Leta i den här bloggen

söndag 26 maj 2013

Orber - Ständigt dessa orber...

Orbtät kyrkogård
Som ni vet så fullkomligt älskar jag att titta på tv-program om spökerier, men en sak som jag är heligt less på är orber! Orber är ljusfenomen som ibland uppträder på fotografier eller film. Det är helt enkelt en "prick" som blir stor för att den är jättesuddig eller ur fokus pga att den befinner sig nära kameran, och blixten lyser upp så den syns. Dessa prickar brukar kunna vara dammkorn, vattendroppar eller små insekter m.m.

Men för många människor som är intresserade av det paranormala så är orber något annat än damm eller insekter. De tror att det handlar om ljusklot som är energier (andar) från en annan dimension.

Spöke eller dammkorn?
Just nu kollade jag på några avsnitt av tv-serien My Ghost Stories som jag oftast annars gillar, men nu har det blivit ganska mycket tjat om orber. Ett exempel är en snubbe som kollar på inspelningar från sin övervakningskamera där han ser sig själv lämna ett rum varpå en liten ljusboll rör sig snabbt genom rummet som dessutom är i en dammig källare. Såklart blir han jätterädd för detta "spöke"... Jösses säger jag... Vad är det för fel på klassiska vålnader? Vad är det med denna stora fascination av orber?

En beskrivning av den övernaturliga orb-varianten är att de är livsformer som kan vara den mänskliga själen eller kvarvarande energi från de som dött och lämnat sin fysiska kropp. Andar föredrar ofta att gestalta sig i form av en orb för att det tar mindre energi än ifall anden skulle gestalta sig som en avbild av sitt gamla jag. Ju mindre orb, desto mindre energi.

Fenomenet med orber observerades först när digitalkamerorna började användas och har under de senaste åren varit mycket debatterat och uppmärksammat.

Skeptiker, dvs en sån som jag, säger att det inte finns något paranormalt med orber utan att
Här är ett exempel på ett intressant foto som kommer från den här artikeln.
det som syns på foton egentligen är dammpartiklar, vattendroppar eller smuts på linsen. Men de som tror på denna typ av orber förklarar att man måste lära sig att skilja på äkta orber och oäkta. Äkta orber är ljusare än "oäkta" orber. Om orben tycks röra på sig på fotot eller filmen så menar man att detta tyder på äkthet. Många på samma bild är troligtvis damm, speciellt om de överlappar varandra. Äkta Orbs har ofta ett litet skal (som en cellvägg), och textur.

Jag tror inte ett skvatt på orber och tycker att dessa är totalt ointressanta. Tänk så ofta det händer när jag googlar på "verkliga spökfoton" som jag får upp en massa bilder på en massa dammbollar som folk tror är spöken... Vill jag se spöken så vill jag se skuggor, ansikten eller vad som helst som gör att man får se något som påminner om något som en gång har levt.

/Markus

torsdag 23 maj 2013

Franklin Castle

Franklin Castle, ibland även kallat Hannes Tiedemann House är ett stort historiskt hus som finns i Cleveland i Ohio, USA. Det fyra våningar höga huset byggdes 1881 och sägs vara det mest hemsökta huset i Ohio. Låter inte det spännande så säg?


Underliga röster har hörts från tomma rum och bakom murar, man har även hört barngråt. Ansikten har uppenbarat sig i husets virke, ljuskronor har börjat snurra och man har känt kalla fläckar. Dessa företeelser är bara en bråkdel av alla de spökerier som människor som har varit i huset har berättat om.

Den som lät bygga huset var en tysk immigrant vid namn Hannes Tiedemann. Här kom han att bo tillsammans med sin fru, mor, och flera barn.

Hannes Tiedemann var en specerihandlare och bankrådgivare som hade ett rykte om sig att vara en högljudd och hård man. På grund av hans personlighet, trodde många i området att han även var tyrannisk mot sin familj. Dessa rykten blev värre efter att hans barn, fru och mor, dog inom en kort tidsperiod under "mystiska" omständigheter. Många trodde även att Hannes hade mördat sin systerdotter och en ung piga. Hannes Tiedemann lämnade slottet i 1895 kort efter hans fru dog.
I fönstrena i detta torn sägs flera flera personer ha sett en kvinna klädd i svart. Hon tros vara spöket av Rachel, den unga pigan som Hannes ska ha mördad. Enligt legenden var det framför ett av dessa fönster som Hannes hackade ihjäl henne med en yxa.











En liten flicka sägs hemsöka balsalen på den fjärde våningen. Många tror att hon kan vara spöket av unga Rachel, eller Tiedemann systerdotter. Det sägs också att det ska finnas en stor blodfläck på marmorgolvet i balsalen som framträder med jämna mellanrum trots att detta marmorgolv byttes ut för över 30 år sedan. fortfarande visas på marmorgolvet, trots att den byttes ut ungefär 30 år sedan.

Ett tidningsbud har berättat att när han knackade på dörren, så hörde han en röst som sa "komma in!". Väl inne i foajén såg han en uppenbarelse av en kvinna i vitt, som gled ner för trappan och försvann genom en stängd dörr.

I januari 1968 flyttade James Romano, hans fru och deras sex barn in i huset. Mrs Romano hade alltid varit fascinerad av herrgården och planerade att öppna en restaurang där, men hon kom snart att ändra sig. Samma dag som familjen flyttade in, skickade hon sina barn på övervåningen för att leka. En liten stund senare kom de tillbaka ner och frågade om de kunde ge en en kaka till deras nya vän, en gråtande liten flicka som var på övervåningen. Mrs Romano följde barnen upp igen, men fann ingen flicka...

Mrs Romano har också berättat att hon har hört orgelmusik i huset, trots att inget orgel där. Hon kunde även höra fotsteg fram och åter i korridorerna.

I september 1974, hade Romanos slutligen fått nog. De sålde slottet till Sam Muscatello, som planerade att förvandla platsen till en kyrka, men i stället, efter att höra om husets förflutna, bestämde han sig istället för att hålla guidade turer i huset. Även han hade problem med spökerier, konstiga ljud, försvinnande föremål och en kuslig kvinna, klädd i svart....

/Markus

torsdag 16 maj 2013

Kelsay Home i Nevada

I södra delen av Reno, Nevada finns ett gammalt hus som är byggt 1860. Detta enkla trähus flyttades från Virginia City, där det var beläget bredvid kyrkogården i många år innan det flyttades till Reno.


Familjen Kelsay som bodde där fram till 1992 fick vara med om en rad spökerier i huset.  En lång kraftig man med mustach, kallad "Samuel," dök upp både i köket och i sovrummen. De flesta spökerierna drabbade den då 13-åriga Jennifer Kelsay, vars säng lyftes upp i luften vid flera tillfällen. 



I oktober 1989 hyrde Kelsays ut huset till familjen Robinson som i sin tur blev hemsökta av tre spöken, Samuel och två andra spöken som var betydligt mer elaksinnade än Samuel som enligt familjen Kelsay var lite obehaglig men inte ond. Hemsökelserna började med fotsteg och röster från en osynlig, arg man. Garrett, den då 11-årige sonen, jagades från huset en dag när han var ensam i huset. Det var efter att han hade hört höga röster två manliga och ett kvinnligt spöke som liksom ekade över hela huset. När han sprang ut ur huset såg han i fönstret ett arg ansikte som såg ut att vilja visa vem som bestämde vilka som hörde hemma i huset. I oktober 1990 kunde familjen Robinson inte längre tolerera spökerierna och flyttade därför ut ur huset. 

Kelsays sålde huset 1992. Till denna dag, står huset fortfarande och är en privat bostad. Inga nya undersökningar eller rapporter har gjorts av detta hem.

Inte mycket är känt om det förflutna i huset förutom den flyttades till sin nuvarande plats från en annan Virginia City.

Utredare undersökte ett fotografi taget av en av familjemedlemmarna som kan skildra en manlig spöke. Emellertid visade undersökningarna att fotot kan ha tagits från en TV-skärm.

/Markus

Bilderna i detta inlägg kommer från ett avsnitt av Unsolved Mysteries. Här har ni reportaget om Kelsay Home i Nevada:





Stigmatized property

Ett intressant fenomen som utspelat sig både i verkligheten och på film är alla de misstänkt billiga husen som familjer med ekonomiska bekymmer flyttar in i och efter ett tag upptäcker att det spökar där. På film har det blivit lite av en klycha, men inte en fånig sådan då det har hänt mången gång, och då handlar det inte bara om spökerier utan om att husen säljes utan att köparna får veta att där har inträffat allehanda ruskiga saker.

Jag vet inte hur ofta detta händer i vårt avlånga land, men i USA så har de ett ord för detta, Stigmatized property, vilket generellt handlar om en ogynnsam kvalitet på en fastighet eller något som gör fastigheten mindre attraktiv eller oattraktiv. Detta kan gälla mord, självmord, dödsfall, eller diagnos av hiv eller aids. Man menar att säljaren har en skyldighet att avslöja sådan om fastigheten.

Ett känt exempel är huset på 112 Ocean Avenue i Amityville, New York, där Ronald DeFeo, jr mördade hela sin familj. Huset kom senare att bli känt genom en bästsäljande bok och en film med oändligt många uppföljare. Boken handlar om familjen Lutz som flyttade in året efter morden och hävdade att huset var hemsökt av onda andar som körde ut dem efter bara en månad. Deras påståenden stöds av paranormala utredare som Ed och Lorraine Warren och Hans Holzer, men avfärdas som bedrägeri av skeptiker som Robert Carroll. Efter filmernas och bokens popularitet har huset renoverats och adressen ändras i försök att förhindra turister, journalister och spökjägare från att störa grannskapet.

Många länder inkluderar flera former av stigmatiserad egendom, och har antagit olika riktlinjer för att hantera dessa. En fråga som skiljer dem är huruvida säljaren är skyldig eller inte att offentliggöra alla fakta. Vissa specifika typer alltid skall lämnas, andra beror det på vilken delstat det gäller och en i en del så är det upp till mäklaren. Några av dessa riktlinjer är följande:

Public stigma: när det stigmatiserade huset är känt för ett brett urval av befolkningen. I detta fall är huset i Amityville ett exempel, inte pga spökerierna utan på morden. Ett annat fall är Bröderna Menendez hem. Lyle och Erik Menendez, födda 1968 respektive 1971, är två amerikanska bröder som den 20 augusti 1989 sköt ihjäl sina föräldrar i familjens hem i Beverly Hills, Los Angeles. Public stigma måste alltid anges och detta gäller i nästan alla amerikanska stater. 

Criminal stigma: när egendomen använts i brottsliga aktiviteter som till exempel tillverkning och försäljning av droger eller bordellverksamhet. I fallet med droger kan drogmissbrukare komma oavsiktligt till denna adress och förväntar sig då kunna köpa illegala droger. De flesta stater kräver full redovisning av denna typ av elementet.

Murder/suicide stigma: Vissa stater i USA kräver avslöjanden om mord eller självmord inträffade i försäljningsobjekten. Kalifornias lag gäller om händelsen inträffat under de tre senaste åren.

Phenomena stigma: Många, men inte alla stater kräver att man berättar om fastigheten är känd för att vara hemsökt.

Ett exempel som ofta används i studielitteratur inom juridik är fallet "Stambovsky v. Ackley".

Under tiden som Helen Ackley ägde en fastighet i Nyack, New York, så var, enligt Ackely och hennes familj med om bland annat kraftfulla poltergeist-fenomen i huset. Ackley hade delat med sig av sina erfarenheter för både tidningen Readers Digest och en lokaltidning vid tre tillfällen mellan 1977 och 1989. Hon berättade för pressen flera fall där spöken interagerade direkt med medlemmar av hennes familj. Hon hävdade att hennes barnbarn fick "gåvor" i form av babyringar, vilka senare plötsligt försvann. Hon hävdade också att ett spöke skulle väckt henne varje morgon genom att skaka hennes säng.


Varken Ackley eller hennes fastighetsmäklare, Ellis Realty, berättade om spökerierna för Jeffrey Stambovsky när han skulle till att köpa huset vilket han kom att äga 1989-90. Denne New York Citybo kände inte till de lokala legenderna om huset. Stambovsky lämnade en  handpenning på 32.500 $ på det överenskomna priset på 650.000 $ för huset.

När Stambovsky fick höra om spökerierna ansökte han om hävning av köpeavtalet och skadestånd för bedrägligt vilseledande av Ackley och Ellis Realty. Stambovskys ansökan avslogs och han bestämde sig då för att överklaga. Han förlorade fallet, men det kom ändå att leda till att flera stater skapade särskilda stadgar gällande Stigmatized property.

/Markus

tisdag 14 maj 2013

Karlbergs slott

Bilden kommer från Skarn.se*
Karlberg har fått sitt namn efter riksamiralen Karl Karlsson Gyllenhielm, Gustav II Adolfs halvbror, som på 1620-talet köpte tre byar som han slog ihop till ett gods. 1634 lät han inleda bygget av slottet.
Den kungliga familjen bodde ofta på Karlberg, speciellt sommartid. Karl XI:s hustru, drottning Ulrika Eleonora d.ä., startade ett barnhem med tillhörande väveri på Karlbergs slott och hennes egen son Karl XII växte till stor del upp på slottet.

Slottet var kungligt lustslott, vilket skulle kunna beskrivas som ett sommarhus för blåblodiga, ända fram till 1792 då Gustav III bildade Kungliga krigsakademien på Karlberg.
Ulrika Eleonora d.ä 

Ulrika Eleonora d.ä var dotter till Fredrik III av Danmark, gift med Karl XI och således mor till Karl XII. Hon levde mellan åren 1656-93 och när hon gick bort efter en efter en längre sjukdom, avled på Karlberg den 26 juli 1693 sägs en märklig händelse ha inträffat. Händelsen utspelades medan drottningen stod lik på Karlbergs slott och hennes väninna, grevinnan Maria Elisabeth Lillie, född Stenbock, låg svårt sjuk i sitt hem i Stockholm.

Natten då händelsen inträffade vaktades det kungliga liket av en kapten Stormcrantz vid Kungliga gardet. Plötsligt kom en sorgvagn från hovet rullande. Brinnande facklor var fästade vid sidan av vagnen som drogs av tre par hästar. Vakterna utanför slottet rapporterade vagnens ankomst till kapten Stormcrantz, som kom ut på slottstrappan för att ta emot gästen. Det visade sig vara Grevinnan Lillie, vilket förvånade kaptenen då hon ju låg sjuk och inte troddes vara i skick för att åka på några resor. Kaptenen tog grevinnan i handen och tyckte att den kändes aningen svampig. Han eskorterade henne uppför slottstrappan och visade henne in i det rum där drottningens lik stod. Själv stannade han utanför.

Karlbergs slott på 1690-talet.

När grevinnan dröjde kvar ovanligt länge så undrade han vad som egentligen försegick där inne. Han fick då för sig att kika genom nyckelhålet, ett tilltag han genast ångrade då han såg grevinnan och den döda drottningen stå och samtala vid fönstret. Kaptenen blev så förskräckt att han började spotta blod, och inte blev det bättre av att grevinnan Lillie inte återvände ur rummet utan försvann i tomma intet jämte såväl hästar som vagn med facklor. Dagen därpå rapporterade kapten Stormcrantz det inträffade till kungen som genast gav order om att historien inte fick föras vidare. Grevinnan hade hela tiden befunnit sig svårt sjuk i hemmet och avled endast några veckor senare. Även kapten Stormcrantz dog, bara några dagar efter händelsen.

Bilden kommer från Skarn.se*
I bottenvåningen av det ursprungliga slottets västra sjöflygel finns bland annat administrationslokaler som normalt är avspärrade för besökande. I ett av rummen här hänger en trumma som sägs ha hämtats från det blodiga slagfältet vid Poltava, en trumma vars trumslagare sedan länge är död, men inte mindre närvarande för det. Anställda vid slottet berättar om hur det gamla trumskinnet knarrat och knäppt när de suttit ensamma på småtimmarna för att sammanställa rapporter och statistik. De har även känt en oförklarlig närvaro trots att rummet varit klart upplyst och ingen levande varelse där. Fenomenet med karolinertrumman har försökts förklaras med att skinnet dragits ut eller ihop till följd av växlingar i temperatur eller luftfuktighet, men det är en sak att sitta i forskarmiljö och presentera teorier, och en helt annan att nattetid befinna sig ensam med en död karolin. En vandringssägen som existerar i de flesta länder är den om trumman eller trumpeten som självmant varnar när landet är i fara, och självfallet har den även knutits till trumman på Karlberg.

/Markus

Skarn.se är en sida som liksom min blogg tar upp spökerier och andra läskigheter.

Artiklarna på Skarn bygger i huvudsak på material från Stockholms stadsarkiv (Glömda mord och brott), samt Nordiska museets folkminnesarkiv, Folkminnesarkivet i Uppsala, och intervjuer med inblandade (Hemsökta Stockholm). Petter Inedahl är journalist och författare. Han har jobbat bland annat på affärsmagasinet Dagens Ledare, nättidningen Dagens Företag, kriminalmagasinet Skurk, och är medarbetare i nättidningen Paragraf. Dessutom är han en av författarna till boken och bloggen Den Bruna Maten.

måndag 13 maj 2013

Ny TV-serie---> My Haunted House

Den amerikanska tv-kanalen Biography Channel (förkortas "bio.") är ju alldeles fantastisk! Det är denna kanal som givit oss fantastiska spök-serier som My Ghost Story, Paranormal Witness och Celebrity Ghost Stories. Nu har ytterligare en tv-serie kommit som heter My Haunted House och jag har nu sett pilotavsnittet och jag måste säga att den verkligen ser lovande ut!

My Haunted House är upplagd på liknande sätt som ovan nämnda tv-serier. I varje avsnitt får vi ta del av två fall av spökerier där privatpersoner berättar om sina erfarenheter vilket varvas med rekonstruktioner.

I första avsnittet The Nursery & The Closet möter vi en gravid kvinna som besväras av något hotfullt i sitt nya hem och en ensamstående mamma som anar att något inte står rätt till med garderoben i sonens barnkammare... Här nedan har ni avsnittet --->

/Markus


torsdag 9 maj 2013

Avrättningsplatsen vid Trekanten

Pga spökbrist så fick syrran föreställa liftarspöket.
Så har det äntligen hänt, jag har varit på min första trip till en hemsökt plats, och vilken besvikelse det var! Fast det var ju såklart trevligt att få vara med fina vänner ute i naturen, men vad gällande spökerier så gick vi bet. Stället vi var till var en gammal avrättningsplats invid väg 272 vid Trekanten på gränsen mellan Österfärnebo och Torsåker. Jag nämnde denna plats i förra inlägget och då bestämde vi oss, jag, syrran och hennes kille att åka dit.

Varför jag kom att höra talas om denna plats var tack vara det fantastiska forumet Flashback där en person skrev följande:

"Finns ju nått ställe ut mot Färnebo som kallas för "triangeln" alltså vägar som går som en triangel. I triangeln (skog skapligt stor) sägs det att det finns nån gammal hängningsplats för häxor. Man ska även kunna skymta folk som hänger från träden. Det ska även gå spöken och dyligt runt på vägarna.. som liftare. Stannar man ska man tydligen känna en stark skogslukt och sen försvinner denna person upp i tomma intet. finns mycket konstiga historier om den platsen, kan va värd ett besök. Personligen är jag skitskraj när ja åker förbi på nätter.."


Då: Avrättningsplats. Nu: inte ett spår av någon avrättningsplats.
Njae, några häxor tror jag knappast att man hade hängt här då det inte stämmer historiemässigt, men däremot så var det en hel del människor som avrättades mellan omkring 1695 fram till 1752 för brott som bland annat tidelag (sexuellt umgänge med djur), barnamord, dråp, blodskam och kyrkstöld. Vid tidelagsbrott dödades även djuret eller djuren och begravdes på avrättningsplatsen tillsammans med förövaren.


Här begravde man de avrättade.
Vanligt var att man använde sig av kombinationsstraff, dvs att man först avrättade genom halshuggning och sedan blev även kroppen bränd på bål eller satt på stegel. Så skulle det vara enligt den tidens straffsats med syfte att avskräcka andra att begå brott.

Så, hur var platsen då? Läskig? Njae, det kan jag väl inte påstå, där fanns avverkad skog och en del orienteringskontroller samt en hel del älgbajs. Det fanns inga som helst tecken på att det en gång hade varit en avrättningsplats, vilket ju inte är så konstigt då  det är en plats där skog har vuxit, huggits ner och vuxit på nytt under flera hundra år. Det har pratats om att man ska kunna hitta människoben på andra sidan vägen, där de avrättade ska ha begravts, men några såna benbitar såg vi inte till.


Så min första resa till en påstått hemsökt plats var lite av en besvikelse, men det var som sagt trevligt att hänga med fina vänner.

Läs mer om avrättningsplatsen här.

/Markus

måndag 6 maj 2013

Det spökar i Gästrikland

Att hitta information om hemsökta platser i Sverige är ibland lättare sagt än gjort. Vissa ställen är lättare, som till exempel Stockholm där det fullkomligt kryllar av spökplatser, men när jag söker efter hemsökta platser i min hemstad Gävle så blir det lite knepigare. Tanken med detta inlägg var att skriva om hemsökta ställen i Gävle, men då jag hade svårt att hitta något så bestämde jag mig för att kolla in spökplatser över hela Gästrikland. Jag har tidigare nämnt spökerier i länet när jag berättade om Svarta damen i Gamla Gefle och Stallspöket i Valbo. Här kommer nu en ny samling med hemsökta platser i Gästrikland.

Gävle slott

Gävle slott är beläget på södra sidan om Gavleån, vid Slottstorget i Gävle. Åren 1583-1593 lät kung Johan III påbörja byggnationen av ett mäktigt kyrkslott; en slottsbyggnad där kyrkorummet är det centrala. 1726 totalförstördes slottet i en brand, så det slott vi ser i dag har murar från 1500-talet, men är annars helt och hållet ombyggt i 1700-talets fransk­inspirerade rokokostil. Återuppbyggnadsarbetet började 1741 och stod helt färdigt på 1760-talet, med trädgården och de vackra smidesgrindarna som var en gåva från länets brukspatroner.

Ett av slottets spöken sägs vara grevinnan Wrangel som visar sig ibland där den gamla slottskyrkan en gång låg. Det berättas att man först hör hennes steg på stengolvet, sedan kan hon plötsligt stå framför en som en dimmig gestalt. En annan som ibland spökar på slottet är statsmannen Johan Wattrang som sägs ha varit en väldigt elak person. Det sägs att han murades in levande i ett av källarvalven på 1600-talet. På en plats inne i slottet där det förr fanns ett litet kapell, har man sett honom sväva omkring som en osalig ande och mumla på ett för oss levande ett oförståligt språk.

Många som bott på slottet hävdar att de sett är en förvirrad kvinna gå igen. Enligt uppgifter så bodde och arbetade det en tjänsteflicka på slottet  som en kväll, år 1727, gick upp på vinden med en fackla i handen för att hämta tvätt som hängde på tork, när hon kom åt något som tog eld. Slottet brann dock ner men flickan klarade sig med livet i behåll men plågades ständigt av ånger över det som hände. Många tror att det är hon som irrar runt med tvättkorgen i hand och letar efter kyrkan som funnits sen 1500 talet i ett rum i slottet men som ej byggdes upp igen. 

En vaktmästare berättar följande om sina upplevelser på Gävle slott:

"På kvällen lade jag mig för att sova på en soffa på mitt kontor. Efter att ha legat där en stund, hände något av det jag fasat mest av allt, fyra långsamma knackningar hördes i väggen alldeles intill mitt öra. Jag testade att knacka tillbaka, för att se om något mer skulle hända, eller om det kanske bara var något som råkat ramla och slå i mot väggen i rummet bredvid. Till svar fick jag åter ett par knackningar. Jag steg upp, drog på sig mina kläder, tände i taket. Gick ut i korridoren mellan de olika rummen, och öppnade dörren till rummet bredvid. Därinne fanns självklart ingenting alls..."

Trekanten

En av Gästriklands avrättningsplatser finns invid väg 272 vid Trekanten på gränsen mellan Österfärnebo och Torsåker. Ytterligare ett tiotal liknande platser finns kända i andra delar av landskapet. Avrättningsplatsen finns tydligt utritad på av äldre karta från 1815 över Gammelstilla Bruks skog. Lantmätaren har noggrant skrivit in Afrättsplats.

Kartan är från 1815 och visar avrättningsplatsen alldeles intill nuvarande Lv 272. 
Den låg strax söder om där landsvägen från Gammelstilla och Torsåker kommer ut på 
väg Lv 272 i närheten av Trekanten. Den låg i Österfärnebo Socken alldeles intill sockengränsen till Torsåker.
Av äldre handlingar framgår att den vid Trekanten använts från åtminstone 1695 fram till 1752 och kanske längre. De nämnda avrättningarna är flera av typen kombinationsstraff; först skedde t ex avrättning genom halshuggning och sedan blev även kroppen bränd på bål eller satt på stegel. Så skulle det vara enligt den tidens straffsats. Allt för att avskräcka andra att begå brott.

Det är inte utan att man förr i tiden, när man kanske själv bevistat en avrättning trodde att det spökade på dylika platser. Många historier finns om hur hästarna vägrat gå förbi en avrättningsplats. Om man då tittade genom betslet på hästen skulle man kunna se det den såg. Det kunde vara en stupstock eller en huvudlös person i vägen för ekipaget.
En berättelse som inträffat i nutid kommer från en man som berättar att han, en kväll, kom åkande ensam i sin bil på väg söderut hem till Österfärnebo. Vid Svartanbro vägskäl stod en mörk man och liftade. Mannen stannade till och plockade upp liftaren. Denne sa inte så mycket utan pekade och visade att han ville åka söderut. Efter tre kilometer, just som man passerar avrättningsplatsen, försvann plötsligt liftaren ur bilen, utan att mannen ens hade stannat...

I en annan berättelse så sågs en kvinna stå vid vägkanten när man kommit åkande. Om man inte stannade till så kommer kvinnan likväl in i bilen och man känner en stark kyla sprida sig eller en stark doft av skog. Vid avrättningsplatsen försvann kvinnan och kylan eller doften med henne.

Vifors herrgård i Axmar bruk

Axmar järnbruk är beläget strax norr om Axmar by i Hamrånge socken i Gästrikland nära gränsen till Hälsingland. Bruket har sina anor från 1670-talet och tillhör Järnriket Gästrikland. Under 1860-talet flyttades verksamheten till ett nytt område närmare hamnen och på platsen för det gamla bruket byggdes en engelsk park med promenadvägar och spegeldammar. Mitt i det muromgärdade parkområdet byggdes en ståtlig herrgård, allmänt kallat ”slottet”. Parkområdet är öppet för allmänheten året om.

1840-1882 var översten Bernt Bergman/von Schinkel (1795-1882) herrgårdens ägare. Överstens liv fick ett tragiskt slut efter att han snavade i trappan till herrgårdens övervåning. Läkare tillkallades och man fann då att ena lårbenet var brutet, spjälkades och ansågs kunna läka, värre var det dock med överstens smärtor i höften. Benet där gick inte att kurerar annat än med blickstilla sängläge och hopp om spontan läkning.

Plågsamma dygn följde för Berndt von Schinkel. Den dominante och domderande mannen låg nu fjättrad i hjälplöshet, extra mamsell hade anställts vid herrgården för att hjälpa till med passning och uppassning av den brutne. Mellan plågornas rop och jämmer, låg han tyst i tankar, såg måhända i andanom sitt liv passera i revy. 

Det blev tisdagseftermiddag den 14 februari 1882. Han kom till beslut, sträckte sig efter pinglan på nattygsbordet, ruskade den. Han bad den tillskyndande mamsellen om sin pistol. Hon kom med den vilket förvånade honom. Det förvånade honom än mer att den också var skarpladdad.

Ett skott gick av...

Fru Matilda Bergman von Schinkel gick med bestämda steg till makens sovrum. Hon såg hur han stirrade med orörliga pupiller mot taket, hur hans ena arm hade fallit utanför sängen och att pistolen lossnat ur handens viljelösa grepp. Matilda vätte höger pekfinger, gick fram och slöt den dödes ögonlock, hon tryckte ihop käkarna, strök över det gråsprängda håret. Hon såg hur blodet från den nyss dödsskjutne levrade sig på golvet. Hon vände sig om, gick ut från rummet, låste dörren efter sig. Hon begärde fram kusk, häst och släde. Hon for till länsman och till prästgården. 
Två veckor senare fördes gammelöversten von Schinkel med häst och släde i granriskransad kista till järnvägsstationen i Råhällan för vidare färd till Stockholm. 

När man skulle frakta kistan från gården, var hästarna till en början inte kapabla att dra vagnen. Till slut gick det och man kunde begrava översten. Tydligen ville Berndt von Schinkel inte förflyttas från sina ägor för nu är han tillbaka för att spöka på gården. Folket i byn påstod, att de hade sett blodfläckarna kvar på golvet trots att dessa sedan länge hade stvättats bort.

Clarion Hotell Winn - Rum 178

På Norra Slottsgatan 9 i Gävle hittar vi Clarion Hotell Winn. På hotellet finns det ett rum som inte är som de andra rummen på hotellet. Flera gäster som övernattat i rum 178 har berättat samma sak, dvs att gäster hör hur möbler flyttas och koffertar dras över golvet. Ljuden går inte att lokalisera. Hela natten pågår oväsendet.
När de nästa dag går till receptionen för att klaga på oljuden så förbryllas man... Grannrummen har stått tomma.

Ett tag gick det inte att hyra ut rummet pga alla klagomål klagomål. I mitten av 90-talet skulle en i personalen städa rummet. Hon lade en tändsticksask på nattduksbordet. Gick sedan in på toaletten och när hon kom tillbaks så var tändsticksasken borta. Hon lade dit en ny ask, gick undan en kort stund och när hon kommer dit igen så var asken borta.

Oftast handlar spökerierna om oförklarliga ljud och kalla vindar men det är desto mer sällsynt med spöksyner, men en gång på 90-talet sågs en vit skepnad passera i restaurangen.

Där hotellet står fans en gång i tiden en ölsjapp och de anställda på hotellet tror att det är en anställd från ölsjappet som hemsöker stället. Julia kallar de henne, och personalen har tilldelat Julia en egen födelsedag, den 14 september. Då bjuds gästerna på tårta. Julia har också fått en fåtölj i salongen att sitta i. Varje dag serveras hon kaffe, vin och något lättuggat. Sedan Julia fick sin plats i salongen så har gästerna har inte klagat lika mycket på oväsen.

Spöklifterskan

Vid tegelbruket utanför Storvik mot Hofors så påstås, att där finns en flicka som står och liftar och när man tagit upp henne i bilen så försvinner hon efter en stund. Samma fenomen sägs äga rum vid Sävränge, ca 5km ovanför högbo i riktning mot oslättfors.

--------------

Till sist måste jag nämna en bok som jag i mitt sökande har upptäckt, Gastrikt land (2007) av skämttecknaren, journalisten och författaren Ulf Ivar Nilsson (född 1946 i Bollnäs) Han har i många år varit verksam i Gävle men bor sedan 2008 i Stockholm.

Om boken: "2007, Kultur & Fritid Gävle. 
En svart bok med över 100 spökhistorier från Gävle, Gästrikland och norra Uppland. Här fladdrar osaliga andar och bleka vålnader förbi i herrgårdar, gamla bruk och bondgårdar. Men vi får också möta spöken i modernare miljöer, på flera restauranger och på en förskola i Sandviken. Här kan du också se det unika spökfotot från Gysinge, och läsa om hur det gick till när bilden togs."

Låter som en mycket intressant bok som jag måste införskaffa!

/Markus

fredag 3 maj 2013

Falu koppargruva & Fet-Mats

Falu gruva är en tidigare koppargruva belägen cirka en kilometer sydväst om Falun. Gruvan var Sveriges största gruvor och är sedan år 2001 ett världsarv. Förutom koppar har i gruvan även brutits sulfidmalmer, zink, bly, vismut, silver och guld.

Arkeologiska och geologiska undersökningar har visat att gruvan börjat brytas mellan 850 och 1080 e. Kr. Spektralanalyser av bronsföremål på Gotland har visat att koppar troligen hämtades från Falufyndigheten redan på 800–900-talet.

Men förmodligen så var det i slutet på 1200-talet som gruvan kom att bli känd som Falu koppargruva då man har kunnat hitta gruvan i skrivna dokument från år 1288. Sedan dess har den blivit ett riksintresse. De första kända privilegierna fick kopparberget av kung Magnus Eriksson år 1347 och gruvan bidrog under medeltiden till två tredjedelar av Europas kopparproduktion.

Fet-Mats

Modell av Fet-Mats kropp som den såg ut när det begav sig.
En dag år 1719 upptäckte gruvarbetarna en död kropp i ett vattenfyllt schakt i en del av gruvan som inte hade använts på länge. Kroppen visade sig vara en man som inte verkade ha varit död särskilt länge, vilket förbryllade arbetarna då ingen gruvarbetare saknades.

Då kroppen visades upp kände en äldre kvinna igen mannen. Det var den gamla damen Margareta Olsdotter som gått till gruvan för att arbeta i mars 1677. Han försvann den dagen och sågs aldrig mer... Inte förren 42 år senare fick hon se sin forne fästman, precis som han såg ut den dagen han försvann.. Fet-Mats hade nämligen bevarats av den naturligt förekommande kopparvitriolen i gruvan.

Åt minne av gruvdrängen

Mats Israelsson
vilken omkom under arbete
i Falu gruva 1677.
Kroppen ställdes ut i en glasmonter i Stora Kopparberget i 30 år för att sedan begravas i Stora Kopparbergs kyrka den 21 december, 1749. Under omläggning av golvet i början av 1860-talet hittades resterna av Fet-Mats och han ställdes åter ut i en glasmonter tills han 1930 slutligen begravdes på kyrkogården.

Det sägs att Fet-Mats ibland återvänder till gruvan och retas med besökarna, bland annat genom att leda dem i fel riktning i schakten. Det sägs ävan att besökare har sett uppenbarelsen av en man springa för sitt liv för att till slut begravas under framvällande vattenmassor.

Kanske var det så att Fet-Mats inte hörde varningar från Gruvfrun vilket var en figur som folk har trott på sedan de allra första gruvorna. 

Hon sades varna arbetarna för ras. Slog hon i berget var det bäst att ge sig upp på direkten, annars kunde det sluta illa. En anledning till att historier om gruvrået uppkommit är att gruvarbetarna drömde om stora oupptäckta malmfyndigheter. I en sägen berättas om ett möte med gruvrået, där hon sagt att hennes syster bor i ett berg med dubbelt så stora rikedomar. Berättelser förekommer också där gruvrået gjort så att män inte hittar tillbaka till en nyupptäckt fyndighet. Många sägner kan ses som varningssägner, där gruvarbetare kunde lära av berättelsen och inte vara för giriga i sitt arbete.

/Markus