Leta i den här bloggen

måndag 27 juni 2011

Verklighetens Rose Red - Winchester Mystery House

Winchester Mystery House
Om ni liksom jag är är barnsligt förtjusta i skräckfilmer så blir ni nog minst lika förtjusta av att få känna till det faktum att Stephen Kings spökhus Rose Red bygger på det verkliga spökhuset "The Winchester House" i San Jose, Kalifornien.

Husets första ägare var Sarah Winchester, den kände vapenmakaren William Wirt Winchesters änka som 1884, tre år efter makens död lät bygga detta pampiga hus.
1866 blev ett smärtsamt år för paret Winchester då deras nyfödda dotter Annie dog. Sarah gick ner sig ordentligt efter detta och det skulle dröja länge innan hon hon kom på fötter igen. Paret fick inga fler barn än lilla Annie som knappt blev en vecka gammal. 1881 dog maken i tuberkulos vilket gjorde att Sarah ärvde posten som delägare av Winchester Repeating Arms Company vilket gav henne en stadig inkomst på 1000 dollar per dag.

Dock kunde inte hennes nya förmögenhet göra henne det allra minsta lycklig då hon ännu mådde dåligt över sin dotters och makens bortgång. En vän till Sarah föreslog att hon skulle kontakta ett medium i ett försök att ge hopp. "Din make är här" sade mediet och beskrev William för Sarah, "han säger att det ligger en förbannelse över Winchesterfamiljen vilken var orsaken till hans och Annies död och att den snart kommer att drabba dig. Förbannelsen är ett resultat av alla de tusentals som dött på grund av Winchesters vapen och vars själar nu är ute efter hämd". Mediet informerade Sarah om att hon skulle sälja sin nuvarande bostad och söka sig mot solnedgången, maken skulle guida henne och när hon hon hittat sitt nya hem i väst så skulle hon bli varse om det. "Du måste starta ett nytt liv och bygga ett hus för dig och alla dödsoffer" sa mediet "du måste alltid bygga på detta hus för att få leva, slutar du bygga så dör du.".

Äkta medium eller ej, att tilldela en person sådan information är sjukt vidrigt, Sarah var redan mentalt förstörd och behövde verkligen inte detta. Detta att hon inte ska sluta bygga känner vi igen från Rose Red:

Ellen Rimbauers spöke med en hammare i handen som uppmanar Steven att "joina klubben":
"Stevie. Great-grandboy. Take it. You wanted it then and you want it now. Take it, or you'll want it forever. You'll dream of it in your sleep. Take it. Help me. Help us. Help Rose Red! Help us build!"

Sagt och gjort, Sarah sålde sin bostad i New Haven och flyttade till Kalifornien och The Santa Clara Valley 1884. Här fastnade hon för ett byggprojekt som hon fastnade för. Huset som höll på att byggas tillhörde en Dr. Caldwell. Rik som hon var övertalade hon honom att sälja den 162 tunnland stora tomten. Huset som höll på att byggas skulle ha sex rum men när Sarah tog över slopades de gamla planerna och hon anlitade nya arbetare som i de kommande 36 åren kom att bygga till och bygga om. 22 snickare jobbade året runt, dygnet runt. Det låter illa men jag gissar att de fick sjukt bra betalt.

Hon var mycket hemlighetsfull över sina planer, anställde ingen arkitekt utan gjorde alla husets ritningar själv. De olika bygglagen fick heller inte veta vad de andra gjorde , ibland möttes de mitt i två trappkonstruktioner, eller så byggde ett bygglag en vägg bakom en dörr någon av de andra satt dit. Huset fylldes av lönngångar, blinddörrar, trappor som slutar i taket, andra trappor som går in i sig själv, allt för att andar och människor inte skulle kunna komma ikapp henne. Sarah själv flyttade ständigt runt i huset och använde endast ett rum dagligen. Det var ett rum där hon ensam höll sina seanser och ingen annan beträda rummet. Detta seansrum har en ingång men tre utgångar, två som inte leder någonstans och en som går genom ett skåp ut i resten av huset.


Fram till en jordbävning 1906 hade huset haft sju våningar men efter denna hade den "bara" fyra. Idag har huset ca 160 rum, varav 40 sovrum och två balsalar. Huset har även 47 öppna spisar, 10000 fönster, 17 skorstenar, två källare och tre hissar. Det som är mest egendomligt med huset och som kan kopplas till Rose Red är det att det finns dörrar och trappor som inte leder någonvart, så även egendomligt byggda rum och hallar som mer eller mindre liknar de som finns i "Lustiga huset". Man tror att detta beror på att Sarah trodde att detta skulle förvilla spökena.

Den 4 september 1922 avled den 83-åriga Sarah Winchester och lämnade det, för alltid ofärdiga huset, till sitt öde. Idag ägs huset av Winchester Investments LLC och är ett av Världens största spökhus som lockar turister, journalister och spökjägare från hela Världen.

Affiliator.com

onsdag 22 juni 2011

Kända spökfotografier

Detta fotot togs 1936 i Raynham Hall i England. Porträttet av "the brown lady" (den bruna damen) är troligtvis ett av de mest omstridda och kända spökfotografiet. Ryktet säger att spöket på Raynham Hall är Lady Dorothy Townshend som levde där under tidiga 1700-talet.
Fotot togs av två välkända fotografer som gjorde ett fotojobb för en tidning, och har undersökts av experter som inte hittar några bevis för att fotot är manipulerat.


År 1959 besökte Mable Chinnery sin mors grav. Mable tog ett par fotografier på graven, och sedan ett par bilder på sin man som väntade i bilen. När filmen framkallades syntes inte bara mannen som satt i framsätet, bakom honom skymtades en person med glasögon som definitivt inte suttit i bilen vid fototillfället. Mable Chinnery svor att det var hennes mor som fångats på bild.



Freddy Jackson var en mekaninker under första världskriget i Royal Air Force. Under en olycka 1919 då en flygplanspropeller träffade honom avled han. Två dagar senare ställde hans skvadron upp för att fotograferas, och på bilden fastande även Freddys ansikte bakom en kamrats axel. Ansiktet identifierades av hans kamrater som absolut var säkra på att det var Freddy.
November 1995 startade en stor brand i rådhuset i Wem Town Hall, och brann ner till grunden. Medan brandmännen arbetade för att släcka elden fotograferade Tony O'Rahill det brinnande huset. En av bilderna han fick visade tydligt en liten flicka i ena dörrhålet. Ingen hade sett en sådan på platsen, och bilden undersöktes av experter som ansåg att bilden var helt äkta. Flickan säga vara spöket efter 14-årig Jane Churm som råkade starta en brand 1677 som förstörde mer än 500 byggnader i staden och där många förolyckades.

Visst är det intressant med spökfotografier? Det är svårt att veta om det handlar om riktiga spöken men visst är de spännande? Söker man via google efter spökfoton så hittar man oftast "orbs", orber är ljusfenomen som ibland uppträder på fotografier eller film.
Orber är stora oskärpecirklar som uppkommer då damm, vattendroppar, insekter etc. hamnar kraftigt ur fokus. För att framträda måste de vara mer upplysta än bakgrunden, vilket är ett vanligt resultat av att använda blixt i mörka utrymmen. Många vill också tro att detta handlar om Energi som dras från en källa (såsom elledningar, värmekällor, människor...) så att en ande kan manifestera sig. Anden i fråga kanske inte ens är medveten om detta. Det skulle kanske kunna förklara varför orbs är runda klot – energi som förflyttas på detta vis torde anta en sådan form.

Själv tar jag orber med en nypa salt, dels för att jag inte tror att det hanslar om något övernaturligt och dels pga av att dessa foton helt enkelt är tråkiga, tacka vet jag de fyra första fotografierna, äkta eller ej, så är de otroligt spännande och betydligt mer intressanta!
Affiliator.com

Avrättningsplatser

För ett antal år sedan bodde jag ute på vischan i Uppland, byn heter Elvisjö och jag sommarjobbade på Valöhemmet i Valö ca sju km in på samma landsväg. Lilla mor berättade vid ett tillfälle att det ska ligga en galgbacke någonstans melland Draknäs och Stummelbo (om jag inte minns fel).


Detta var alltså en plats som jag kom att cykla förbi varje gång jag skulle till och från jobbet. Dock lyckades jag aldrig ta reda på exakt var denna plats var men den triggade min fantasi samt skrämde mig till en sjukt hög tramphastighet på min cykel. Jag fantiserade om hur otäckt det skulle vara om jag cyklade hem efter ett kvällspass och fick se hängda kroppar i träden...

Avrättningsplatser är populära element i spökhistorier, kanske för att de inte ens behöver vara hemsökta för att vara otäcka utan skrämmer oss med principen av att där en gång har varit en plats för avrättningar.

I sjön Örken i Småland på gränsen mellan Kronobergs län och Jönköpings län finns en ö som kallas Galgön då detta under medeltiden var en en avrättningsplats där brottslingar hängdes. En juninatt varje år återuppstår de avrättade, dinglandes i repen, svarta i ansiktet och med blodsprängda ögon. Är det någon som vet mer om denna plats så får ni gärna ta kontakt!

Det finns en hemsökt avrättningsplats utanför Vendelsvarv som ligger på gränsen mellan Uppsala och Tierps kommun. Vendelsvarv ligger på Uppsalaåsen cirka 4 kilometer söder om Månkarbo i en spetsformad kil längst norrut i Uppsala kommun. Här sägs det att man ibland kan se huvudlösa vålnader dansa omkring vid vägkanten. Ni som har körkort, hur skulle ni hantera en sådan syn?

Apropå dansande spöken så kan man Natten mellan den 8 och 9 november se vålnaderna av de som halshöggs vid Stockholms blodbad dansa nedför Kåkbrinken i Gamla Stan. Om det regnar den natten sägs det att blod rinner ned för backen...
Affiliator.com

måndag 20 juni 2011

moderna spökmyter

Hur uppstår en spökhistoria? Jag antar att det börjar med att någon berättar en spännande historia som sedan går vida från mun till mun och på vägen får olika nya infallsvinklar. En ruskig händelse från verkligheten kan mycket väl skapa ruskiga berättelser från fantasin. Ett kultförklarat exempel på detta är filmen "motorsågsmassakern" från 1974 som är inspirerad av den amerikanske seriemördaren Ed Gein (1906-1984). När polisen gjorde husrannsakan i Geins hus fann man bland annat avhuggna huvuden på sängstolparna i sovrummet, skinn som han gjort till lampskärmar, kranier som gjorts till soppskålar, ett mänskligt hjärta, en ansiktsmask tillverkad av riktigt ansiktsskinn hittades i en papperspåse, ett halsband av människoläppar, en kappa gjord av en vagina och bröst som han sytt ihop samt andra saker tillverkade av mänskliga kroppsdelar. På filmens omslag har det alltid stått "bygger på verkliga händelser" vilket inte är hela sanningen men ändå ett effektivt sätt att skrämma upp publiken, en ruskig berättelse om gravskändare har skapats utifrån verkliga händelser.


Finns det då spökhistorier som har skapats på liknande sätt? Visst har de det, även om det i de allra flesta fall bygger på en uppdiktad grundhistoria. Flera av er kommer kanske ihåg 80-talskomedin "Tre män och en baby". I en scen i filmen där Jack (Ted Danson) får besök av sin mamma som vill träffa Mary (babyn) så kan man se något som ser ut som en pojke som står dold i bakgrunden. Denne "spökpojke" skapade ett rykte om en spökpojke som hemsökte lägenheten där scenen spelades in. Detta var såklart bara båg då scenen var inspelad i en filmstudio. Men hur var det då med spökpojken? Faktum var att detta var en kartongbild föreställande Jack iklädd smoking, denna bild kan man se i scenen där Marys mamma kommer för att hämta henne.

En spännande spökhistoria hade skapats för flera av er som jag nu kanske har förstört genom att berätta sanningen som faktiskt är otroligt tråkig för visst hade det varit spännande med en spökpojke fångad på film?

En annan spökhistoria som har skapats är boken som blev film med femtioelva mer eller mindre bra uppföljare, nämligen "The Amityville Horror" eller "Huset som gud glömde" som var den svenska titeln på originalfilmen från 1979. I denna "verklighetsbaserade" spökskräckis möter vi familjen Lutz som flyttar in ett hus där en familj blev mördad året innan. Filmen utspelar sig under familjen Lutz 28 dagar i det hemsökta huset innan de blev tvugna att fly.

Berättelsen bygger på ett verkligt mordfall som ägde rum i Amityville på 112 Ocean Avenue i december 1974. På natten
Ronald DeFeo Jr. sköt ihjäl hela sin familj medans de låg och sov. Mordoffrena var Ronalds far Ronald DeFeo, Sr., mamma Louise DeFeo och hans yngre syskon Dawn 18 år, Allison 13 år, Marc 12 år och John Matthew 9 år gammal. Alla hade de blivit skjutna med ett gevär av märket ".35 caliber lever action Marlin 336C" omkring klockan tre på morgonen. Föräldrarna hade blivit skjutna två gånger medans syskonen blev skjutna med varsit skott. Mamman Lousie och Allison var de enda som hade vaknat till innan de blev ihjälskutna. Familjen ligger begravd på Saint Charles Cemetery i Farmingdale, New York. Ronald DeFeo Jr. idag 58 år gammal,befinner sig på fängelset Green Haven Correctional Facility i New York på sex livstidsdomar (25 år) till livstid. Alla hans ansökningar om nåd har avslagits. Ronald påstod att han hörda mystiska röster som ledde honom till att begå det hemska mordet.

Året efter mordfallet, i december 1975 flyttade George och Kathy Lutz med deras tre barn in i huset. De påstod att de blivit terroriserade av paranormala fenomen som skapats av huset. Det finns en del kontrovers kring hur exakt händelserna skildras i boken. Dock har man ändrat adressen på huset för att hålla nyfikna turister borta. De karaktäristiska kvartscirkelformade fönstren på övervåningen har ändrats till rektangulära.

Detta är en fantastisk spökhistoria som förmodligen inte är sann, men visst vore det coolt? Jag tror dock att den enda sanningen är det hemska mordet som begicks av en psykiskt störd person. De enda spökena i denna berättelse är Ronald DeFeo Jrs hjärnspöken samt alla snokande journalister som vägrar låta husets nya ägare vara ifred.

Jag tror med all säkerhet att spökhistorierna var bättre förr i världen då berättelsernas bakgrund inte gick spåra på samma sätt vilket behöll mystiken.
Affiliator.com

söndag 19 juni 2011

Mylingar

Av våra egna svenska folkväsen och spöken så är nog myslingar en av mina favoriter, jag menar, vem tycker inte att det är skitläskigt med spökbarn i skräckfilmer?

Mylingar var enligt svensk folktro spöken efter spädbarn, ofta nyfödda, som blivit dödade därför att deras mammor, som ofta var mycket unga och ogifta, inte ville eller kunde ta hand om dem. Mylingarna brukade dyka upp på den plats där de ligger begravda, under golvplankorna inne i ett hus, i ett kärr eller i en stengärdsgård. Från dessa kunde man höra gråt och barnskrik. Trots att barnet inte hade lärt sig tala då det levde kan mylingen prata på lika bra som en vuxen. De söker upp människor för att berätta om sitt hemska öde och för att få bli begravda på en kyrkogård.

Ordet myling kommer från "myrding", från fornsvenskans myrða, "mörda". Myling betyder alltså "mördad".

Enligt en gammal sägen från Bergslagen så träffade en gång en gammal torpare på en myling. Denne som då var på väg hem från krogen tilltalades av en liten pojke med orden: "Morfar, morfar, får jag pappa?" (Ordet pappa är en dialektal form för att bli ammad). Gubben vägrade först att inlåta sig men då pojken fortsatte att ställa sin fråga svarade han slutligen: "Har du nån te papp' så papp', men inte får du te pappa mej". Då gav sig pojken iväg. När gubben slutligen kom hem till sin torpstuga fann han sin hemmaboende dotter död i utdragssoffan med blodet flytande från brösten. Gubbens svar gav pojken möjlighet att ta hämnd på sin moder, med sägnens ord: "När pojken hade fått lov te papp' så visste han vart han skulle gå".

Affiliator.com

Sihuanaba


Jag diskuterade spökhistorier med en arbetskamrat, en sagolikt vacker kvinna från El Salvador, som berättade om spökhistorier hon fick höra som barn, en figur som hon ofta fick höra berättelser om var La Siguanaba vilket är en återkommande karaktär i El Salvadors folksägner.

Enligt legenden var denna karaktär från början en kvinna från landsbygden som kallades Sihuehuet (vacker kvinna) som genom sin charm och en häxbrygd lyckades lura prinsen Yeisun att gifta sig med henne. När Yeisun var ute i krig hade hon ett flertal olika kärleksaffärer vilket ledde till att hon fick sonen Cipito. Hon brydde sig inte om sin son utan föredrog att strunta i pojken för att i stället få vara med sina älskare.

För att överta tronen blandade hon ihop ett gift som hon skulle ge Yeisun vid en fest. Detta fungerade enligt planerna, bara det att Yeisun inte dog på fläcken utan förvandlades till ett gigantiskt monster med två huvuden som gick bärsärkargång och hade ihjäl festens deltagare. En vakt slogs tappert med monstret och lyckades till slut döda det. När Yeisuns far Tlaloc fick reda på hur det verkligen låg till blev Sihuehuet fördömd av guden Teotl, hennes nya namn skulle komma att bli Sihuanaba (avskyvärd kvinna), vid första ögonkastet skulle man se henne som en vacker kvinna och följa med henne till hennes gömställe där hon visade sitt rätta jag, dvs en fruktansvärd styggelse. Hon fick endast hålla till ute på landsvägen där hon brukade visa sig om nätterna för ensamma män på resande fot. Hon letar ständigt efter sin son Cipito som även han blev fördömd att vara pojke för evigt.

Även Cipito är en populär figur i centralamerikas folksägner. Han omnämns oftast som en tioårig pojke med en stor mage bärnades en stor hatt. Efter att ha blivit fördömd av guden Teolt blev han inte bara tvungen att spendera en evighet som pojke utan dessutom med bak-och framvända fötter som en påminnelse om hans föräldrars snedvridna kärleksaffär. Enligt berättelser så har bönder sett barnfotspår på sina marker, när de har försökt följa fotspåren har de gått vilse pga de bakvända fotstegen.
Affiliator.com

onsdag 15 juni 2011

Takstainarn

I Lärbro kyrka på Gotland finns en gravsten över Nicolaus Takstens, död 1274. Enligt sägnen var han i princip enväldig i socknen, prästen fick till exempel inte börja gudstjänsten förrän han hade kommit.


Emellertid kom han för sent till sånt där ibland, vilket retade de andra bönderna, som vid ett tillfälle förmådde prästen att börja gudstjänsten trots att Takstainarn icke var tillstädes. Strax efter kom han dock ridande med sitt folk, och då han fick höra att gudstjänsten redan börjat blev han rasande och högg ner prästen.


Enligt en annan sägen blev Taksteinarns översitteri slutligen odrägligt varför man gaddade ihop sig och slog ihjäl honom i hans hus så att "blodet satt på alla väggar, vilket sedan aldrig kunde utgå...".

"Det spökar" tv-serie som gick på Kanal 5 på 90-talet. Se avsnittet om Takstainarn på youtube:

Del 1: http://www.youtube.com/watch?v=Ovtef-pfDuU
Del 2: http://www.youtube.com/watch?v=bboPzG14cbM&feature=related
Del 3: http://www.youtube.com/watch?v=SGpIT5NfOkc&feature=related
Affiliator.com

söndag 12 juni 2011

De dödas julotta

En känd spökhistoria är vår svenska sägen "De dödas julotta" som ni säkert känner igen. Den finns i hundratals olika versioner, här är en av dem:

Det var en gång en kvinna som bodde i Köksnäset. Hon vaknade mitt i natten på juldagens morgon, såg att väckarklockan stannat och förstod att hon skulle komma försent till julottan. Hon fick på sig kappan, sprang upp mot kyrkan som låg inte långt ifrån hennes stuga, uppe på en höjd. Hon såg att det var folk därinne. Ett blekblått sken strålade ut genom fönstren så att man kunde se de mörka silhuetterna av träden på kyrkogården. Hon skämdes förfärligt och vågade knappt öppna den tunga dörren in i kyrksalen. Därinne var det fullt med folk, men hon ville inte möta deras blickar. Hon stirrade ner i golvet och sjönk ner på en ledig plats längst fram till vänster. Det var då hon kände att det var något som inte var som vanligt. Det var underligt tyst i kyrkan. Och det luktade unket, som av jord eller halvruttnande löv.

Plötsligt kände hon en hand på sin axel. Det var farfar! Hon kände igen honom från det bruna fotografiet över byrån hemma. Det var då det slog henne - hon hade ju aldrig träffat sin farfar! Han var död och begraven många år innan hon föddes. Och farfar väste åt henne:
- Ge dig iväg härifrån! Du har kommit för tidigt: Det är mitt i natten och du har hamnat i de dödas julotta. Ge div iväg innan de andra känner lukten av levade kött, annars kommer de att slita dig i stycken. Gå ut härifrån, vad du gör så vänd dig inte om, när du kommer till dörren så slänger du kappan bakom dig och spring!
Kvinnan kunde knapp röra sig av fasa, men hon gick mot dörren. När hon hörde de hasande ljuden bakom sig kunde hon inte låta bli att vända sig om och då såg hon dem. De döda med sina tomma svarta ögonhålor och de grinande käftarna. Hon skrek, kastade sig mot dörren, kastade kappan bakom sig och hörde hur den slets i stycken.

Hemma stängde hon in sig och vågade sig inte ut förrän på eftermiddagen. Då fick hon höra att senare på morgonen när vaktmästaren kom för att ställa i ordning inför den riktiga julottan, så hade han hittat en bit av hennes kappa på var och en av kyrkbänkarna. Det var de döda som hade delat upp den mellan sig. Då förstod hon att ifall hon inte kommit ihåg att kasta kappan bakom sig hade en bit av henne själv legat på var och en av kyrkbänkarna.


Den är enligt mig en rätt bra spökhistoria, eller vad säger ni? :)

/Markus
Affiliator.com

Har du någon bra spökhistoria?


Tjena alla monsterdiggare! :)

Jag heter Markus och är 29 år gammal och har alltid varit barnsligt förtjust i spökhistorier. Som barn älskade jag att höra min moster berätta om spöket i källaren som hade så ont i sitt ben... Aj mitt ben...Aj mitt ben... AJ MITT BEN!!!

Idag krävs kanske lite mer komplexa berättelser än så, men var får man tag på dem? När jag söker efter bra berättelser så hittar jag mest litteratur för barn som ofta har en komisk knorr på slutet av varje spökhistoria. Var finns spökhistorier för oss som vill bli skrämda? Det jag tror är att många där ute går och bär på spökhistorier, kanske självupplevda upplevelser eller helt påhittade, kanske vill du dela med dig av dessa?

Har du varit med om något övernaturligt eller har någon spöhistoria på lager så kan du väl dela med dig, maila mig din berättelse till ma.enblom@gmail.com.

/Markus
Affiliator.com