Leta i den här bloggen

fredag 28 oktober 2011

Tretton spöken

Visst måste man räkna många skräckfilmer som spökhistorier? I alla fall de som har övernaturliga inslag som The Others, Sjätte Sinnet, El Orfanato och många fler. Får man höra en spökhistoria så bildar man en egen uppfattning om hur spöket ser ut så därför är det viktigt att spöket i filmen blir minst lika otäckt som i vår läskiga fantasi. Jag tror att det är därför som många äldre filmer valde att visa så lite av spökena som möjligt som till exempel The Haunting från 1963 där vi inte får se några spöken alls.
Den film jag vill prata om nu är Thirteen Ghosts från 2001 vilket är en nyinspelning av filmen 13 Ghosts från 1960. I den äldre filmen får vi veta ganska lite om alla spöken som presenteras för oss genom bilder som vi får se i början av filmen samt lite information vi får under filmens gång:

The screaming woman; the clutching hands; the floating head; flaming skeleton; and Emilio with cleaver in hand.
 
Emilio's unfaithful wife; her lover; hanging woman; executioner and decapitated head.
The lion; lion-tamer without head; Dr. Zorba; and the mysterious 13th ghost..could it be YOU?
I filmen Thirteen Ghosts från 2001 är det inte samma spöken utan en helt ny uppsättning som man får se betydligt mer av men informationen får man bara om man kollar in extramaterialet till dvd-utgåvan, eller om man är lite nördig och hänger på google hela dagarna som undertecknad. Jag tänkte nu att jag skulle vara lite bussig och berätta för er om dessa spöken, fast bara 11 spöken, jag vill ju inte förstöra för den som inte har sett filmen. Filmen har blivit både risad och rosad, personligen så gillar jag den och har sett den många gånger och då vill jag mena att jag har en mycket bra filmsmak! :)
Filmens spöken är otroligt snyggt gjorda, inte genom CGI (datoranimerade) utan med riktiga skådespelare. Här har ni filmens spöken:
The First Borned Son - Detta är spöket av Billy Michaels, en pojke som älskade western-filmer och älskade att leka ”cowboy och indianer”. En dag kom en av grannens ungar med en riktig pilbåge med en pil med sylvass stålspets som han hade hittat i föräldrarnas garderob. Pojkarna utmanade varandra i en duell, grannpojken med sin pilbåge och Billy med sin leksakspistol… Som spöke är Billy klädd i sin cowboykostym och håller en tomahawk, i huvudet har ser man pilen som fortfarande sticker ut från huvudet. I filmen hör vi honom viska ”I want to play" eller "play with me."

The Torso - Jimmy "The Gambler" Gerald var en speltokig karl som en dag gjorde en deal med en rik maffiaboss där han satsade mycket på en boxningsmatch men förlorade. Han försökte smita från staden utan att betala skulden men… Maffian fick tag på honom och dödade honom. De styckade kroppen som de svepte in i cellofan för att sedan dumpa i havet. Hans spöke är bara hans överkropp som försöker gå runt på sina händer. Huvudet ligger i närheten skrikande i cellofan…

The Bound Woman - Den bundna kvinnan är spöket av Susan LeGrow, en tjej med mycket rika och förmögna föräldrar. Susan var en tjej som var van att få som hon ville och tyckte om att detja killar men även att samtidigt vara med andra bakom ryggen på den hon dejtade vilket lämnade många spår av brustna hjärtan. Under Susans sista år på gymnasiet dejtade hon den populära fotbollsspelaren Chet Walters. På natten av hennes skolbal blev Susan och Chet valda till Prom Queen och King, allt var frid och fröjd tills Chet fann Susan med en annan kille. Morgonen därpå hittades denna kille död och man fann att Susan var försvunnen. Två veckor senare hittades hennes kropp begravd mitt på skolans fotbollsplan. Chet dömdes till döden och hans sista ord var ”The bitch broke my heart so I broke her neck”. Hennes spöke hänger svävande med sin balklänning på och Chets slips runt halsen och armarna bundna bakom ryggen...

The Torn Prince - Royce Clayton var en begåvad baseballstjärna i gymnasiet, om än med taskig attityd och överlägsenhet. 1957 var han utmanad av greasern Johnny till ett dragrace. Royce omkom då han förlorade kontrollen över bilen, orsaken var att det var något fel på hans bromsar på bilen. Hans sargade spöke bär ett basebollträ och sitter på en uppåtvänd bil…

The Angry Princess - Dana Newman var en vacker kvinna som hade den naturliga skönheten av en gudinna, men hade också en oförmåga att inse det. Hon var i 20-årsåldern och var svårt nedgången mentalt efter många dåliga relationer med misshandlande pojkvänner. Hennes desperata sökande efter perfektion ledde henne att få anställning hos en plastikkirurg där hennes lön betalades i näslyft, bröstimplantat och andra förfaranden. Ensam en natt på kliniken, försökte Dana att operera sig själv i ett desperat försök att ta bort en skavank i hennes ansikte (som bara hon kunde se). Men det gick fruktansvärt fel och hon blev blind på ena ögat. Hon begick självmord i badkaret genom att skära sig själv till döds med en slaktarkniv tills hennes ådror sinade. När hon hittades folk sa att hon var så vacker i döden som hon var i livet. Hennes spöke är naket och håller fortfarande i samma kniv som hon tog livet av sig med…

The Pilgrimess - Under kolonialtiden år 1695 seglade Isabella Smith över Atlanten i sökandet efter ett varm bekvämt hem i New England. Hon blev dock aldrig accepterad av den inskränkta lokalbefolkningen. Efter en tid började djuren i staden att dö under mystiska omständigheter vilket ledde till att folket trodde att det var Isabella som låg bakom det hela och man anklagade henne för häxeri. Folket tvingade in henne i en lada som de tände på men när hon överlevde utan några brännmärken. Så i stället dömdes hon till en långsam död i stupstocken där hon satt fast i veckor medan barn stenade henne, förbannade kvinnor henne och männen spottade på henne. Förödmjukelsen blev långt värre än smärtan, och till slut svalt Isabella ihjäl. Hennes spöke går runt med händerna fortfarande låst i stupstocken.

The Great Child & The Dire Mother - Margaret Shelburne som var en blyg kvinna som aldrig kunde stå upp för sig själv - dels för att hon ända sedan barndomen bara var knappt en meter lång. Hon var ständigt uttittad och förlöjligad av allmänheten, till och med hennes mamma kunde ibland klä henne som en docka. Margret fick jobb i karnevalägaren Jimbo freak Show. En natt när hon rengjorde åsnornas stall blev hon våldtagen av en annan karnevalarbetare, ”The Tall man” Hennes son, Harold "The Great Child" föddes som ett resultat av denna våldtäkt, en gosse som blev en stadig bit på 136 kg. Sedan barndomen skämdes han bort av sin mor som lät honom bära blöjor hela sitt liv. Ständigt retade och plågade av Cirkusmedarbetare blev de båda väldigt nära och skyddande av varandra. En dag hade några cirkusmedarbetare bestämt sig för att spela ett grymt skämt för Harold genom att röva bort Margret och stoppa henne i en säck. Full av vrede började han att leta efter sin mamma och när han fann henne hade hon dött av kvävning i säcken. Fylld av ilska, hackade Harold våldsamt arbetarna till döds med en yxa, och placerade sedan deras kvarlevor på displayen för betalande kunder att se. Senare, när Jimbo fick reda på vad Harold hade gjort, beställde han en uppretad folkmassa som bokstavligen slet Harold i stycken…

The Hammer - George Markley var en smed som bodde i en liten stad på 1890-talet. Han var felaktigt anklagad för att stjäla, och hotades då att bli utkastad ur staden vilket han vägrade. En lynchmobb som leds av hans anklagare hängde hans fru och barn och brände deras kroppar. Som hämnd använde George sin slägga för att slå ihjäl dem. Efter detta tog byborna George och kedjade fast honom i ett träd där de sedan slog in järnvägsspikar i hans kropp med hans egen slägga. Till sist skar de av hans hand och fäste släggan där istället med handtag och allt. Hans spöke ses med järnvägsspikar stickande ut från hans kropp och en slägga istället för vänsterhanden.


The Jackal - År 1887 föddes Ryan Kuhn som sonen till en prostituerad. I vuxen ålder hade han utvecklat en sjuk omättlig smak för det kvinnliga könet, och han började likt ett odjur, attackera prostituerade och hemlösa kvinnor. Han kände själv att han var i ett stort behov av hjälp och såg därför till att bli inlagd på mentalsjukhuset Borinwood asylum. Efter flera år inlåst i en madrasserad cell blev Ryan bara mer och mer galen, han rev sönder cellen så våldsamt att hans fingernaglar slets av. Läkarna höll honom hårt fastbunden i en tvångströja vilket ledde till att hans lemmar blev alldeles förvridna. Dock lyckades Ryan gnaga sönder tvångströjan så läkarna förpassade honom ner till en mörk källarcell och låste hans huvud i en bur. Där växte hans hat mot hela mänskligheten. När en brand bröt ut på sjukhuset lyckades alla ta sig ut utom Ryan… Hans spöke är klädd i sin olåsta tvångströja och hans huvud låst i en bur.

The Juggernaut - Horace "Breaker" Mahoney var en två meter långa karl med ett grotesk utseende som kom att bli en mycket farlig seriemördare.. Hans mamma övergav honom vid födseln, så hans far tog hand om honom. Han fick arbeta på sin pappas bilskrot där han krossade gamla bilar. Efter att fadern dog, blev Horace snart galen. Han började plocka upp kvinnliga liftare på vägen och köra dem tillbaka till sin bilskrot där han slet dem i stycken med sina bara händer för att sedan mata sina hundar med dem. En dag tog han upp en kvinnlig polis som var ”undercover” för att sätta dit Horace. Hon kallade på förstärkning och snart var bilskroten omringad av poliser. Horaces sattes i bojor men lyckades med sin enorma styrka att ta sig lös och slå ihjäl tre poliser vilket tvingade poliserna att ta till vapen. Det krävdes många skott för att ta ner denna bjässe och när han låg där livlös så fortsatte poliserna att skjuta ”för säkerhets skull”. Hans spöke visar fortfarande kulhål i hela hans kläder, och den runda som slutade honom, i mitten av pannan. Efter vad som sägs så dödade Horace nio människor när han levde, och ytterligare ca 31 i efterhand…

/Markus

tisdag 18 oktober 2011

Huvudlösa spöken


Varje julnatt vandrar en huvudlös vålnad genom stadens gator. Det är borgmästaren Nils Pedersen Humble som halshöggs på 1600-talet. Han börjar sin vandring från kyrkan där han varit med i de dödas julotta, sen förbi gevärsfaktoriet och vidare längs Hantverkaregatan. Humble avrättades för att han slagit ihjäl en mjölnarhustru 1634.


När jag letar mer information om den här snubben så… hittar jag ingen information. Men detta behöver väl inte betyda att han inte har funnits, eller? Jag har nu, efter en timmes sökande, bestämt mig för att låta ovanstående påstående vara ”sant”. Det blir bäst så och spökhistorian får bestå.

Kanske är det lite fånigt med en snubbe som glider runt på byn utan huvud, men… när man tänker efter lite… fantiserar… visst vore det läskigt?
Det är något visst med huvudlösa spöken, kanske inte bara pga. principen att de är huvudlösa utan då de ofta är hämndlystna avrättade personer som går igen. Ett argsint spöke utan huvud är ju inget man gärna vill möta i en mörk gränd.
En av många avrättade personer som sägs spöka är Ann Boelyn som på morgonen den 19 maj 1536 avrättades dömd för äktenskapsbrott, incest och högförräderi.
Ett antal personer har påstått sig ha sett Annes Boelyn’s spöke på platserna Hever Castle, Blickling Hall, Salle-kyrkan, Tower of London och Marwell Hall. År 1864 var generalmajor JD Dundas inkvarterad i Tower of London. När han tittade ut genom fönstret i sitt kvarter, märkte han en vakt nedanför på gårdsplanen, framför den bostad där Anne hade suttit fängslad. Vakten betedde sig besynnerligt, det såg ut som att han försökte konfrontera en obehörig som Dundas beskrev som ”en vitaktig, kvinnofigur som tycktes sväva mot soldaten." Vakten svimmade men tack vara Dunda’s vittnesmål räddades vakten från ett fängelsestraff för att ha svimmat i tjänsten.

Kanske finns det någon som varit i Tower of London och sett Ann Boelyn med sitt huvud… instoppat… under armen?


I sagans värld har vi ett populärt spöke utan huvud, Den huvudlösa ryttaren i "The Legend of Sleepy Hollow", skriven av den amerikanske författaren Washington Irving. Berättelsen har filmatiserats många gånger, bland annat av Tim Burton 1999 där Christopher Walken spelar spöket.

Burtons version är löst baserad på origianlberättelsen från 1820 som utspelar sig omkring 1790 i byn Sleepy Hollow. Den berättar historien om Ichabod Crane, en mager, gänglig, och extremt vidskepliga skollärare från Connecticut (inte direkt som Johnny Depp). En natt när Crane lämnar en fest möter han den huvudlösa ryttaren vilken är klädd som en soldat från någon av de amerikanska inbördeskrigen. Enligt legenden så ska han ha fått huvudet bortskjuten av en kanonkula som "rider ut till platsen för slaget i nattliga jakt på sitt huvud".

Ett spöke i en annan saga som kanske inte är lika otäckt är "Nästan huvudlöse Nick" i J.K Rowling's Harry Potter-berättelser. Nästan Huvulöse Nick är Gryffindors elevhemsspöke, och hette som levande Sir Nicholas de Mimsy-Porpington. Vid sin avrättning 31 oktober 1492 fick han sin hals nästan helt kapad (45 hugg i halsen), men är inte tillräckligt halslös för att få gå med i organisationen De huvudlösa jägarna. När Sir Nicholas firar sin femhundrade "Dödsdag" i Hogwarts fängelsehålor blir han vän med Harry Potter. Det är hans dödsår som gett grunden åt tidslinjen över datum i Harry Potter. I filmerna spelas rollen av John Cleese.


/Markus

måndag 17 oktober 2011

Spökis från bloggbesökare

Hejsan!

I förra lägenhet min familj bodde i så påstod min syster att det var ett spökhus.. fast enligt mig trodde jag inte på det.
Min mamma har berättat för mig att när jag var nyfödd så hade hon en kollega som kunde tala med andar. På den tiden jobbade min mamma i en affär.
En natt drömde mammas jobbarkompis att hon såg hur jag låg i min säng och kunde inte sova, detta pga av tre spöken som höll låda i lägenheten om nätterna. Hon berättade detta för min mamma som bad henne att försöka ta bort spökena ur lägenheten.
Vid utdrivningen var min mormor där och mina två systrar, den ena systern brukade se spökena och den andra brukade känna lukten av tobaksrök i ett hörn i lägenheten.
De tre spökena var ett par, en man och en kvinna som hade arbetat som tjänstefolk åt en familj som hade bott i lägenheten många år tidigare. Paret brukade bara gå fram och tillbaka, fram och tillbaka... Det tredje spöket var mer otäckt enligt min syster, det var en äldre man som rökte mycket. Vi bor numera i en annan lägenhet.

/Stella

tisdag 4 oktober 2011

Mörkrädd?

Vi som har sett på amerikanska skräckfilmer känner till ”The Boogeyman”. Då menar jag inte filmerna utan om det väsen som barnen i USA är rädda för, dvs. motsvarigheten till våra ”monster under sängen”. Som många andra övernaturliga väsen så är denna spökliknade figur skapad av de vuxna i syfte att skrämma barnen till att bete sig gott (smart…). Om inte barnen sköter sig så kommer kanske The Boogeyman och tar dem. ”The Boogeyman” har inte ett specifikt utseende eller beteende utan det skiftar från barn till barn beroende på hur livlig fantasi de har. Kanske var ni mörkrädda när ni var barn? Kanske är ni fortfarande rädda? Vad trodde ni egentligen att det var för väsen som lurade där i mörkret?

Själv växte jag upp i ett stort gammalt hus på Gotland där vi hade allehanda läskiga rum, superläskig källare och som att det inte vore nog med det så bodde vi granne med kyrkogården (obs - sant!). Jag var mycket mörkrädd som barn vilket höll i sig upp i vuxen ålder. Nu är jag lite mera trygg i mörkret, om jag inte har sett en läskig spökskräckis såklart. Jag har funderat en del på det där med mörkerrädsla, vad är det egentligen som vi hade i våra fantasier då när vi var så rädda för mörkret? Jag har frågat lite folk som här har delat med sig:

Linda 28 år, Gräsö:

"Som barn? Är ju fortfarande mörkrädd! Tror att det ligger någon under sängen som tänker dra mig i fötterna när jag ska lägga mig. När jag cyklar hem från jobbet på kvällen hör jag läskiga ljud som jag egentligen vet kommer från nån kossa som trampar på nån gren, men jag inbillar mig att någon eller något tänker hoppa på mig."

Marie 28 år, Norrtälje:"Räddast var man nog i sommarstugan, att någon helt plötsligt skulle stå utanför fönstret o kolla in på en. Hemma i huset va det nästan lika fast man då var mer rädd att någon skulle stå utanför rummet o titta på en... är lika skraj än i dag för det..."

Annika 32 år, Finspång:"Jag var mörkrädd som barn. Vi bodde i ett gammalt trähus där det knakade i väggarna. Jag trodde alltid det var monster och spöken i rummet när det blev mörkt. Jag har en rätt bra fantasi och inbillade mig en hel del som barn. Jag trodde ofta som barn att stora monster, håriga som björnar med vampyrliknande tänder, skulle komma och äta upp mig om jag somnade. Jag var också enormt rädd för råttliknande monster, såg en stor råtta i potatiskällaren och sedan dess så var jag livrädd att de skulle komma och bita mig. I min fantasi så var spökena var mer lik spöket Laban, de var inte så skrämmande till utseendet, jag var mest rädd att de skulle röva bort mig eller prata med mig."

Hanna 23 år, Gävle

"Har alltid haft väldigt livlig fantasi, på gott och ont. När jag var mindre och gick hem från kompisar genom skogen i mörkret och någon lampa vid vägen var trasig, uääää. Alla möjliga slags monster, oftast slemmiga och med vassa klor och så...nt. Annars är ju en klassiker när vi bodde i lägenhet och jag var själv hemma så satt jag uppe mitt i natten i mörkret själv och tittade på "haunted houses". från soffan hade jag utsikt rätt ut i hallen och en del av köket som var beckmörkt. Då var det mer att plötsligt se en ljus gestalt som snabbt tar sig framåt utan att egentligen röra sig. Eller när man ligger i sängen med ryggen mot dörren och dörren är öppen. Då är iaf jag jävligt skraj att det ska stå någon där om man tittar upp *dra täcket över huvudet och desperat försöka somna om eller tänka på något snuttegulligt istället*."

Min syster Maria, 26 år, Gävle, berättar att hon var mycket mörkrädd som barn, när hon skulle sova så var det mycket viktigt att alla garderober var ordentligt stängda. I sängen så byggde hon inför varje natt en "barrär" runt sig av dockor och nallar som skulle skydda henne. Vad var det då som hon var så rädd för? Hon vågade inte ens föreställa sig vad det kunde vara. Så rädd var hon stackarn. Jag har stor respekt för min syrra då hon hade betydligt läskigare rum än mig, plus att hon fick bo i ett ännu läskigare rum när hennes eget rum skulle renoveras. Då fick hon bo i ett rum som var lite som ett förrådsutrymme utan tapeter och med en krypande läskig känsla som inte går att förklara.