Leta i den här bloggen

söndag 26 juli 2015

The further

"The Further is a world far beyond our own, yet it's all around us, a place without time as we know it. It's a dark realm filled with the tortured souls of the dead, a place not meant for the living."

Insidious från 2010 är helt klart en av mina favoritskräckfilmer, dock blev jag inte lika imponerad över uppföljarna. Visst var de helt ok, men om vi tar den första uppföljaren så är mitt största problem det att precis allt förklaras, den filmen knyter ihop säcken genom att redgöra för vilka som spökar och varför. Faktiskt så är det som bäst när vi får veta så lite som möjligt om filmernas spöken, det skapar mystik. Jag vill inte få allt serverat. Tredje uppföljaren som är en prequel, dvs att den utspelar sig några år innan pökerierna i första filmen. Då många inte har sett den tredje filmen än så kommer jaag inte att prata om den i detta inlägg. Det jag vill prata om här är det häftigaste som jag som spökfilmsälskare har skådat på mycket länge - The Further. 

I första filmen så får vi veta att unge Dalton har förmågan att separera sin själ från kroppen när han sover. Det är inget han är medveten om, utan han tror att han drömmer, vilket i sin tur leder till att han orädd kan ta sig längre och längre bort från vår värld. Tills han fastnar i The Further. Nu är hans själ fast på en annan plats medan hans kropp är ett tomt skal, kring vilken onda varelser börjar samlas – i hopp om att kunna ta över den och återvända till människornas värld.

Från början var det tänkt att filmen skulle heta "The Further".

Denna plats, The further är fylld med spöken som jag finner helt fantastiska med stor skräckblandad förtjusning! Ta till exempel spökfamiljen, I filmproduktionen så kallades familjen "The Doll Family", jag kan inte påminna mig om att de nämns vid namn.


Familjen Doll är en familj som dött våldsamt, där en av tvillingdöttrarna dödade de övriga familjemedlemmar (hennes tvillingsyster, hennes mor och hennes far) och sedan sig själv. De är dömda att återuppleva sina sista stunder. Efter att ha gjorts för att återuppleva deras död om och om igen, och det man får en känsla av... är att det verkar som att de har kommit för att njuta av det...

Den lilla pojken som busar med mamma Renai och skrämmer henne
från vettet är i själva verket en vuxen man med dvärgväxt som tycks ha dött under tidigt 1900-tal då han bär kläder från denna tid. Denna lilla krabat spelades av den 131 cm långe Ben Woolf (1980-2015).

Det bästa spöket är helt klart damen i svart, fram till att vi fick veta alldeles för mycket om spöket. I första filmen spelades denna förtjusande dam av en man, Philip Friedman.

För er som vill göra en mer omfattande djupdykning i The Further så rekommenderar jag denna sida.

/Markus

måndag 20 juli 2015

Ghost Graduation + Hemsökta skolor

Till att börja med så vill jag tipsa om en film, ingen läskig film dock, även om den innehåller spökerier. Det är en spansk film från 2012, Ghost Graduation, eller Promoción fantasma som den heter som originaltitel. Filmens handling lyder som följande:

Modesto är en lärare som ser döda människor, detta har kostat honom både massor av pengar på psykiatriker och avskedning från varje skola har han arbetat i. Hans lycka förändras när han anställs på en skola i Monforte och måste lära fem studenter som har gjort en prestigefylld skola till ett skräckhus. Modesto måste få dem att bli godkända och lämna skolan en gång för alla, men det blir ingen lätt uppgift: de fem eleverna dog för tjugo år sedan i en brand på skolan.

Filmen väntar en amerikansk nyinspelning, tills dess så finns den i sin helhet på Youtube med engelska undertexter (Se längst ner i inlägget).

Efter att jag hade sett denna charmiga film blev jag nyfiken på hemsökta skolor och hittade en lista på skolor i USA som sägs vara hemsökta.

El Paso High School i Texas ägs vara den mest hemsökta skolan i USA. Ett av skolans spöken sägs även ha kommit med på bild när "class of 85" foto togs. Enligt elever som var på plats så fanns det ingen som stod på den plats där kvinnan i mitten står på fotot. Ej heller har det gått att identifiera kvinnan. Det ryktas om att den suddiga skepnanden är en ung flicka som hade tagit sitt liv flera år innan fototagningen, genom att hoppa från en balkong som är ansluten till en korridor som är igenbommad sedan många år. Utifrån sett så har många sagt sig se en tjock dimma röra sig i denna korridor. Andra har till och med sett spöket hoppa från nämnda balkong, precis när hon ska nå asfalten så försvinner hon. Hur du än skivar det tar El Paso högstadium rygg-stickningar till skrämmande nya höjder.

Nästa skola står på en plats där en gång järnvägsarbete, tunnelbyggen och boskapsskötsel har ägt rum under en tid då Arizona inte hade hunnit bli en delstat. Studenter på Lee Williams High School hävdar att de flera gånger har sett en man i plommonstop gå omkring i salarna, likså en liten flicka som ropar om nätterna efter någon att leka med. Efter renoveringar under 2010 lades en fotbollsplan direkt ovanpå den gamla nybyggarkyrkogården. Det kan förklara varför åskådare har sett spöken i 1800-talskläder när man har haft aktiviteter på planen.

Cathedral High School i Los Angeles finns på den platsen där gamla kyrkogården Calvary Cemetery låg och än idag kan rester från gamla gravar dyka upp på platsen. Gamla gravstenar som har grävts upp under renoveringar genom åren har placerats som monument runt skolans fotbollsplan.
Skolans idrottslag kallas The Phantoms och har ett spöke som maskot. Elever och lärare känner ständigt de dödas närvaro, flera har även hört och sett dem...

Pocatello High School i Idaho har många elever, lärare och besökare sett spöken irra omkring i lokalerna. Man har upptäckt att minst sex dödsfall har inträffat på platsen, med en av de mest störande var en självmordspakt i slutet av 1940-talet till början av 1950-talet mellan två flickor varav den ena fullföljde detta genom att hänga sig från sitt skåp. Den starka doften av hennes parfym kan fortfarande kännas, även när hennes skåp togs bort så kunde man känna doften.




onsdag 15 juli 2015

Falks grav

Kanske har ni hört talas om Falks grav? Falks grav eller Falkens grav finns på Svedmon på Hökensås i Brandstorps socken i Västergötland i Sverige. Numer tillhör platsen Habo kommun i Jönköpings län. Där ligger rånaren Jonas Falk begravd i den glesa tallskogen. På graven finns ett järnkors med inskriptionen "FALK – 1855". Graven har beteckningen RAÄ-nr Brandstorp 1:1 i fornminnesregistret.

Jonas Johansson Falk föddes 4 mars 1828 i Karshults soldattorp i Habo socken i Skaraborgs län, son till till soldaten Johan Magnus Falk och Lena Nilsdotter. Tillsammans med sin styvfar Anders Frid rånade Falk postdiligensen vid Tunarp, Sandhems socken, den 22 augusti 1854. På postdiligensen befann sig postiljonen A. M. Nilssén och drängen Sven Larsson. Nilssén avled av sina skador på lasarettet i Jönköping den 8 september 1854.

Rånarna infångades senare i Stockholm och dömdes till döden vid ting i Slättäng. Frid benådades till livstids straffarbete, medan Falk avrättades på Svedmon i Hökensås.

Att denna plats blivit något av en turistattraktion, beror på att man år efter år i årtionde har kunnat finna blommor på hans grav. Det har dock aldrig gått att finna ut vem som placerar dessa blommor där.

När Falk anlände till avrättningsplatsen, kom han i sällskap med en präst. Mycket folk hade samlats för att bevittna det hela. När Falk fördes fram till avrättningsplatsen tittade han sig omkring och ropade: "Här ser ni go vänner, att syndens lön är döden, men Guds gåva det eviga livet!"

Falks kompanjon vid rånet, Anders Frid sökte benådning undan dödsstraffet som han först dömdes till. Hans dom förvandlades till livstids fängelse. Jonas Falk sökte dock ingen sådan benådning.

För ett antal år sedan skulle ett sällskap med ungdomar bege sig sent en lördagskväll till Falks grav, stärkta av öl och andra drycker skulle de imponera på sina respektive flickvänner. De tände ljus och uppförde sig allmänt stökigt och nonchalant vid platsen, efter denna manlighetsrit var det dags att bege sig hemåt. 

Då uppstod det första problemet, bilen vägrade starta och ljusen man tänt blåstes ut i den annars så lugna natten. Nu var inte modigheten lika uppenbar längre och ingen ville frivilligt ge sig av till fots för att söka hjälp. Man fick helt sonika låsa in sig i bilen och invänta morgonen. 

När ljuset äntligen kom tillbaka så klev man ur bilen för att börja gå och söka hjälp. Vid en snabb titt åt graven såg man att det var uppstädat och det satt nya blommor vid korset. Alla fick mer eller mindre panik och ville därifrån, bilägaren gjorde ett sista försök med att starta bilen, och den hoppade igång som inget hade hänt.

/Markus

lördag 11 juli 2015

Richmond Vampire

I min blogg fokuserar jag på spökerier och lämnar annat övernaturligt till andra bloggare, men jag vill i detta inlägg göra ett undantag. Det handlar om en amerikansk vandringsmyt om en vampyr som uppkom efter ett ras vid ett tunnelbygge 1925 där flera arbetare fick sätta livet till.

Enligt legenden så ska det, efter att tunneln hade rasat in, ha rusat ut en varelse som var täckt med blod, hade spetsiga tänder och hade människohud hängandes från sin muskulösa kropp, som om varelsen hade ätit människokött. Varelsen sprang sedan till kyrkogården och in i en krypta märkt med W.W. Pool. William Wortham Pool, en man som hade dött tre år innan. Legenden om vampyren i Richmond var skapad.

Dokument och tidskrifter bekräftar att tunneln kollapsat och att en av arbetarna tog sig ut levande. Men det var en storvuxen C & O Railway-anställd, Benjamin F. Mosby, som lastade kol i eldstaden på ett tåg när olyckan inträffade vilket ledde till att eldstaden havererade och brände Mosby mycket illa.


Mosbys överkropp var svårt bränd och flera tänder hade slagits ur när han nådde tunnelöppningen. Vittnen berättade att mannen var i chock och skikt av hans hud hängde löst vid hans kropp. Han dog dagen därpå på Grace Hospital.

Jag skriver om detta då jag tycker att den, för evigt 28-årige, Benjamin F. Mosby inte förtjänar att ha denna tramsiga vandringsmyt på sig.

/Markus

fredag 10 juli 2015

Chaonei nr 81

Nu, mina vänner, ska vi till Kina där det i huvudstaden Peking finns ett berömt spökhus som kallas Chaonei nr 81. Huset byggdes 1910 och ryktas av lokalbefolkningen i Peking vara hemsökt. Herrgården har stått tom och övergiven under flera år.

Enligt historien byggdes hemmet för 100 år sedan som en gåva till brittiska kolonialisterna. I slutet av 1949 bodde en nationalistisk tjänsteman av hög rang i huset. Han flydde från Peking till Taiwan när kommunisterna marscherade in. Förtvivlad över att ha blivit lämnad kvar, ska hans hustru ha hängt sig i husets tak.

Chaonei Nr 81 omgärdas av rykten om att det händer övernaturliga saker där sedan dess. Trots att det inte finns någon verklig dokumentation av händelsen överhuvudtaget har inträffat. Regeringstjänstemän har försökt riva hemmet, men det anses ha för stort historiskt värde. De enda tecken på liv vid Chaonei nr 81 är klotter och ölflaskor från de som är modiga nog att våga sig inanför dess väggar.

/Markus

onsdag 8 juli 2015

Säters fasta paviljong

Säters fasta paviljong var namnet på en tidigare rättspsykiatrisk klinik. Den numera nedlagda byggnaden är belägen i Skönvik utanför Säter.

Begreppet fast paviljong, kom att innebära att byggnaden hade stränga säkerhetsanordningar och skulle vara rymningssäkert. Säters fasta paviljong var en riksanstalt avsedd för särskilt vårdkrävande patienter från hela landet.
Arkitekten var Ture Stenberg, Medicinalstyrelsens arkitekt mellan 1910-1913.

Paviljongen öppnades 29 maj, 1912 och tog då emot 13 patienter, som ansågs mycket svårskötta, från kriminalavdelningen i Växjö. På paviljongen fanns vid öppnandet 27 vårdplatser, 16 vårdare och en uppsyningsman. I praktiken var det två grupper av patienter som placerades på fast paviljong, dels mycket svårskötta patienter som överfördes från andra hospital, dels straffriförklarade som bedömdes vara farliga. En av de mest kända patienterna på Fasta paviljongen var Salaligans ledare Sigvard Nilsson-Thurneman.


De fasta paviljongerna var byggnadstekniskt så konstruerade att det skulle vara mycket svårt att rymma från dem. Väggarna var tjocka, en särskild larmanordning gjorde det möjligt att tillkalla skötare från andra avdelningar.

En portvakt satt alltid oåtkomlig i ett särskilt rum och reglerade inifrån rummet, öppning och stängning av ytterporten. Den viktigaste säkerhetsåtgärden var dock att man hade betydligt flera anställda än på en vanlig avdelning.

Promenadgården omgavs från början av ett högt trästaket. Staketet ersattes med en mur i början av 1950-talet. Inne på rastgården fanns ett så kallat soltält där patienter kunde sitta under tak. På rastgården växte också äppelträd och ibland sådde någon patient frön om våren och några satte potatis.

Många som har gått in i själva byggnaden upplever det som ett väldigt hemsökt ställe. Folk som varit inne i byggnaden får en känsla av att det verkligen är något där inne. Man kan höra allt från röster till steg och se skuggor passera förbi...

/Markus

måndag 6 juli 2015

En spökarmé tågade genom bilen

Det var en mörk och regnig kväll den 26 september 1974. Solveig Granström och hennes make var på väg till Arjeplog och hade rest från Uppsala sedan nio-tiden på förmiddagen. Resan gick upp längs kusten och med paus i Hudiksvall och senare ett besök på IKEA i Sundsvall. Från Skellefteå svängde de av mot nordväst längs väg 95, förbi Boliden och vidare mot Jörn. Klockan var i 19-20-tiden och paret hade kört bil hela dagen då de kom fram till raksträckan före avfarten in mot Jörn.


Då, plötsligt, kom rad efter rad med soldater i ålderdomliga uniformer marscherande. Paret stannade bilen och soldaterna tågade i led snett från vänster och fortsatte sedan över vägen till höger om bilen.

När jag läser om soldaterna, att de hade trekantiga huvudbonader
så tänker jag att de är från 1600-1700-talet, men det kan även
på 1910-talet förekom trekantiga soldatmössor.
Soldaterna hade blågrå, gammaldags uniformer med ett slags koppel över bröstet och en mörk trekantig huvudbonad på sig. I vänsterhanden verkade de hålla ett svärd som de rörde i takt med att de gick samtidigt som högerarmen var stilla. Ansiktena var uttryckslösa men ändå bestämda och det gick inte att se några särskilda drag. De gick fem-sex man i flera led. Paret kunde bara urskilja överkropparna på soldaterna... Deras underkroppar var liksom diffust genomskinliga... Det verkade som att soldaterna gick rakt igenom motorhuven för att sedan försvinna. 
Allt var över på några sekunder.

Det visade sig senare att fler än Solveig och hennes man hade sett spöksoldaterna, bland annat hade de setts från rälsbussen norr om samhället.

/Markus