeths skrik från platsen där hon mördats.

En del tvekade i frågan huruvida Stride verkligen var Jack the Rippers offer eller inte. Troligt är att när gärningsmannen inte hade lyckats med sin mordritual blev han tvungen att hitta ett nytt offer. Senare (inom en timma) mördades ännu en kvinna i närheten, på det mörka lilla torget Mitre Square. Detta fjärde offer var 46-åriga Catherine Eddowes som liksom iksom hos de två första offren hade fått halsen avskuren och delar av kroppen öppnad. Nerifrån och upp...
I efterhand har flera personer berättat att de om nätterna har sett Cathrine Eddows spöke irra omkring på Mitre Square, en plats som man idag lokalt kallar "Ripper's Corner".

Mary Kellys bostad på No. 13, Miller's Court
Det sista kända mordet, som även kom att vara det mest ruskiga var mordet på Mary Jane Kelly, ibland kallad "Black Mary" då hon alltid bar svarta kläder. som var yngre än de andra offren, ca 25 år gammal. På morgonen den 9 november 1888 skickade Kellys hyresvärd John McCarthy sin assistent Thomas Bowyer för att samla in hyran. Kelly låg sex veckor efter med betalningen. Klockan 10.45 knackade Bowyer på hennes dörr men fick inget svar. Han tittade då igenom det trasiga fönstret och fick se att Kellys stympade lik låg på sängen. Bowyer meddelade omgående McCartney om det inträffade som i sin tur kontaktade polisen. 

Hennes kropp var kraftigt stympad. Bland annat var båda brösten avskurna i cirkulära snitt, armarna lemlästade, inälvorna uttagna och placerade vid olika delar runt kroppen och bukens samt lårens ytterskikt var kraftigt uppskurna. Ansiktet var oigenkännligt då näsa, kinder, ögonbryn och öron så gott som helt var bortskurna. Läkare tidsbestämde hennes död till cirka 12 timmar före undersökningen och det föreslogs att de omfattande stympningarna skulle ha tagit ungefär två timmar att utföra.

Trots att byggnaden sedan länge har rivits och området har byggts om så ha många människor har påstått sig ha sett en spöklik figur vandraomkring på platsen. När huset fortfarande stod kvar har en del personer berättat att de sett en blek kvinna i svarta kläder gå in i "mordhuset". Efter en stund kunde hon ses med titta ut genom fönstret från det rum där hon mördades.

Det finns en legend om en vålnad som sägs vara Jack the Rippers spöke. Om du står på Westminster Bridge den 31 december och tittar österut just när midnatt närmar sig sågs det att du ska kunna se uppenbarelsen av Världens mest gåtfulla brottslingar. Enligt en lokal tradition så sker detta då Big Ben slår sin första inringning av det nya året, då kommer en mystisk figur plötsligt att materialiseras på räcket och ses hoppa huvudstupa ner i Themsens iskalla vatten. Legenden hävdar att detta började den stund då Jack the Ripper, år 1888, begick sig genom att kasta sig i floden från denna plats, och att varje år sedan dess har dömts att upprepa detta i vanära om och om igen...

/Markus

Skrikande Jenny


Här har ni en berättelse om ett legendariskt spöke i staden Harpers Ferry i delstaten West Virginia i USA:

/Markus


Skrikande Jenny

På 1830-talet nådde järnvägen staden Harpers Ferry. När Baltimore & Ohio Railroads järnvägsbanor var klara så övergavs de lagerhus man använt för redskap och material. Det dröjde inte länge innan fattigt folk i området flyttade in då det gav visst skydd, även på vintervindarna genomborrade varje liten öppning, och de små eldstäder som de fattiga konstruerat gjorde lite för att hålla värmen.

En mild och vänlig kvinna vid namn Jenny bodde ensam i ett av de mindre skjulen. Hon hade ingen familj och var tvungen att hitta arbete där hon kunde och ta en bostad som var tillgängligt för någon med lite pengar. Jenny hade aldrig tillräckligt att äta och på vintern var det knappt så hennes lilla eld höll henne vid liv under de kalla månaderna. Ändå höll hon humöret uppe och försökte hjälpa andra människor när de blev sjuka eller behövde mat.


En kall kväll på senhösten satt Jenny och försökte värma sig vid elden med varm buljong. En gnista flög ur elden och hamnade på Jennys kjol som fattade eld. Jenny som var så utsvulten och kall märkte inte att hennes kläder hade börjat brinna förren elden brunnit igenom det tjocka yllet och började bränna hennes hud. Hon fick panik och försökte släcka elden med buljongen vilket gjorde föga verkan. I skräck flydde Jenny från skjulet och sprang längs spåren skrikande efter hjälp medan lågorna slukade hennes kropp.

Tågstationen var inte långt borta, och instinktivt sprang Jenny mot den, i hopp om att hitta hjälp. Det dröjde inte länge innan hennes kropp ett glödande inferno. Jenny var överväldigad av smärta. Hennes skrik blev mer hemskt som hennes steg långsammare. Hon trevade blint på spåret strax väster om stationen. I sin dödskamp såg hon inte den glödande strålkastare från tåget som var påväg att passera. Hon kunde inte höra hur tåget gav ifrån sig ett skrikande bromsljud efter att tågföraren hade fått se henne. Men det var för sent. Tåget stannade in och snart var det alldeles tyst...

Man fann Jennys trasiga och sönderbrända kropp på tågrälsen. De släckte elden och bar hennes kropp tillbaka till stationen. Hon fick en simpel begravning och begravdes i en omärkt grav på den lokala kyrkogården. Inom några dagar hade en annan utfattig familj flyttade in i hennes skjul, och Jenny glömdes.
Efter en månad senare när ett tåg var på väg från väster om stationen så möttes det av en skrikande boll av eld. För sent att bromsa, plöjde lokföraren över den glödande figuren innan han lyckats få tåget att stanna. Han hoppade ner från hytten och sprang ner till spåren för att söka efter en sargad, brinnande kropp, men det fanns ingenting där. Skakad av händelsen startade han tåget igen och rullade in på stationen för att berätta om detta för stinsen. Efter att ha hört hans berättelse kom denne att tänka på den förolyckade Jenny och insåg att hennes spöke hade återvänt för att hemsöka de järnvägsspår där hon hade dött.

Det sägs att man än idag kan höra Jennys skrik på platsen. Flera lokförare som kört samma sträcka ska ha funnit sig ansikte mot ansikte med brinnande Jennys brinnande spöke som i folkmun kallas "Screaming Jenny", som för alltid försöker finna räddning vid Harpers Ferry station.