Leta i den här bloggen

onsdag 19 juli 2017

Ghost House - kommande Thai/Am. skräckfilm

Ett ungt par, Jim och Julie, semestrar i Thailand där Julie blir förtjust i att fotografera små helgedomar som kallas "Ghost Houses" som tros ge andar skydd och komfort. Ett par brittiska resenärer tar dem med till landsbygden för att visa Jim och Julie en plats där många av helgedomarna finns. Efter att ha tagit med sig ett föremål från platsen blir Julie förföljt av en illvillig ande...

Trailer:
 

Det är vad den kommande skräckfilmen Ghost House ska handla om. Filmen är amerikansk men mestadels filmad i och runt Bangkok, Thailand och nära den burmesiska gränsen för de gamla tempelruinerna och djungeln.. Jag vet inte vad ni tycker men jag känner att det kan bli en ganska bra och otäck spökskräckis!

Andehus vid bensinmack i Thailand
Ghost Houses är inget som är påhittat för filmens skull utan andehus är något som finns och som är vanligt förekommande i sydöstra Asien. 

Från Wikipedia: Andehus eller san phra phum (thai ศาลพระภูมิ) är helgedomar för naturandar. De förekommer i Thailand, Laos och Kambodja och är i de flesta fall små. I enstaka fall kan de vara betydligt större.

Det handlar om resterna av en gammal animistisk tro som lever vid sidan om dagens buddhism. En sådan helgedom uppförs så snart en tomt blir bebyggd för att lugna markandarna som har förlorat sin hemvist, och ge dem ett ersättningshem på samma tomt.

Andehus påträffas inte bara i anslutning till boningshus och offentliga byggnader utan även vid heliga platser som grottor, klippor, berg och ovanliga träd. De placeras också vid gator där många olyckor inträffat.


/Markus



tisdag 18 juli 2017

Två korta spökhistorier

Här är två korta berättelser som jag har hittat på nätet. Korta men läskiga! 

/Markus


Vem svarade i min telefon?

I går kväll tog en vän med mig ut för att gå på den lokala barens musik-kväll. Efter några drinkar upptäckte jag att jag inte hade min telefon på mig. Jag kollade runt bordet där vi satt, baren, toaletten. Tillslut lånade jag min väns telefon för att ringa upp min så att jag kunde höra var den var. Efter två signaler svarade någon som gav ut ett lågt raspig fniss för att sedan lägga på. Jag ringde igen men fick inget svar. Jag gav upp letandet och gick hem. Jag hittade min telefon på mitt nattduksbord, precis där jag lämnade den.

Vad fanns nere i källaren?

Mamma hade sagt att jag inte fick gå ner i källaren, men jag ville se vad som gjorde det där ljudet. Det lät som en hundvalp, och jag ville se valpen, så jag öppnade källardörren och började gå ner. Jag såg inte en valp, och sedan kom mamma och ryckte upp mig ur källaren och skrek åt mig. Mamma hade aldrig skrikit på mig förut, och det gjorde mig ledsen och jag grät. Mamma berättade för mig att aldrig gå ner i källaren igen, och hon gav mig en kaka. Det fick mig att må bättre, så jag frågade henne inte varför pojken i källaren gjorde ljud som en valp, eller varför han inte hade några händer eller fötter.

söndag 2 juli 2017

Stämningsmusik

Ofta när jag sitter och letar efter spökerier så har jag musik på för att komma i stämning och nu vill jag passa på att tipsa om youtube-kanaler med sådan musik som dessutom är timmes-långa så man behöver inte byta låt utan kan försvinna in i en spökstämning!

Här är två exempel men det finns många som är en, två eller även tre timmar långa:
1 Hour of Creepy Doll Music

Och en annan som också är bra:


En liten flickas spöke

Här kommer en berättelse från en medelålders amerikan som berättar om en händelse från barndomen.

/Markus

Shirley Temple
Jag växte upp i ett hus på Long Island, New York, som mina föräldrar köpte av två äldre damer som hade bott där i många år. Jag var ungefär fem år vid tiden, och som så många små barn blev jag ofta rädd och sprang till mina föräldrars sovrum och sov ofta med dem.



En natt, precis som jag var på väg att gå in i mina föräldrars sovrum fick jag se en uppenbarelse av en liten tjej i dörren till gästrummet i slutet av korridoren flera meter bort. Uppenbarelsen var som en ansiktslös blåvit-aktig ånga i form av en liten tjej, kanske 4 eller 5 år gammal och bar en klänning som såg ut att vara en sån som "Shirley Temple" bar som var vanlig på 1930-talet och 1940-talet.  

Hon svävade till tröskeln till gästrummet och stannade till som om hon  skulle se vem som kom gående i korridoren. Skräckslagen dök jag in i mina föräldrars rum och in under lakanen. När jag berättade vad jag hade upplevt så trodde inte mamma på mig. Hon menade på att jag hade livlig fantasi.
Många år senare, när min mamma gick bort, besökte jag med min far. Jag var då i tjugofemårsåldern. Det fanns några konstiga händelser i huset natten hon gick bort (en annan historia), och vi kom in i en diskussion om spöken och liv efter döden. Min far var en total icke-troende när det gällde såna saker. Jag berättade för honom om min erfarenhet jag hade som barn och hans uttryck förändrades och han blev vit som ett lakan i ansiktet.  


Han berättade för mig att de gamla damerna han köpte huset hade en liten tjej som gick bort i polio där i huset. Eftersom huset hade ett väldigt bra pris så köpte han huset och berättade aldrig för min mamma om dödsfallet i huset. Han var chockad över att få höra om min erfarenhet. Den erfarenheten har varit med mig hela mitt liv och definitivt gjort mig öppet sinnad för det paranormala.

/ChuckFL