Leta i den här bloggen

onsdag 19 juli 2017

Ghost House - kommande Thai/Am. skräckfilm

Ett ungt par, Jim och Julie, semestrar i Thailand där Julie blir förtjust i att fotografera små helgedomar som kallas "Ghost Houses" som tros ge andar skydd och komfort. Ett par brittiska resenärer tar dem med till landsbygden för att visa Jim och Julie en plats där många av helgedomarna finns. Efter att ha tagit med sig ett föremål från platsen blir Julie förföljt av en illvillig ande...

Trailer:
 

Det är vad den kommande skräckfilmen Ghost House ska handla om. Filmen är amerikansk men mestadels filmad i och runt Bangkok, Thailand och nära den burmesiska gränsen för de gamla tempelruinerna och djungeln.. Jag vet inte vad ni tycker men jag känner att det kan bli en ganska bra och otäck spökskräckis!

Andehus vid bensinmack i Thailand
Ghost Houses är inget som är påhittat för filmens skull utan andehus är något som finns och som är vanligt förekommande i sydöstra Asien. 

Från Wikipedia: Andehus eller san phra phum (thai ศาลพระภูมิ) är helgedomar för naturandar. De förekommer i Thailand, Laos och Kambodja och är i de flesta fall små. I enstaka fall kan de vara betydligt större.

Det handlar om resterna av en gammal animistisk tro som lever vid sidan om dagens buddhism. En sådan helgedom uppförs så snart en tomt blir bebyggd för att lugna markandarna som har förlorat sin hemvist, och ge dem ett ersättningshem på samma tomt.

Andehus påträffas inte bara i anslutning till boningshus och offentliga byggnader utan även vid heliga platser som grottor, klippor, berg och ovanliga träd. De placeras också vid gator där många olyckor inträffat.


/Markus



tisdag 18 juli 2017

Två korta spökhistorier

Här är två korta berättelser som jag har hittat på nätet. Korta men läskiga! 

/Markus


Vem svarade i min telefon?

I går kväll tog en vän med mig ut för att gå på den lokala barens musik-kväll. Efter några drinkar upptäckte jag att jag inte hade min telefon på mig. Jag kollade runt bordet där vi satt, baren, toaletten. Tillslut lånade jag min väns telefon för att ringa upp min så att jag kunde höra var den var. Efter två signaler svarade någon som gav ut ett lågt raspig fniss för att sedan lägga på. Jag ringde igen men fick inget svar. Jag gav upp letandet och gick hem. Jag hittade min telefon på mitt nattduksbord, precis där jag lämnade den.

Vad fanns nere i källaren?

Mamma hade sagt att jag inte fick gå ner i källaren, men jag ville se vad som gjorde det där ljudet. Det lät som en hundvalp, och jag ville se valpen, så jag öppnade källardörren och började gå ner. Jag såg inte en valp, och sedan kom mamma och ryckte upp mig ur källaren och skrek åt mig. Mamma hade aldrig skrikit på mig förut, och det gjorde mig ledsen och jag grät. Mamma berättade för mig att aldrig gå ner i källaren igen, och hon gav mig en kaka. Det fick mig att må bättre, så jag frågade henne inte varför pojken i källaren gjorde ljud som en valp, eller varför han inte hade några händer eller fötter.

söndag 2 juli 2017

Stämningsmusik

Ofta när jag sitter och letar efter spökerier så har jag musik på för att komma i stämning och nu vill jag passa på att tipsa om youtube-kanaler med sådan musik som dessutom är timmes-långa så man behöver inte byta låt utan kan försvinna in i en spökstämning!

Här är två exempel men det finns många som är en, två eller även tre timmar långa:
1 Hour of Creepy Doll Music

Och en annan som också är bra:


En liten flickas spöke

Här kommer en berättelse från en medelålders amerikan som berättar om en händelse från barndomen.

/Markus

Shirley Temple
Jag växte upp i ett hus på Long Island, New York, som mina föräldrar köpte av två äldre damer som hade bott där i många år. Jag var ungefär fem år vid tiden, och som så många små barn blev jag ofta rädd och sprang till mina föräldrars sovrum och sov ofta med dem.



En natt, precis som jag var på väg att gå in i mina föräldrars sovrum fick jag se en uppenbarelse av en liten tjej i dörren till gästrummet i slutet av korridoren flera meter bort. Uppenbarelsen var som en ansiktslös blåvit-aktig ånga i form av en liten tjej, kanske 4 eller 5 år gammal och bar en klänning som såg ut att vara en sån som "Shirley Temple" bar som var vanlig på 1930-talet och 1940-talet.  

Hon svävade till tröskeln till gästrummet och stannade till som om hon  skulle se vem som kom gående i korridoren. Skräckslagen dök jag in i mina föräldrars rum och in under lakanen. När jag berättade vad jag hade upplevt så trodde inte mamma på mig. Hon menade på att jag hade livlig fantasi.
Många år senare, när min mamma gick bort, besökte jag med min far. Jag var då i tjugofemårsåldern. Det fanns några konstiga händelser i huset natten hon gick bort (en annan historia), och vi kom in i en diskussion om spöken och liv efter döden. Min far var en total icke-troende när det gällde såna saker. Jag berättade för honom om min erfarenhet jag hade som barn och hans uttryck förändrades och han blev vit som ett lakan i ansiktet.  


Han berättade för mig att de gamla damerna han köpte huset hade en liten tjej som gick bort i polio där i huset. Eftersom huset hade ett väldigt bra pris så köpte han huset och berättade aldrig för min mamma om dödsfallet i huset. Han var chockad över att få höra om min erfarenhet. Den erfarenheten har varit med mig hela mitt liv och definitivt gjort mig öppet sinnad för det paranormala.

/ChuckFL

tisdag 23 maj 2017

Isla de las Muñecas - Dockön



Don Julian Santana Barrera
Xochimilco ses som Mexikos Venedig med hundratals kilometer kanaler längs samhället och mellan odlingsmark. Längs dessa kanaler som är ett populärt turistmål, hittas Isla de las Munecas – Dockön som ligger precis söder om Mexico City. Enligt sägnen drunknade en liten flicka här under mystiska omständigheter. 

En man vid namn Don Julian Santana Barrera ska ha hittat den döda flickan och hennes docka som flöt i vattnet. För att hedra flickan hängde han upp dockan i ett träd på ön, men blev enligt legenden besatt av flickans själ och började hänga upp fler och fler dockor. Efter 50 år ska Julian ha hittats död, drunknad på samma ställe som flickan.

Även om dockmannen är en riktig person är det omstritt vad som är sant och vad som är en modern legend. Vissa menar att Don Julian Santana Barrera hittat på förklaringen med den döda flickan och helt enkelt blev besatt av att hänga upp dockor.

Vad som är säkert är i alla fall att ön har blivit en makaber turistattraktion och att besökare fortsätter pryda den med nya dockor. På nätterna sägs dockorna röra sina huvud och armar och viska till varandra.

/Markus

söndag 7 maj 2017

Spöket vid milan



Här är en gammal berättelse ur Svenska spökhistorier. Kolmilor var vanligt förekommande förr. Där tillverkades träkol som användes till hemsmide. Läs mer om kolmilor här.

/Markus

Spöket vid milan

Framför mig sitter kolar-Johan och berättar:

- Det är många år sedan detta hände, som jag nu skall berätta. Jag var då en pojk på omkring tretton år.Far och jag kolade två milor vid - tjärn, en gång belägen djupt inne i Värmlandsskogarna. Vi hade tänt milorna, och allt artade sig bra så länge far var kvar, men en dag skulle han hem och proviantera och stanna hemma över natten. Nu skulle jag få mitt elddop. Ensam skulle jag passa milorna i mörka natten inne i djupa skogen. Visserligen låg gården i närheten, men mellan den och milorna utbredde sig ett tätbevuxet skogsbälte.

Jag gick ronden i skymningen, såg till att draghålen vid milans botten fungerade, klubbade stybben på toppen, klättrade nedför stegen och gick in i kojan och lade mig att sova. Efter en stund vaknade jag, kände mig orolig, tände lyktan och gick ut för att syna milorna. På den första fanns inget fel, men när jag kom till den andra såg jag en skepnad med förvridet ansikte och med uppsträckta händer. Det verkade som om hela gestalten försökte rycka sig loss från något som gastkramade den men ej orkade röra sig ur fläcken.

Nu var det slut med allt mitt mod. Jag skrek till, tappade lyktan och sprang förfärad till kolkojan och slog igen dörren efter mig. Jag låg länge med bultande hjärta och vågade mig sedan ej ut till milorna. De fick sköta sig själva resten av natten. 

När det ljusnade kom far. Jag berättade vad jag sett för honom. Ansiktet blev allvarligt. Jag gissade strax, att han själv sett spöket vid milan. Så berättade han: Det är nu många år sedan. Ägaren till - tjärn därborta hade en enda son. Denne skulle en natt passa milorna ensam alldeles som du nu gjort. Föräldrarna hans skulle på bröllop i byn. När de kommo åter var sonen försvunnen. Ingenstädes stod han att hitta. Man gissade att milorna tagit honom, och det berättades ofta, att han "gått igen", men det var nu länge sedan det hände. Milbottnarna lågo länge nedlagda här men kommo på nytt till användning härom året. Nu dröjer det nog innan han visar sig igen. Nästa år ska vi kola på annan plats, tröstade far mig med. 

Sm.

onsdag 3 maj 2017

Tre korta spökhistorier

Det finns massor med berättelser på nätet, korta, långa och jättelånga. Här är tre korta berättelser som sägs vara verkliga.

/Markus

Jag vaknade en natt av att jag var kissnödig. Jag gick till badrummet och hade min mobiltelefon med mig. När jag gick ner i hallen och sms:ade så gick jag in i en tjej i en vit klänning. Jag tittade inte upp då jag var upptagen med mobilen utan sa"förlåt" och fortsatte gå. Snart kom det upp för mig att jag var hemma ensam och inte i min livliga studentkorridor. Nästa dag när min pojkvän kom för att hämta mig till bio frågade han varför jag hade stirrat på honom genom fönstret på övervåningen och varför jag hade bytt till en vit klänning. Jag äger inte ens en vit klänning...

Jag var hemma ensam och tittade på TV när jag tyckte att jag såg något som rörde sig i sovrummet. Jag ansträngde mina ögon och fick då se en man gå ut ur garderoben till andra sidan av rummet. Han stannade, tittade på mig, satte fingret mot sina läppar och vände sig om. Han hade blod i ansiktet, och huvudets baksida saknades. Han försvann tillbaka i garderoben. Vi flyttade när vi fick reda på att det mystiska lilla hålet i taket på vårt sovrum är från en tidigare hyresgäst som sköt sig på den exakta platsen.

När jag var barn flyttade min familj till en lägenhet där ett mord en gång hade begåtts. Varje natt så stängde min storasyster vårt sovrumsfönster, och när jag tittade ut så såg jag tre ansikten som stirrade tillbaka på mig. De hade inga hår, näsor eller munnar. De bara stirrade utan att göra någonting. För några månader sedan så pratade min familj om den lägenheten, och jag nämnde ansiktena. Min syster vände sig mot mig, chockad sa hon att hon också hade sett dem. Det var därför hon alltid bad mig att stänga fönstret.

fredag 28 april 2017

Winchester - Första bilden från filmen

Nu har en bild från kommande filmen Winchester som ska handla om Sarah Winchester som lät bygga Winchester Mystery House det märkligaste spökhuset i USA.

/Markus


tisdag 25 april 2017

Mannen under trappan

Slender Man som han ofta brukar avbildas
Här en berättelse jag hittat på nätet där en engelsk tonårstjej berättar om en händelse.

/Markus


Detta började när vi, några kompisar, sov över hos en av kompisarna i oktober 2016. Vi bestämde att vi ville gå ut på en promenad i mörkret. Min väns hus ligger på en klippa vid havet.

För att komma till ytterdörren måste man gå ner för en utvändig trätrappa. Jag gick ut först och då såg jag en svartklädd man under trappan. Mannen var i en krypande position. Det var ingen mänsklig figur då det inte hade något ansikte och var ganska blek. Figuren vände sitt huvud mot mig och sade "boo". 

Alla hörde det säga "boo" men jag var den enda personen att se figuren. Vi sprang in allihopa och ville inte gå ut igen. 

Jag undersökte saken på nätet och fick en träff på "slender man" som stämde ganska bra in på figuren som jag såg.

/holly137

måndag 24 april 2017

Bloody Mary - Poltergeist

Här kommer en Bloody Mary-relaterad spökis från en tjej i Kalifornien. 
/Markus


Jag och mina vänner Cassie, Cassies styvsyster och Macie sov över i mitt hus och vi låg och berättade spökhistorier då Cassie kom med förslaget att köra "Bloody Mary". I mitt sovrum har mina garderobsdörrar speglar, så det är som att ha fyra helkroppsspeglar. Vi släckte lamporna och och satte  oss på min säng och tittade in i speglarna.

Vi sade "Bloody Mary" tre gånger men ingenting hände så vi skrattade mest och slog på lamporna igen. Inget konstigt hände förrän senare då mina föräldrar åkte hemifrån för att hälsa på min faster och farbror. Vi låg på golvet och skulle precis gå och lägga oss när vi hörde någon gå fram och tillbaka i korridoren trots att vi var ensamma hemma. 

Sedan såg jag ljuset i hallen slås på samtidigt som min badrumsdörr flög upp och kranen började rinna för full kraft och duschen sattes på. Macie gick och slog av allt och plötsligt var det lugnt. Då hörde vi någon trumma på min dörr ute i hallen. Vi höll upp händerna för att visa att det inte var någon av oss och det fortsatte. Jag rusade upp och slängde upp dörren och då slutade det men då öppnades alla garderobsdörrarna. Vi började be att det skulle sluta och plötsligt gjorde det.

Inget har hänt sedan dess och det är jag glad för. Numera söker jag och Cassie oss inte efter spökupplevelser mer och vi ber att de inte letar efter oss.

/Nikki

fredag 21 april 2017

Bloody Mary - Den blodiga kvinnan

Här är en berättelse som en tonårstjej i New Mexico, USA, berättar.

/Markus


Det här är en sann historia som hände när jag och några tjejkompisar, Tasheena, Hannah, Rihanna, Alana sov över hos vår kompis Autumn. 

Som vanligt så låg vi och pratade en massa tjejsnack men efter ett tag så bestämde vi oss för att göra något läskigt. Bloody Mary! Vi sökte på internet hur man skulle utföra det samt läste några berättelser om personer som hade testat på det. För några av dem hade det inte slutat så bra. 

Det var ungefär tolv den natten och vi kände att vi var tillräckligt modiga för att testa på Bloody Mary.

Vi letade i köket och hittade snart stearinljus och gick sedan till badrummet. Vi stängde in oss, tände ljusen och släckte lamporna och började alla säga med en röst "Bloody Mary" tre gånger.

"Bloody Mary, Bloody Mary, Bloody Mary."

Två minuter gick och ingenting hände. Vi blev uttråkade och skulle precis gå ut från toaletten då vi hörde en röst. "Mina sötnosar, ni kan inte lämna mig." Jag vände mig om och såg en kvinna i vit klänning och långt svart hår. Hon hade blod över hela sin klänning och hade ett elakt leende. Hon började gå mot oss. 

Hon gick mot Tasheena som skrek och slog henne med en tandborste. Jag öppnade omedelbart dörren och vi sprang ut.

Vi har aldrig, och jag menar aldrig, pratat om den dagen någonsin igen.

/Azia

lördag 8 april 2017

Kingseat Hospital

Kingseat Hospital
Nu tänkte jag att vi skulle ta en trip till Nya Zeeland där det finns ett nedlagt mentalsjukhus som sägs påminna en hel del om det beryktade hospitalet Bedlam (Bethlem Royal Hospital) i Storbritannien.

Byggandet av Kingseat Hospital började 1929 när tjugo patienter från ett närliggande mentalsjukhus kom till platsen med tolv skottkärror och tio spadar. Tre år senare, 1932, stod mentalsjukhuset i Auckland klart och senare, 1939 byggdes det till två våningar med personalbostäder.

Under slutet av 1930 och 40-talet byggdes fastigheten ut för att ge plats åt över 800 patienter. 

1996 såldes sjukhuset efter regeringsbeslut att ersätta pågående sjukhusvistelse för psykiskt sjuka patienter med vård och rehabiliteringsenheter. Detta ledde till att sjukhuset lades ner i juli 1999 då de sista patienterna flyttades till en annan vårdenhet i Auckland.

Efter stängningen sågs byggnaden som en potentiell plats för ett nytt fängelse som planerades kunna rymma sexhundra fångar. Detta kom dock att rinna ut i sanden.
Under 2004 kom mer än två hundra personer att lämna in klagomål mot den nationella regeringen för påståenden om misshandel och vanvård av patienter vid Nya Zeelands psykiatriska institutioner,
Mangrove
inklusive Kingseat Hospital, under 1960- och 1970-talet.


Under sin historia hade Kingseat flera fall av patienter som försvunnit efter att ha vandrat bort från anläggningen. Några av dessa har konstaterats som drunkningar då man antagit att de fastnat i mangroven i den närliggande hamnen. Detta konstaterades trots att inga kroppar återfunnits. 

Det finns många som säger sig ha sett skuggor och hört märkliga ljud. Flera ska även ha sett spöken där den mest framstående är The Grey Nurse (Den grå sköterskan) som sägs vara en tidigare anställd. Hon skall ha setts i och i närheten av de gamla personalbostäderna mer än 100 gånger av flera olika personer.

Kingseat Hospital
Spökvandringar anordnades på Kingseat mellan 2000 och 2005, då mestadels med arrangerade "spökerier" men kameror som inrättats för att spela in människors reaktioner under dessa vandringar började plocka upp figurer som inte hörde till de deltagande på spökvandringarna.

I närliggande bostäderna Kingseat Villas har det förekommit rapporter om skuggfigurer, lukten av svavel, möbler som förflyttar sig, röster och även poltergeist-fenomen.

En person som bor i Kingseat Villas har talat om att hennes fem år gamla barn har berättat om hur hen sett människor i skogen på natten nära den gamla tandkirurgin, människor som eskorteras av en sjuksköterska. Människor som, enligt barnet,”inte fick komma in".
En annan person i området berättade 2009: "Varje natt, utan undantag, skulle skåpdörrar börja skaka och det skulle höras oförklarliga knackningar på fönsterna på andra våningen och bottenvåningen. Toaletter kom att spola av sig själva och kranar öppnades ”

I Kingseat Villas har det förekommit rapporter om skuggfigurer, lukten av svavel, möbler som förflyttar sig, röster och även poltergeist-fenomen.

På sjukhuset har dörrar smällts igen, personer har känt sig iakttagna, en del har upplevt att någon har rört vi dem och en gång skall två personer ha sett ett spöke i form av en man som frågade dem ”Har ni gått igenom mitt rum?”

Av många som bor i närheten av det gamla sjukhuset ser platsen mer som en plats av sorg och smärta mer än det historiska landmärke som det är idag.


/Markus


Till sist finns här ett avsnitt av det Nyzeeländska

Reality-TV-programmet Ghost Hunt där teamet besöker Kingseat Hospital.

tisdag 28 mars 2017

På bussen på väg hem från jobbet

Här har vi en berättelse från en tonårstjej i Sydafrika som berättar en ruskig bussresa.

/Markus
Detta är en händelse som jag och min kusin var med om en kväll när vi var på väg hem från jobbet.

Vi arbetade i en butik med samma arbetstider så vi åkte alltid buss tillsammans till och från jobbet.

En kväll när vi hade gått av vårat arbetsskift så tog vi som vanligt bussen hem. Vi tog sätet bakom en kvinna. Vi satt där och pratade om dagen samtidigt som vi kollade våra telefoner för att komma ikapp i sociala medier. Vi började närma oss våran hållplats när min kusin plötsligt puffade till mig. Han såg skärrad ut. Han viskade åt mig att kolla i fönsterrutan som reflekterade kvinnan som satt framför oss. Reflektionen av damen stämde inte överens med hur hon såg ut.

Jag minns tydligt att hon var ljusare i hyn och hade rakt brunt hår. Reflektionen i fönsterrutan hade blont hår som var flätat och hennes hy var mörkare. För att inte tala om att hon hade ett läskigt ansikte, lite som en zombie... Tack och lov hade bussen stannat och vi skulle kliva av och vi båda sprang så fort vi kunde och ville inte stanna för att se vad det var. 

Detta är något som vi ofta brukar berätta om och vi har aldrig lyckats få en vettig förklaring på vad vi hade sett på bussen den dagen. Det var ljust i bussen så vi såg båda samma sak klart och tydligt.

Antagligen var det ett spöke eller annat väsen som hade suttit i sätet framför oss.

/Rajine, Sydafrika

söndag 12 mars 2017

Lemon Tree Passage

    Lemon Tree Passage är en förort som är separerad från närliggande Bulls Island i New South Wales, Australien, som ligger vid slutet av Tilligerry-halvön och omges av Port Stephens vatten. Området är en fristad för koalor på grund av de täta skogarna. Staden har en liten småbåtshamn och är känt för sin ostronodling.


    Lemon Tree Passage är även känt för en vandringsmyt om spöket av en avliden motorcyklist som visar sig i backspegeln för fortkörande bilister.

    Legenden har funnits i flera decennier men har fått fart under de 
    senaste åren tack vare Youtube där flera personer har postat sina mobiltelefons-filmade klipp på det berömda spöket. 

    En film om legenden är Lemon Tree Passage även under titeln Death Passage från 2015 som kommer på DVD i mars.

    I filmen får ett gäng unga amerikanska turister kännedom om vandringsmyten och bestämmer sig för att utforska. Efter att ha kört med rasande fart nedför den avlägsna vägen omgiven av tät skog, vänder deras lek till terror då de en efter en börjar försvinna. Långt bort från sina trygga hem hamnar de i klorna på en kraft mycket mer ond än vad de kunnat föreställa sig.

    /Markus

    tisdag 7 mars 2017

    Pojken i min pojkväns hus

    Här kommer en spökhistoria jag hittat på nätet som en ung kvinna i USA berättar.

    /Markus
    Jag hade aldrig haft några övernaturliga upplevelser, eller kanske jag hade det utan att jag hade lagt märke till dem, men för ett antal år sedan så tror jag att jag var med om en paranormal upplevelse. Innan jag börjar berätta denna historia så vill jag berätta att jag lider av en sjukdom som ibland kan ge hallucinationer. Men då jag haft denna sjukdom under flera år så kan jag lätt skilja hallucinationer från verkligheten.

    Nu, till min berättelse. Jag var i Three Rivers, Michigan, och besökte min dåvarande pojkvän för andra gången. Vi hade varit i ett långdistansförhållande under ett par år och på grund av arbete och våra ekonomiska situationer så träffades vi bara en gång per år. 

    Jag hade varit där ett par dagar och satt och pratade med min pojkväns bror om spöken efter att jag hade sett ett tv-program om personers verkliga erfarenheter av spökerier och det fascinerade mig. Då berättade brodern att deras hus var väldigt gammalt liksom en hel del av de närliggande husen. Han berättade mig att en pojke som en gång hade bott i huset hade begått självmord på 70-talet. Chockad och nervös skrattade jag bort det då jag trodde att han bara drev med mig men han svor på att det var sant, att han även hade en kompis som hade hört pojken gå omkring. Huset var så gammalt och gnisslade så pass att man kunde höra alla gå runt och även berätta var de befann sig.

    Senare den kvällen låg jag i sängen med pojkvännen och gosade och vi började prata om spöken varpå han berättade samma sak som sin bror, att en pojke hade begått självmord och att man ibland kunde höra honom gå omkring i hallen om nätterna. Jag blev överraskad och börjar bli riktigt rädd så jag kröp nära honom och somnade snart. 

    Det var nu som det började bli konstigt. Det kändes inte riktigt som att jag sov då jag såg två svarta skuggfigurer ståendes över mig. Jag kände att en av dem var pojken som min pojkvän och hans bror hade berättat om. Han var med en äldre man och den äldre mannen försökte visa honom något. Jag var förlamad av skräck, försökte att vakna upp, men ingenting hände. Den äldre mannen sträckte fram sin hand och satte den för mitt ansikte. Jag kunde fortfarande inte röra sig. Jag blev fylld av desperation och jag försökte väcka mig själv. 

    Jag kunde höra figurerna prata men kunde knappt höra vad de sa. När det svartnade för mig så flippade jag ur och vaknade Då kändes det som att någon stod vid dörren. Rädd som jag var gick jag ner. Jag var för rädd för att gå och lägga mig igen. Klockan var runt tre på morgonen. 

    Snart började jag höra någon springa omkring i korridorerna. Jag frös till, och visste inte vad jag skulle ta mig till. Alla andra låg och sov. I omkring tio minuter hörde jag fotsteg gå fram och tillbaka, fram och tillbaka för att sedan upphöra. Varje halvtimme efter det skulle jag hör honom gå omkring. Ett par timmar senare blev det tyst och jag hörde honom aldrig igen.

    Jag och min pojkvän gick igenom en svår tid och jag tror att den negativa energin aktiverade spökerier. Det var en verkligt skrämmande upplevelse. Min medicin reglerades vid tidpunkten och när jag pratade med min chef sade hon att gå på min magkänsla. Min magkänsla säger att den drömmen inte var en dröm. Jag tror inte att pojken själv var en ond ande, för han har aldrig skadat mig. Men när det kommer till den andra skuggfiguren så är jag inte helt säker...

    /tdmeyer

    fredag 24 februari 2017

    Loftus Hall + The Lodgers (kommande skräckfilm)

    Loftus Hall är en stor herrgård på Hook-halvön, County Wexford i Irland. Den byggdes av familjen Redmond cirka 1350, under tiden för digerdöden. Då var herrgården känd under namnen The Hall eller The Redmond Hall. Enligt lokalbefolkningen ska herrgården ha blivit hemsökt av Djävulen och en ung kvinnas vålnad. Sedan andra hälften av 1800-talet heter herrgården Loftus Hall.

    En man, Charles Tottenham, kom, tillsammans med sin fru, att ta hand om herrgården 1766. Med sig hade han sin dotter från sitt första äktenskap, Anne, medan Loftus-familjen var bortresta. Under en storm anlände ett fartyg oväntat till Hook-halvön, inte långt från herrgården. En ung man välkomnades in till herrgården. Anne och den unge mannen blev mycket nära. En kväll var familjen och den mystiske mannen i kortrummet och spelade kort. I spelet fick varje spelare tre kort, alla utom Anne som bara fick två av den mystiske mannen. En butler som tjänade Tottenham-familjen var just i färd med att ifrågasätta den unge mannen när Anne böjde sig ner för att plocka ett annat kort från golvet som hon måste ha tappat. Det sägs att när Anne böjde sig för att plocka upp kortet så såg hon under bordet att den mystiska mannen hade en klöv istället för fot.

    Det var då som Anne stod upp och sa till mannen att han hade en klöv varpå mannen gick upp genom taket och lämnar efter sig ett stort hål i taket. Snart blev Anne psykiskt sjuk. Man tror att familjen skämdes för Anne och låste därför in henne i hennes favoritrum där hon skulle vara glad men ändå ur allas åsyn. Hon vägrade mat och dryck och satt med knäna under hakan och stirrade ut genom fönstret över havet i väntan på att de mystiske främlingen skulle återvända. Anne spenderade sina dagar i rummet där hon tillslut dog 1775. Det sägs att när hon dog så kunde de inte räta hennes kropp då hennes muskler hade låst sig och hon begravdes därför i samma sittställning som hon hade dött i.

    Det sägs att hålet i taket aldrig kan repareras och det påstås att även i dag så finns det fortfarande en viss del av taket som skiljer sig något från det övriga. Man trodde att det var den mystiske mannen som återvände och skapade ihållande poltergeist-aktivitet. Ett antal protestantiska präster försökte att sätta stopp för detta men misslyckades. Familjen, som var själva protestanter, fick så småningom kalla in fader Thomas Broaders, en katolsk präst som också bodde på Loftus Hall för att driva ut det onda ur huset.

    Fader Thomas Broaders exorcism gjorde det lugnare i herrgården, men avslutade inte helt spökerierna på Loftus Hall. Spöket av en ung kvinna, som antas vara Anne Tottenham, ska ha gjort frekventa framträdanden i stora hallen och har setts under de guidade turerna som startade under 2011. Intresset för spökhistorian är fortsatt stark och många aspekter av historien verkar ha fäst sig till huset. I en dokumentär om herrgården, många år senare efter de sista ägarna hade gått ur tiden, så har personal som tidigare arbetat på herrgården berättat att de har sett Annes spöke gå ner för trappan, och att osynliga hästar kan höras runt byggnaden.

    En kommande irländsk skräckis spelas in på Loftus Hall. Filmen heter The Lodgers (De inneboende) och utspelar sig på den irländska landsbygden under 20-talet. Tvillingar Rachel och Edward bor ensamma i deras sönderfallande släktgård. Varje natt blir huset invaderat av en illavarslande närvaro (The Lodgers) som upprätthåller tre regler för tvillingarna: de måste vara till sängs till midnatt, de får inte tillåta någon utomstående att gå över husets trösklar, om en försöker att fly, är livet för den andra i fara. När oroliga krigsveteran Sean återvänder till den närliggande byn dras han omedelbart till den mystiska Rachel, som i sin tur börjar att bryta mot reglerna. Se länken nedan:

    The Lodgers - Behind the scenes

    /Markus

    tisdag 17 januari 2017

    Blackburn Ghost - Filmklipp

    Nu ska jag se om jag kan få ordning på ett spöke jag såg för en stund sedan. Nu var det visserligen inte jag som såg det men jag har sett ett klipp på Youtube där personer i en bil möts av något som ser ut som en kutryggig gammal gumma klädd i vitt.


    Det var när jag arbetade med förra inlägget "Vålnaden som spärrade av vägen" och letade efter en lämplig bild "ghost blocking road" som jag stötte på detta klipp.

    Killarna i bilen pratar ett, för mig, "främmande" språk. så jag undrar såklart vart i Världen vi befinner oss... Indien? Sydamerika?
    Svaret: staden Blackburn i England och språket som talas i klippet är arabiska: "BACKA BILEN! SNABBARE! SNABBARE!"

    Klippet hamnade, utan någon beskrivning, på nätet i början av januari 2015. Det enda man kunde se var varifrån klippet kom ifrån.

    Simon Entwistle, Lokalhistoriker och författare, berättade i en lokal tidning att "spöket" i videon kan vara en munk som avrättades i närliggande herrgården Turton Tower.

    Det är tajmingen som Entwistle tycker är ganska intressant. Munken skall ha blivit avrättad i början av januari 1643 och hans spöke kommer bara att uppenbara sig i början av januari.

    A666
    Entwistle tror att klippet filmats på vägen A666, inte långt från Turton Tower. Vägen kallas "Devil's Highway", inte bara för siffrorna"666" utan på grund av den höga olycksfrekvensen mellan Egerton och Darwen.

    Entwistle berättar att det hade förekommit iakttagelser av andra spöken i detta område.

    Han berättar om en taxichaufför som körde mellan Blackburn och Bolton som ska ha sett en en spöklik äldre kvinna med långt hår sittandes i baksätet, när han färdas längs samma vägsträcka som i klippet.

    Många som har sett klippet tror att det är fejk, men det är ingen annan än Simon Entwistle som kommit med någon förklaring. 

    Själv har jag ingen aning, jag tycker att klippet är riktigt läskigt! Är det fejk så ska de som ligger bakom klippet börja göra skräckfilm för de verkar kunna sin grej!

    /Markus

    Vålnaden som spärrade vägen

    En berättelse ur Svenska spökhistorier från 1938.

    Vålnaden som spärrade vägen
    Vid sekelskiftet bodde jag i Medelpad. Jag var då i 23-24-årsåldern. En vacker, månljus afton hade jag ett ärende till en grannby.

    Vägen gick genom en skog. Ungefär mitt i skogen finns ett illa beryktat ställe, där flera personer sett märkliga ting. Jag har aldrig varit mörkrädd och gick ej vägen fram i rädsla att få se "något", då jag förut gått denna väg otaliga gånger utan att någonting hänt mig, men denna gång skulle det bli annorlunda. Jag hade just gått förbi det illa beryktade stället då jag förnam något odefinierbart i min omedelbara närhet och ser plötsligt en lång svart skepnad som spärrar vägen för mig. Fortare än tanken kastade jag mig åt sidan över landsvägsdiket och där låg jag en stund och reflekterade över den sällsamma synen som var borta lika fort som den kommit. Omsider måste jag dock i väg igen och hoppade över diket på samma ställe tillbaka på vägen. Men döm om min fasa. Som skjuten ur en kanon står den långa mörka skepnaden på vägen framför mig igen. Jag tar ett skutt förbi vålnaden eller vad det nu var och sprang som för livet resten av vägen till mitt hem.

    E.S.

    måndag 16 januari 2017

    Random Roadtrip i Västergötland

    Jag har en vän som är lite "överallt och ingenstans" som befinner sig i Västergötland tillsammans med vänner och de vill åka runt till lite spännande platser i länet. Jag blev såklart tillfrågad, inte för att jag är nämnvärt berest, men jag har väl lite av en "spök-radar" samt att jag gillar att googla! :)

    Torpa stenhus & Falks grav
    När jag letar efter platser i Västergötland så är Falks Grav en vanlig träff. Graven finns på Svedmon på Hökensås i Brandstorps socken. Där ligger rånmördaren Jonas Falk begravd, mer om platsen kan ni läsa här i mitt inlägg ifrån 2015

    En annan plats som är populär som jag även har berättat om tidigare är Torpa stenhus i Tranemo kommun

    Kolerakyrkogården i Forsvik - År 1866, härjade koleran i orten Forsvik i Karlsborgs kommun. Under fem veckor avled 35 människor och alla som levde i samhället påverkades. Alla hade en släkting, vän eller arbetskamrat som drabbades. 

    Vid den här tiden fanns ingen kyrka i Forsvik och döda begravdes vanligen på kyrkogården i Undenäs, en mil bort. Under epidemins framfart blev resan dit och tillbaka dock alltför lång och när koleran härjat i två veckor, invigdes därför en särskild kolerakyrkogård nära samhället.

    Den förste som begravdes där var lille Frans Oskar, ett och ett halvt år gammal. En knapp vecka senare fick han sällskap av sin far, arbetaren Karl Johan Johansson. Av de 35 som avled så är 15 människor begravda på platsen.

    Jag vet inte om platsen är hemsökt, men den är omnämnd i lite olika forum som antyder detta. Att det känns lite läskigt att vara på platsen beror kanske på rädslan, sorgen och förtvivlan som sitter kvar i marken än idag, 150 år efter koleraepidemin.

    Kråks herrgård - Herrgårdens gula mangårdsbyggnad låg ursprungligen med utsikt över Vättern, där Kråks skjutfält idag finns. Byggnaden är uppförd 1790, men gården har medeltida anor. Idag finner du Kråks värdshus i källarvalven som byggdes i samband med flytten på 1950-talet.
    Kråks herrgård

    Under århundradena har godset varit i ett flertal familjers ägo. De sista privata ägarna var familjen Ehrenborg.

    Anna Fredrika Westin (född Ehrenborg) var fram till för bara några år sedan en flitig gäst på museets arrangemang. För Ulla Andersson, tidigare 1:a antikvarie på Västergötlands museum, har hon berättat om märkliga händelser på husets ovanvåning.

    –När hela familjen var på nedervåningen hände det ibland att det lät som någon rörde sig på ovanvåningen och dörrar öppnade sig utan naturlig förklaring, berättar Ulla Andersson.

    Familjen Ehrenborg tog det med ro och brukade lugnt konstatera att det var Buddenbrock som var i farten.

    Henrik Magnus von Buddenbrock, var generallöjtnant och friherre från Öved i Skåne. På 1740-talet krigade han mot ryssarna i Finland. Kriget blev ett stort nederlag och Buddenbrock och hans kollega Charles Emil Lewenhaupt bestraffades med halshuggning i Stockholm 1743.

    Änkan ville att Henrik Magnus von Buddenbrock skulle begravas anständigt och begärde att hans kropp skulle fraktas hem till Öved. Dessvärre begicks ett misstag i samband med hämtningen.

    –De hämtade hem kroppen men fick med sig fel huvud, berättar Ulla Andersson.
    Henrik Magnus von Buddenbrock
    Missen lär ha gjort att Buddenbrock aldrig fick ro i sin grav. Han visade sig i Öved i form av en trebent, svart hund som kom gående i allén till kyrkogården, letandes efter sitt huvud.

    Henrik Magnus von Buddenbrock är kopplad till Kråks genom dottern Henrietta som gifte sig med Isak Tham, tidigare ägare av Kråks.

    –Han har säkert besök Kråks många gånger, påpekar Ulla Andersson.

    Men Buddenbrock är inte den ende som sägs spöka på Kråks. I fruns sängkammare på nedervåningen är det många genom åren som blivit varse att sidentäcket i sängen alltid är lite skrynkligt.

    –Det ser ut som att någon precis suttit på sängen, fastän man slätat till täcket alldeles nyligen. Jag har själv sett det flera gånger, säger Ulla Andersson.

    Även personal som jobbar på Kråks värdhus har sett den tillstökade sängen.

    –Jag vet inte vad det beror på. Sängen kommer från Stola herrgård och där spökar det, så det kanske är något kvinnligt spöke därifrån som går igen.

    Själv har Ulla Andersson aldrig märkt av något övernaturligt, trots att hon varit ensam kvar på Kråks många sena kvällar.
    –Det finns olika stämningar i hus och på Kråks är det en vänlig stämning. Jag kände mig alltid trygg där. Även om jag hade hört något konstigt hade jag inte blivit rädd.

    /artikel från Skövde nyheter

    Läckö slott - ligger på Kållandsö i Lidköpings kommun i Västergötland. Slottet är beläget på en udde i Ekens Skärgård i Vänern och är ett minne från Sveriges stormaktstid (1611-1718).

    I slottet går det en vit dam. Många har sett henne eller känt hennes närvaro. Människor säger sig ha känt hur hon står bakom ryggen men när de vänt sig om står ingen där. Även greven Gabriel De Lagardie sägs hemsöka slottet och ifrån fängelsehålan kan man höra skrik och klaganden från fångar. 

    Vad man vet idag så fanns även slottsköket en trappa ovanför fängelset och på den tiden var det meningen att fångarna skulle känna doften av kokkvinnornas goda mat. Det sägs att en av dessa kokerskor också går igen där och att hon har ångest för vad kungen utsatte dessa fångar för, dessutom hade hon ett barn som det sägs att man kan höra skrika.

    /Markus