Leta i den här bloggen

söndag 24 juli 2011

Egendomliga spökerier

Jag tror att många av oss någon gång har varit med om något som inte går att förklara eller som är svårt att förklara. Kanske skulle dessa episoder vara riktigt spännande att få ta del av men jag tror att många håller dessa för sig själva då de är så pass egendomliga. Ett exempel på detta är en vän till mig som bodde i en skum lägenhet där hon kände sig ständigt iakttagen. Vi ett tillfälle när hon låg i sin säng så kände hon hur ett finger drogs mot sin rygg, när hon vände sig om så var ingen där... Häftigt va? Jovisst, men jäklarns så knasigt. Ett spöke som tjuvtafsar, med sitt finger... på ryggen?

En annan anledning varför vi inte vill dela med oss av våra händelser är pga att de helt enkelt är för personliga, jag menar de fall då personer har sett sina nyligen avlidna nära och kära.

Jag har själv varit med om en sjukt skum grej med Twin Peaks-känsla. Det jag ska berätta är förmodligen (förhoppningsvis) en dröm, men för mig var det mycket verkligt. Detta utspelade sig i senare hälften av det fulsnygga 80-talet, min familj bodde då i radhus, jag och min bror bodde i ett rum på övervåningen där vi sov i en sån där klassisk våningssäng. Det jag nu ska berätta om inträffade på natten, troligen 3-4 på morgonen.  Jag låg underst (brorsan var inte sängvätare) i våningssängen och vaknade av att jag hörde ljud från nedervåningen. Då det var en sommarnatt så hade jag sparkat av mig täcket och låg där endast i kalsonger, rätt läskigt för en mörkrädd liten krabat på ca 6-7 år. Plötsligt hördes det snabba fotsteg uppför trappen som gick utanför rummet, det lät som en liten person... Mycket riktigt, in kommer en liten person som gladeligen kommer fram till sängen. Jag skymtade bara denna extremt snabbt då jag precis hann vända mig in mot väggen för att låtsas sova. Denna lilla (vad det nu var) kom då fram till mig som låg nästan naken och daskade mig på rumpan och sa "gullig rumpa, gullig rumpa". Mer än så minns jag inte, men för mig är det en händelse som har inträffat även om jag såklart är skeptisk. Jag tror nämligen att det var en dröm, men jag är väldigt osäker på den saken. Inte långt innan hade jag sett en småväxt person ute på byn när jag var och handlade med min mamma. Jag kunde inte sluta att stirra med skräckblandad förtjusning och fick då såklart skäll av mamma. Jag tror att min upplevelse är kopplad till detta.

Min berättelse är både lite personlig och sjukt knasig men då jag är en så öppen person så väljer jag att dela med mig. Vad ska ni göra, ringa psyk? :)

Frågan jag ställer mig är, varför får vi aldrig vara med om riktigt läbbiga spökerier som vi kan berätta runt lägerelden för våra kompisar? Jag har faktiskt en berättelse, men det är inget jag själv varit med om utan en historia som en jag känner har hört från en hon känner och enligt denne så ska denna berättelse vara sann. Verklighet eller inte, det är en av de bästa spökupplevelser jag har hört hittills. En kille berättade alltså om en grej som hände honom som barn. Han vaknade mitt i natten och såg då en argsint gammal dam komma svävande emot honom. Damen som såg mycket arg ut kom fram till pojken och grabbade tag i hans hand och borrade in sitt finger i den så att det lämnade ett märke. Mer än så vet jag inte om denna berättelse men... Den är fan genial! Vilken skitläskig skräckfilmsscen det skulle kunna bli!
Affiliator.com

måndag 18 juli 2011

Anden i glaset


Har någon av er provat på "Anden i glaset" någon gång? Själv har jag testat det ett par gånger och visst är det spännande, dock är jag osäker på om det är anden som flyttar glaset eller om det är vårt undermedvetna.För er som inte vet vad jag snackar om så ska jag berätta för er. "Anden i glaset" är en förenklad och framförallt billigare variant av ouija-brädet vilket är ett återkommande moment i olika skräckfilmer. Man använder sig av ett stort papper där man ritar upp bokstäverna A till Ö, siffrorna 0 till 9, Ja, Nej och Vet inte samt Start och Slut.

Glaset tas fram och värms upp-och-ner över en värmekälla, såsom ett ljus av något slag. Om utövaren/-na har för mening att få kontakt med ett övernaturligt väsen kan seansen inledas med att en deltagare håller glaset mot munnen och frågar om det finns en vänligt sinnad ande i rummet.

Glaset placeras sedan på papperet med öppningen ner där man skrivit start. Deltagarna sätter varsitt finger på ovansidan av glaset, som nu skall glida till "ja" eller "nej". Är det en ensam utövare kan båda händerna användas. Proceduren upprepas igen, dvs glaset värms, en person ställer en fråga han eller hon vill ha svar på, och glaset skall då glida över bokstäverna och siffrorna och avslöja ett svar.

Tanken är att deltagarna skall hålla väldigt lätt på glaset och att ingen av deltagarna skall styra det, men likväl rör sig glaset från bokstav till bokstav och bildar ord. En del menar att det är anden som styr glaset, men den vetenskapliga förklaringen är att deltagarna själva, medvetet eller omedvetet, styr glaset. När det sker omedvetet kallas fenomenet för den ideomotoriska effekten. Själv står jag lite mitt emellan dessa men kan då tycka att den vetenskapliga förklaringen är rätt trist och förstör mystiken och uppkomsten av häftiga "Anden i glaset-berättelser".

Min kompis Linda (28) berättar att hon och några kompisar testade Anden i glaset när hon var ca 10 år gammal.
"Glaset vandrade omkring o skrev ett namn, Axel om jag minns rätt. Vi frågade hur gammal han var, 16 visade det sig då. Vi fick veta att han hade drunknat. Detta berättade jag för min mamma när jag kom hem. Då berättade hon att när hon var 14-15 år så var det en jämnårig kille som hette Axel som drunknade, bara 16 år gammal. Var faktiskt idag på kyrkogården o passerade hans grav."

Här har ni en fånig web-variant av ouijabrädet, men en bra länk om ni vill se hur det funkar.
Affiliator.com

söndag 17 juli 2011

Spöken i olika nyanser

Vita frun är ett av Stockholms slotts mest kända slottsspöken, Enligt folktron skulle Vita Frun, så fort hon dök upp, förebåda att någon i den kungliga familjen skulle dö. Hon lär vara högväxt och bär en vit sidenklänning, bara prasslet från hennes klänning hörs när hon närmar sig.
Men det är inte bara på Stockholms slott som hemsöks av vita fruar. Faktum är att denna typ av spöken finns på olika platser över hela världen och är oftast ett spöke efter en kvinna som blivit svårt sviken av sin partner och dött en tragisk död, många av dessa sägs, liksom Vita frun på Stockholms slott, varsla om någons död.

Vita frun på Stockholms slott har en manlig "kollega" nämligen Grå gubben som brukar hålla till i källarresterna av det gamla Slottet Tre kronor. Han anses vara en slags skyddsande som vakar över slottet och kan förutspå framtiden. Några menar att det är självaste Birger Jarl som går vakt.

I East Anglia i England har vi den tidigare nämnda spöket "the Brown Lady" som håller till på herrgården Raynham Hall.
Den bruna damen sägs vara Dorothy Walpoles som var syster till en tidigare premiärminister i England, Sir Robert Walpole. Dorothy växte upp i East Anglia i slutet av 1600-talet tillsammans med Charles Townsend, en ung man som var arvinge till en stor förmögenhet. Charles och Dorothy förälskade sig i varandra, men hennes far ville inte låta dem gifta sig. Efter några år gifte sig Charles med en annan, och Dorothy flyttade till Paris. När Charles hustru dog flyttade Dorothy tillbaka till East Anglia och år 1712 gifte hon sig med Charles. De flyttade in på Raynham Hall och var under en tid lyckliga. Men så fick Charles veta hur Dorothy levt i Paris. Vild av svartsjuka stängde han i henne i ett litet rum på herrgården och isolerade henne helt från omvärlden. Kort tid därefter dog Dorothy av smittkoppor men enligt ryktet i trakten skulle hon ha mördats av sin man. Snart därefter började hennes spöke visa sig i korridorerna på Raynham Hall klädd i brunt med uppsatt hår och med grå och förvridna anletsdrag.

År 1786 skrämde hon den engelske kungen Georg III som övernattade på Raynham Hall. Hon dök ljudlöst upp vid sidan av hans säng och stod och stirrade på honom. Det sägs att kungen efter detta sprang runt i korridorerna och gav alla order om att stiga upp så att han kunde lämna slottet fortast möjligt.
Under 1800-talet bytte den bruna damen långsamt utseende. Där hennes ögon tidigare suttit gapade nu endast ett par mörka hål.
I Kalifornien, USA har flera personer uppgett att de sett en mystisk kvinna klädd i blått dyka upp för att sedan försvinna i tomma intet. The Blue Lady har setts omkring The Moss Beach Destillery Cafe i Moss Beach. Robert Stack (Unsolved Mysteries) berättar mer:

Affiliator.com

måndag 11 juli 2011

Bloody Mary... Bloody Mary... Bloody Mary!

"Bloody Mary" är ett spöke, ibland en häxa i amerikansk/kanadensisk folktro. Det sägs att om man står frmaför en spegel i ett mörkt rum med ett stearinljus som enda ljuskällan och säger hennes namn tre eller fler gånger så ska man kunna se henne i spegeln. Har man sett en del på tv-serier och många skräckfilmer så känner man till fenomenet och kanske har man även provat på att kalla på henne? Jag vet inte om jag tror på Bloody Mary eller Svarta madam (Svarta madam kom fram) som hon heter här i Sverige, men jag skulle aldrig utmana ödet och försöka åkalla henne. Skulle du våga göra det?


Det finns flera olika versioner av denna legend, dels hur man åkallar henne och dels vem denna Bloody Mary är. När man kontaktar henne ska man säga hennes namn tre, fem eller ibland så mycket som tretton gånger, så om det inte fungerade med fem gånger så ska du kanske gå ända upp till tretton gånger...


Oftast beskrivs Bloody Mary som en barnamörderska och har ibland specifika namn såsom Bloody Mary Worth, Mary Whales, Mary Worthington. Ibland kallas hon Hell Mary men hennes vanligaste namn är Bloody Mary. En populär variant av legenden är att denna Bloody Mary skulle vara spöket efter Mary I av England (1516-1558). Hon har främst gått till historien för att ha återupprättat katolska kyrkan i England när hon efterträdde tronen. Under denna process lät Maria bränna nästan 300 religiösa meningsmotståndare på bål, vilket ledde till att hon började kallas Bloody Mary. Att man har kopplat henne till legenden beror även på att Mary inte kunde få barn, därav i vissa versioner av legenden åkallar man Mary med fraser som "I stole your baby" eller "I killed your baby".


När du väl lyckats kontakta Bloody Mary så kan läskiga saker hända, kanske kan hon rent av döda dig som åkallar henne, kanske slita av ditt ansikte, klösa ut dina ögon, hugga av dig huvudet... Ibland sägs det att hon tar med sig sina offer in i spegeln... kanske är hon snäll och låter dig leva men att du då drivs till vansinne då hon kommer att spöka för dig i resten av ditt liv. Vad säger du, ska vi testa?


fredag 8 juli 2011

Lizzie Borden's House

Lizzie Borden's House


Om du skulle övernatta på ett bed & breakfast i USA, skulle du då välja ett tjusigt ställe i ett idylliskt landskap eller skulle du hellre ta in på ett hemsökt hus där ett brutalt dubbelmord en gång ägde rum? Självklart så väljer vi ju sistnämnda, i allafall jag och faktiskt många fler. The Lizzie Borden Bed & Breakfast/Museum är ett populärt ställe i Fall River, Massachusetts som har många besökare och om jag någon gång ska till USA så ska jag nog dit en sväng, hänger du med?

 
Lizzie Borden took an axe
And gave her mother forty whacks.
When she saw what she had done
She gave her father forty-one



Den 4 augusti 1892 hittades rikemansparet Andrew och Abby Borden brutalt mördade i sitt hem i Fall River, Massachusetts, Andrews dotter, den 32-åriga Lizzie Boden arresterades för dubbelmordet men blev senare frikänd då man aldrig fann mordvapnet och man hittade heller inget motiv till att hon skulle vara skyldig. Man tog även hänsyn till det faktum att vid Lizzies uppdykande på mordplatsen så borde hon ha varit fullkomligt nerdränkt i blod, med tanke på hur brutalt paret mördats, om hon hade dödat dem.
Rättegången inleddes 1 juni 1893. Lizzie vittnade aldrig själv och efter en tretton dagar lång rättegång blev denna söndagsskolelärarinna och religiöst aktiva kvinna frikänd av en enig jury.

Enligt den nuvarande ägaren Martha McGinn så har många gäster berättat om oförklarliga händelser underas besök i huset.

“I think the apparitions and all the activity that has been happening in the house, it's a possibility that the spirits are trying to communicate through myself, my staff, or my guests of who really committed the murders so they can rest in peace, put the story to sleep once and for all.”

Martha var 16 år när hon flyttade in i huset 1968 och det dröjde inte länge innan hon själv fick uppleva husets spökerier.
“When I was about 16 years old, I was in my bedroom reading a book, and above my room I could distinctly hear footsteps and the sound of, like marbles being played and it almost sounded like little children's laughter.”
Vid ett annat tillfälle var Martha med om följande:
“ I went up the stairway, and the window at the end of the second-floor corridor just began opening and slamming shut.  It was just violently going up and down.  I got the creepy crawlers that time.”

En gång när Martha var ensam i husets källare fick hon möta ett av husens spöken:
“A shadow, sort of like a silhouette, floated maybe four inches above the floor. I could tell it was a woman.  I could tell it was Victorian clothes.  I just turned around and ran back up the stairs.  That experience really did frighten me. That actually did make my hair stand on end.”

1994 blev Martha husets nya ägare och bestämde sig då för att göra något med huset med tanke på dess rykte och öppnade därför ett lite annorlunda bed and breakfast. Till en början så trodde de flesta av personalen inte på att huset var hemsökt, men det dröjde inte länge innan de fick uppleva märkliga saker.

Kerri Roderick är en av de som har arbetat längst:
“I arrived at work to start cleaning the house, and I was on my last room, and I had made the bed and cleaned, dusted, and everything.  And then I turned around, and there was the perfect impression of somebody laying on the bed. The indent in the pillow, in the bed.  I looked at it for, like, a couple of seconds, and then I booked it out of the room.  I had to leave. I was just—it scared me.  'Cause I'd never seen anything like that before in my life.”

En av de mest återkommande spökerierna brukar infinna sig i salongen på nedervåningen där Andrew Borden hittades död. Eleanor Thimbault som arbetar på nätterna berättar:

“I was sitting in the parlor, and on the phone, and this strange feeling came over me, a very eerie feeling.  When I looked up to the kitchen door, I saw what I thought was all this smoke coming out of the kitchen, like a foggy smoke.  And I thought to myself, well, that's strange. There isn't anybody in the kitchen cooking.  Why would all this smoke be coming out?  The way it traveled, very slow, until it got to the sofa—where Mr. Borden was hacked to death—and it just dissipated.  I know I saw something that was out of this world.  It wasn't from this world, that's for sure.”

Här hittar ni mer information om The Lizzie Borden Bed & Breakfast/Museum.

Från 90-talsserien Olösta mysterier:
Affiliator.com

söndag 3 juli 2011

Robert the doll

Under 80 och 90-talet var det populärt med skräckfilmer som handlade om dockor som vaknade till liv, den mest kända är nog Child´s Play (Den onda dockan) från 1988 som fick en hel drös med uppföljare. Andra "dock-skräckisar" är Dolls (1987), Puppetmaster (1989) och Dolly Dearest (1992) och många fler. Vad många av er inte visste är att Chucky ifrån Child´s Play faktiskt bygger på en riktig docka!
I början av 1900-talet kom Robert till världen i Kay West. Han tillverkades av en tjänare till Mr och Mrs Thomas Otto och gavs som present till deras son Robert Eugene Otto. Presenten kanske framstod som en snäll gest men det fanns en dold agenda bakom. Paret Thomas Otto var kända för att behandla sitt tjänstefolk illa och dockan sägs ha varit en slags trojansk häst fylld av svart magi.
Robert Eugene Otto blev mycket fäst vid dockan och hade honom nästan alltid med sig. Men snart började underliga saker hända.
Grannar och folk i huset rapporterade att de sett dockan röra sig och även underligt fnitter rapporterades. Eugenes andra leksaker förstördes mystiskt och brutalt. Från hans rum kunde man höra hur han pratade med dockan men det läskiga var att man också kunde höra den svara. Vissa ville förklara det som att Eugene förställde rösten men tonläget var så pass annorlunda att de som hört rösten hade svårt att tro att det var så.

Affiliator.com

lördag 2 juli 2011

Spökhistorier på nätet

När det gäller spökhistorier så tycker jag att de verklighetsbaserade spökhistorierna som är mest intressanta. Kanske är det folk som överdriver eller hittar på som postar dessa berättelser, det spelar mig ingen roll, jag vill ha en bra spökhistoria!

Det finns mängder av hemsidor och bloggar med spökhistorier, de allra flesta på engelska. Jag har läst en hel del bra men kan pga upphovsrätten inte kopiera och klistra in dem här vilket jag gärna hade gjort med svensk översättning, däremot kan jag dela med mig av lite schyssta länkar:

http://www.americanfolklore.net/spooky-stories.html
http://www.ghostsandstories.com/
http://www.ghoststories.ws/
http://www.halloweenghoststories.com/
http://www.yourghoststories.com/

http://www.spokwebben.se/ <---Svensk sida!
Affiliator.com