Leta i den här bloggen

onsdag 30 november 2011

Den skrattande Stenbilden

Den skrattande Stenbilden

En Präst i Gothem på Gotland ägde en svartkonstbok vilken han använde flitigt, gick ofta sent om kvällarna ute på kyrkogården. Hans dräng, Pehr, tog ett lakan på sig för att skrämma sin husbonde; men då denne fick se det vita spöket, frågade han: Är det du, Pehr?


Nu var det drängen som blev rädd, så pass att han inte vågade svara. Prästen läste då ur svartkonstboken, varvid Pehrs fötter sjönk ned i jorden. Då han så sjunkit till knäna, frågade Prästen åter: Är det du, Pehr?


Men denne, då alldeles förfärad, förmådde inte att svara. Prästen läste då vidare, och därmed sjönk Pehr ned till midjan, då han för tredje gången frågade: Är det du, Pehr?


Då ej nu heller något svar följde, sänkte Prästen åter den arme drängen än djupare; men då han sjunkit ända nära till armarna, återfick han sin tungas bruk och ropade gråtande: Det är jag, Käre far, hjälp mig!

– Nu är det för sent, svarade Prästen; och drängen sjönk i jord så djupt att endast hans axlar var över marken. Och då lade han svartkonstboken på Pehrs huvud och trampade på hans axlar så att hela Pehr försvann i jorden.

Efter flera tidsåldrar med andra släkten fann dödgrävaren en stenbild på kyrkogården som han upplevde såg ut som en karl. Den dåvarande prästen fick se bilden och tog den med sig in i prästgården, där den blev placerad i köket, där pigorna började använda den som hylla för tallrikar och andra kärl. Efter en tid berättade kökspigan att hon ej ville sova i köket, då hon varje kväll då hon hade släckt elden och slagit kors över den, hade hon hört stenbilden skrattat.



Nästa kväll då prästen själv befann sig i köket och fick höra hur stenbilden skrattade så läste han besvärjelsen över stenbilden och frågade honom i Guds namn vad han skrattade åt. Stenbilden, i vilken Pehrs arma själ ännu fanns, omtalade då, hur han utan jordfästning och sakrament blivit sänkt i kyrkogården; och att han skrattade därför, att, då för det syndiga tal och många svordomar, som yttrades i köket, så många onda andar där samlades innan man slagit kors över elden. När man hade lagt kors flydde dessa, men en av dessa var halt vilket gjorde att denne ständigt blev knuffad av de andra andarna och låg då och sparkade på dörren.

Prästen lovade då, att han nästa dag skulle bli kristligen begraven; man lade då stenbilden i en likkista, men utan att påsätta locket, och förde den till en grav på kyrkogården. När prästen då utsade de orden, varigenom stoftet överlämnas till förgängelsen, men tillförsäkras uppståndelse, sönderföll stenbilden till stoft.


-----

Detta är alltså en sägen ifrån Gotland som ibland kallas "Den skrattande stenstoden", men jag råkar känna till en berättelse från Skårup i Danmark som har liknande moment i sig, det handlar inte om någon stengubbe, men däremot om en präst som använder svartkonst och som vid ett tillfälle sänker ner en person i jorden med hjälp av svart magi. Att dessa berättelser verkar vara lite besläktade med varandra kan bero på Danmarks koppling till Gotland då Östersjöns pärla en gång var en dansk provins vilket gick över 1645 då även vi gutar blev svenskar.


Här har ni spökhistorien från Danmark:
Det spökar i Skårup del 1, del 2 och del 3

(Youtubeklipp från tv-serien "Det spökar" som gick på 5:an 1999-2000)
/Markus

torsdag 24 november 2011

Händerna i Larsvalls by

Händerna i Larsvalls by

Natten var svart och vinden ven
kring skolan i Larsvalls by,
lärarinnan steg upp på darrande ben
och likblek var hennes hy.

Hon vaknat just, då klockan slog tolv,
vid nattvindens kyliga drag,
nu vacklade fram på sitt knarrande golv
hon hörde sitt hjärtas slag.

Hennes katt, om dagen så mjuk och len,
smög med håren på ända,
hans ögon var lömska i månens sken,
han vet att något ska hända.

Vad var det för jämmer i vindens vin
i Larsvalls ensamma by,
vad var det som fläktade kökets gardin,
och fick blodet att vika från frökens hy?

Till köket drogs hennes vacklande gång,
hon stod där i fotsid särk,
här hördes en sällsam, klagande sång,
det var hemliga makters verk.

Vad hände i Larsvalls ensamma natt?
Vad skedde i skolans kök?
Vad var det som gjorde att frökens katt,
helt plötsligt gick upp som i rök?

Då lyste månen på spisens mur,
så kritad och vit att skåda,
två händer plötsligt kom fram därur,
de vred sig i vånda båda.

Från händerna kom en sorgsen sång,
om brottet i fjärran tider,
om mordet i skolans kök en gång,
om offret som ännu lider.
 

Vår fröken greps av iskall fasa,
och ropade ut i sin nöd,
sjönk därpå ner på sitt golv som en trasa,
och låg där stilla död.

Det skedda var hemliga makters verk,
om natten då vinden ven,
där låg nu vår fröken vit som sin särk,
och lyste som silver i månens sken.

Och händerna sjöng sin sorgsna sång,
tills klockan i hallen slog ett,
då kröp de tillbaka i muren så trång,
då upphörde deras duett.

/Lennart Böreson

måndag 21 november 2011

Blodfläckar

Mystiska blodfläckar som inte går att tvätta bort är ett återkommande inslag i spökhistorier Världen över. I Oscar Wilde's Spöket på Canterville berättas om en blodfläck på golvet i närheten av den öppna spisen som är omöjlig att tvätta bort.

Några mil söder om Norrköping ligger Löfstads slott och det har berättats om "Blodfläcken i gästrum nr 13" är fläcken på golvet som är omöjlig att få bort. Den försvinner när golvet är
blött, men träder fram igen så fort det torkar. Det är en blodfläck från ett svartsjukedrama för länge sedan.


På Apertin herrgård i Kil ska änkan Sara Löwenhielm spöka. Det sägs att hon dansade sig till döds med djävulen. I huset ska det finnas en stor blodfläck som inte går att tvätta bort.

I Skurup i Skåna ligger Dybäcks slott som byggdes på 1300-talet. Det har berättas att i det gamla östra stenhuset finns en sal som kallas ”svarta salen”. Detta namn har salen fått på grund av att ett barn någon gång i det förflutna skall ha mördats där på ett synnerligen bestialiskt sätt och det sägs att blodfläckar efter detta nattsvarta dråp varit synliga på väggarna ända in på 1800-talet men vad som sägs så ska blodet ibland vara synliga än idag. Det sägs att om man upptäcker fläckarna och försöker tvätta bort dem så blir de bara mer tydlig.

/Markus

måndag 14 november 2011

Tittut!

För en tid sedan drömde jag en ganska otäck mardröm. Det ruskiga var mest att det från början inte var en mardröm utan handlade om att jag och en annan person var på bil-semester i en svensk idyll någonstans i landet. Vi letade efter ett ställe som hade badplats och restaurang men hade problem att välja rätt landsväg att svänga in på. Det fanns två vägar som ledde till samma plats och vägen vi valde bestod av en del gamla hus som påminde om Katthult i Lönneberga vilket var mycket trevligt. Plötsligt får jag se ett otäckt spöke stå i ett fönster som stirrar ut mot oss. Just då vaknade jag och fick inte sova mer den natten.

Även om drömmen till en början inte var en mardröm så måste jag väl erkänna att den var en smula vemodig då vi hela tiden åkte fel, men ett skräckfilms-slut på min dröm hade jag inte räknat med.

/Markus


Apropå spöken i fönster:

lördag 12 november 2011

Deadwood



Timothy Olyphant och John Hawkes
Just nu kollar jag på den fantastiska western-serien Deadwood från 2004 om gick i tre säsonger och var mycket välgjord och hade många intressanta karaktärer. Den utspelar sig i den laglösa guldgrävarstaden Deadwood 1876-1877 där många karaktärer bygger på verkliga personer. En av huvudkaraktärerna är Seth Bullock (Timothy Olyphant) som tröttnar på sitt liv som sheriff i Montana och beger sig, tillsammans med sin kompanjon Sol Star (John Hawkes), till Deadwood för att där livnära sig på att sälja hantverk åt guldgrävare och nybyggare. Visst är Olyphant bra som Seth Bullock, men jag tror inte att han ens kommer i närheten av den verkliga Seth Bullock som enligt historien var ganska "bad ass" kolla bara in hans mustasch så fattar ni:
Seth Bullock
Med en sån mustasch behöver man inga vapen

Samma dag som Bullock och Star anlände till Deadwood mördades den framstående revolvermannen Wild Bill Hickok av Jack McCall. Efter händelsen växte efterfrågan efter bättre lagstandard i Deadwood. Med tanke att Seth Bullock varit sheriff i Montana blev han det mest logiska valet som Deadwoods första sheriffen. Bullock tog sin post mycket seriöst och intressant nog lyckades han skärpa till det mycket ociviliserade samhället utan att behöva ha ihjäl någon. Han var som sheriff känd för att vara orädd och stenhård men rättvis och enligt källor behövde han inte ens bära revolver då hans stenhårda uppsyn räckte för att återställa eventuell oordning bland de skitiga guldgrävarna. Någon hade sagt om den nye sheriffen: "have a stare that could stop a gunfight."  Bullock hade t.ex. flera dispyter med
Al Swearengen (fantastisk rollprestation av Ian McShane i serien) innehavare av bordellen Gem Theater.

Bullock och Star's hantverkshandel brann ner 1894 och hellre än att bygga nytt så lät de bygga Deadwoods första hotell på samma plats. Bullock Hotel finns fortfarande kvar men används numera som casino. På ålderns höst åkte Bullock på tjocktarmscancer och avled slutligen den 23 september 1919, i sitt hem vid 28 Van Buren Street i Deadwood. Han blev 70 år gammal.

Många besökare, anställda och turister påstår att de har sett Seth Bullocks spöke i det gamla hotellets lokaler. Flera har också känt beröring eller har hört en mansröst  kalla på dem vid namn.
Personalen har sett hur tallrikar och glas ha skallrat som om det hade varit jordbävning och en del har även sett dessa kastas av borden av osynliga krafter. Belysning har stängts av och på, föremål förflyttar sig på egen hand, duschdraperier öppnas och stängs av sig själva. Andra har hört visslingar i de tomma korridorerna och ljudet av stövlar med sporrar går över golven. Trasiga klockor klämtar plötsligt när klockan slår heltimme. 
Bullock Hotel 1896 och 2006

En av de mest spridda historier om Bullocks spöke handlar om en ung pojke som bodde på hotellet med sina föräldrar. Pojken vandrade bort från sina föräldrar och gick vilse på det stora hotellet. Turligt nog träffade den förtvivlad pojken på en snäll cowboy som lugnade honom och hjälpte honom tillbaka till sitt rum. När familjen checkade ut från hotellet nästa dag pekade pojken på ett porträtt som hängde på väggen. Det var mannen som hade hjälpt honom. Det var ett foto av Seth Bullock.

Det verkar som att gamle Bullock är på plats för att se till att medarbetare sköter sina jobb då aktiviteterna ofta sätter igång då de anställda tar rast. Guidade ”spökturer” hålls regelbundet på hotellet som under åren har besökts av många spänningssökare, spökjägare samt skeptiker som vill bli överbevisade.

/Markus

Se även Unsolved Mysteries - Bullock's Deadwood: