Leta i den här bloggen

fredag 25 april 2014

Haunted Jämtland

Jag fick en förfrågan om att kolla in hemsökta platser i Östersund vilket var ett projekt jag självklart tog mig an, men när jag insåg att mina fynd var alldeles för få så utvidgade jag sökområdet till hela länet, så här kommer nu - Haunted Jämtland!

Den mest kända spökplatsen i Jämtland, och i Sverige för den delen, är Borgvattnets prästgård, ett ställe som jag helst har undvikit i denna blogg då jag finner platsen oerhört fånig. Prästgården nämns ofta som "mest hemsökta" men jag skulle nog hellre vilja kalla det för "mest kända hemsökta hus". Det är känt som spökhus redan 1947 då prästen Erik Lindgren, berättade offentligt om sina erfarenheter av spökerierna i prästgården.

Byns store marknadsförare i media, från 1950-talet fram till sin död, var handlaren Erik Brännholm (1911–1996). 1970 köpte han prästgården och gjorde om den till hotell. Då gården var känd för sina spökerier så var det inte så konstigt att det redan under den första sommaren kom flera tusen personer för att besöka prästgården.

Personligen så skulle jag gärna besöka prästgården om det inte vore för priserna där frukost ej ingår, ej heller frukost samt att du själv får snygga till rummet innan du checkar ut. Det som erbjuds tycks inte vara något annat än eventuella spökerier samt ett diplom som alla som övernattar får. Det är inte så att jag tror att huset är en enda stor bluff, det är bara det att det känns som en åkattraktion på Gröna Lund... Kan man känna annat när man ser en sån här tramsig skylt i anslutning till platsen?

Bilden till höger är från franska Wikipedia.
En annan sak som som stör mig är fotot på pojken i "blå rummet". Det nämns inte vem pojken föreställer. En källa säger "Det finns också ett porträtt här inne av en pojke. Ingen vet var det kommer ifrån. Detta porträtt sägs ha pratat och flyttat runt sig i huset. Besökare har följts och skrämts av pojkens blick.". Denna mystiske pojke skulle annars kunna vara ett porträtt av en ung Napoleon II, men det vorde ju bara fånigt, inte sant?

Så, nu har jag gnällt färdigt om Borgvattnets prästgård! Vad som nu följer är spökhistorier och hemsökta platser i Jämtland. Mina personliga kommentarer är skrivna med kursiv text.

Vi börjar i Vigge som är en småort i Bergs kommun i södra Jämtland. Från vilken källa som berättelsen är hämtad är oklar, men den är berättad av två personer men gäller samma händelse.

Man, 73 år:

"Det var två granngårdar i Vigge. I den ena bodde min morbor och hans hustru. Hon hade gått över till granngården för att hälsa på. Hon blev kvar länge och det hann bli mörkt. När hon skulle gå gruvade hon sig för att gå över bron vid diket. Bron var några bräder lagda över diket. Hon var så rädd att hon fick ta stallyktan att lysa med, men det gjorde hon aldrig. När hon kom till diket kände hon sig rädd och plötsligt kände hon ett fast grepp i armen just när hon skulle gå över bron. När hon sedan såg efter fick hon se att hon hade blåmärken på armen där hon känt greppet. Dagen därpå gick hon till granngården och visade blåmärkena."

Kvinna, 75 år:

"Vi bodde i Vigge by, där far och mor hade en gård. En eftermiddag gick min mor till en granne. Hon blev kvar där några timmar, och när hon skulle gå hem hade det blivit mörkt. Hon skulle gå över en spång som gick över en liten bäck. Hon hade gått över där så många gånger så hon kände sig inte det minsta ängslig.

Men när hon kommer fram till bäcken och just skulle ta steget till spången, kände hon ett hårt grepp i ena armen. Hon blev rädd för hon hade inte hört någon komma och inga steg som gick därifrån.

Hon skyndade sig hem och talade om vad som hänt. Dagen därpå hade hon blåmärken på armen. Någon människa kunde det ju inte ha varit som tog så hårt i armen och ingen skulle ha kommit så tyst så hon inte hörde det. Det sägs att det väldigt långt tillbaka hänt ett brott vid bäcken, men det är så långt tillbaka så ingen minns detaljerna. Det är ju inget som min mor hade något att göra med och ingen annan heller omkring där vi bodde. Vi har undrat vad detta var, var det skrymt?". (Skrymt är ett samlingsnamn på naturväsen så som vättar, troll, feer, alver och mylingar m.m.)

När detta ska ha hänt förtäljer inte historien, men de båda berättelserna är nedskrivna i mars 1961 samt januari 1965.

Vi stannar kvar i Bergs kommun och besöker Ovikens socken. Här följer en spökhistoria som utspelade sig i Ovikens gamla kyrka

Kvinna, 75 år:
"Vi var 85 läsbarn. Vi började på hösten men gick en dag i veckan på Långbuan. Vi såg en gammal gubbe med långt vitt skägg, iklädd vid svart hatt och lång överrock. Han kom och bar något under armen. Då han kom närmare såg vi att det var ett barnlik. Han gick upp till kyrkan till bårhuset, låste upp dörren och gick in. Vi kom då att tänka på att vi borde följa efter och se vad han gjorde. Men när vi kom fram, kom han ut ur bårhuset och stängde dörren, låste och tog ut nyckeln.

Sedan gick han samma väg tillbaka. Ingen kista hade han, bara några spjälor omkring liket och utanpå allt en säck, men håret hängde utanför. Jag talade om det för min svåger som bodde i Vigge. Han kunde inte räkna ut att det var någon sockenbo. Ingen begravning hörde vi till. Vi var ju ålagda att gå till kyrkan varje söndag, så vi borde ha lagt märke till om någon blivit begravd. Han hade nyckel själv, ty vi såg att han inte gick in till kyrkvaktmästaren. Det kanske var någon som dödat ett barn och inte fick någon ro. Han var ju så djupögd."

Händelsen utspelade sig kring 1890 och skrevs ner 1955.

De sörjande asparna i Oviken

Enligt folktron ska ett mord ha skett hösten 1883 mellan byarna Botåsen och Sölvbacken i Oviken. Det var en småländsk försäljare som vandrade runt med sina ägodelar när han blev rånad och mördad vid asparna, det är därför de sörjer och inte fäller sina löv om hösten och vintern.

Själv ifrågasätter jag hur man talar om "enligt folktron" när det är en händelse som skedde 1883 vilket inte är så väldigt längesen. Ett rånmord i Sverige bör finnas i arkiven kan jag tycka och inte i folktron. När jag googlar ett par vändor så hittar jag inte ett spår av denna händelse. Vad som däremot hör till folktron är det där med asparna som inte fäller sina löv om hösten och vintern.

För er som är lika icke hästkunniga som mig så är skaklarna de där "stängerna"
som släpar i marken, de som fäster ihop vagnen med hästen så att säga.
Så jag antar då att "skakelpinnen" är det som låser skakeln på hästen.
Hästkunniga får mer än gärna rätta mig om jag har fel.
Man, 75 år:
"Det var en Myssjöbo som skulle till Oviken, han körde med häst. Vid de sörjande asparna såg han en kvinna som gick på vägen, hon bar något i famnen. När han åkte förbi henne ramlade skakelpinnen ur och skakeln for i backen. Han tyckte det var konstigt för han hade läderrem i skakelpinnen. Kunde det vara kvinnan som varit så kvick och ryckt i läderremmen? Ja, henne kör jag snart ifatt så då ska jag fråga henne, tänkte mannen. Men när han satt i skackelpinnen igen och skulle fara fanns inte kvinnan på vägen. Han talade om denna händelse många gånger. Hade det varit en levande människa skulle han ha hunnit upp henne, det tog ju bara några minuter att ordna med skakeln. Han var säker på att det var en vålnad han såg."

Man, 75 år:

"Det skulle bli barnfest vid kappellet i Oviken, det var den sedvanliga julfesten. Härifrån Funäs by i Myssjö var det fyra-fem kvinnor som skulle dit och min dotter som var tio år skulle få följa med dem. När festen var slut skulle de gå hem, det hade blivit kväll men det var månsken och därför alldeles ljust. Min dotter gick före kvinnorna och när hon nådde de sörjande asparna såg hon en kvinna ligga på knä med händerna hopknäppta och hon hade två små barn som stod på var sida om sig. Min dotter blev först brydd att kvinnan låg på knä och bad ute på snön. Hon stannade först någon sekund men gick några meter när hon såg sitt sällskap komma. Hon frågade dem om de sett vad det var för kvinna men de hade inte sett någon alls.

Flickan var säker på sin sak att hon sett en kvinna och två barn vid asparna och talade om det här när hon kom hem. Hon är nu vuxen för länge sedan men säger än idag att hon såg kvinnan och barnen."

Historien är nedtecknad juli 1963.

Man, 83 år:

"I en av gårdarna i byn bodde en familj där en av sönerna hängde sig. Detta var i slutet av 1860 eller början av 1870 talet. Det blev auktion efter honom. På gårdsplanen samlades mycket folk, bland annat en man från Helgebacken. Han såg den avlidne på gårdsplanen gång på gång. Då gick Helgebacken-mannen hem. Hans dotter och några flickkamrater till henne höll på att göra sig i ordning för att gå på auktionsbalen. Fadern bad dem att inte gå dit. Flickorna ville veta varför de inte skulle gå.

– Jag ska tala om det i morgon, sa mannen men flickorna gick i alla fall.

Dagen efter talade han om att han sett den döde flera gånger bland auktionsfolket. "

Historien nedtecknad maj 1955.

Hammarstrand är en tätort i Ragunda kommun i östra Jämtland. I Hammarstrand finns ett gammal nedlagt äldreboende. Under årens lopp har rykten om spöken i huset florerat bland ortsbefolkningen.

Kvinna, 79 år:

"Visst kunde det vara lite obehagligt att vara där ibland, särskilt på nätterna, men jag såg eller hörde aldrig något. Däremot gjorde en släkting till mig det. Det fanns ett särskilt rum där vi som jobbade på natten sov, ett slags vaktrum. En kväll befann hon sig ensam i rummet. Plötsligt får hon se en gammal gumma vid fönstret. "Gå härifrån, gå härifrån", sade min släkting till henne och sedan försvann hon. På senare år när det byggdes en lägenhet där vaktrummet låg var det en farbror som bodde där och även han såg en gång en gumma med huckle som stod vid hans spis."

Bispgården är kyrkbyn i Fors socken i Ragunda kommun i östligaste Jämtland. Den gamla sockenstugan i Bispgården har på övervåningen lägenheter för uthyrning. Sockenstuga var den historiska byggnad där stämma kunde hållas i en socken, eller andra slags möten, till exempel kyrkostämma. Under årens lopp har flera människor som bott där fått känslan av att de inte varit ensamma.

Kvinna, 41 år:

"Det var flera gånger det hände konstiga oförklarliga saker under den tid jag bodde där. Steg i trappen som plötsligt försvann, ljud och stök från nedervåningen, lådor som drogs ut. Vi hade en katt som många gånger utan förklaring fräste och reste ragg. Han kunde gå till ytterdörren och fräsa utan anledning. Han tyckte överhuvudtaget inte om att vara i lägenheten utan höll sig mest nere i källaren".

Häggsjövik är en by i Hotagens socken i Krokoms kommun ca 12 mil från Östersund längs fiskevägen (väg 340). På grund av senare decenniers avfolkning har byns forna verksamheter lagts ned, däribland den gamla skolan.

Man, ålder okänd:

"I gamla skolan i Häggsjövik bodde vid sekelskiftet en lärarinna och hennes man. De var länge oroade över underliga spökerier där i skolan, men mannen trodde inte på något skrymt av något slag, men till slut blev han betänksam. Så en kväll satt han för ovanligheten alldeles tyst.,

– Varför är du så tyst ikväll?, frågade lärarinnan.

Han svarade ingenting. På natten vaknade hon av att han steg upp.

– Vart ska du, frågade hon, men fick inget svar. Det var liksom något som tog med honom ut. De gick till vedboden och där bar det iväg ner i jorden. Dagen efter fick mannen någon att hjälpa sig att gräva i vedboden och de hittade då liket av ett barn. Efter det blev det slut på spökerierna. "

Historien är nedtecknad 1957.

Terry Evans
De flesta Strömsundsbor har i folkmun hört att det ska spöka på Grand Hotell. Mediet Terry Evans besökte hotellet och fastställde att så var saken. LT berättade i en artikel från 19 maj 2009 att Terry Evans besökt hotellet och att han sett en vaktmästare gå runt nere i källaren, dessutom rådde han ägarna att inte hyra ut rum 207. I det rummet finns det en kvinna som spökar.

"Jag arbetade här redan 1993 och då inträffade en del konstiga saker. En tv slogs på i ett rum och flera lampor tändes och släcktes. Efter att jag träffade Terry (Evans) tror jag på detta", sade Cathrine Sjögren, en av de anställda, till LT i artikeln

Utdrag ur artikeln "Spökhotellet Grand i Strömsund firar 100 år", LT 19 maj 2009.

Om någon där ute känner till fler kusligheter i Jämtland så får ni gärna höra av er!

/Markus

måndag 21 april 2014

Spökfoto - Är detta en liten pojke som tittar fram?

Detta foto är tagen 2008 av Neil Sandbach som är fotograf och grafisk designer. Neil fotograferade vackra bilder på Tewin Bury Farm Hotel's idylliska miljö i Hertfordshire, England, som en del av det fotoprojekt som gällde hans vänner Jonathan och Nikki som planerade att ha sitt bröllop där. 

När Neil senare studerade sina foton på sin dator så förvånades han av ett av dessa foton. Bakom en byggnad upptäckte Neil något spöklikt kika fram... vad som såg ut att vara ett barn. Neil säger att han är ganska säker på att det fanns ingen där när han tog fotot. 

Neil visade paret det märkliga fotot, och innan bröllopet frågade de personalen på gården om de hade haft några övernaturliga upplevelser där utan att nämna Neils foto. De medgav att en ung pojke, klädd i vita nattkläder, hade setts vid flera tillfällen på platsen där fotot togs.

/Markus

fredag 18 april 2014

Kusliga platser som är svåra att undvika

Nu är jag sugen på att skrämma mig själv och andra med något som det var ett tag sen jag tog upp någonting om vad gällande hemsökta platser - platser som är svåra att undvika.
Vad menar jag med det då? Jo, det finns ju ett otal byggnader som är hemsökta, men dessa, om du nu inte bor i ett av dem, är ju ganska lätta att undvika om du är rädd av dig. Men en mörk skogsdunge eller annat som du passerar på hemvägen är en annan femma. Du kanske tar en omväg runt detta som du finner är otäckt, men den är kanske betydligt längre och du kanske är trött ibland och vill komma hem någon gång.

Jag har skrivit ett liknande inlägg om mörkerrädsla, men här handlar det om lite mer än så. Till detta inlägg ville jag nämna exempel på såna där platser som är svåra att undvika och som man gärna undviker när nattens mörker ruvar över oss...

Bor du på landet så finns det i regel bara en väg att välja på, en gammal grusväg omgiven av mörka skogar. avrättningsplatser:
En mycket vacker väg, men när mörkret kommer så sker det en förvandling...
Ett exempel på detta nämnde jag i ett inlägg från 2011 om

"För ett antal år sedan bodde jag ute på vischan i Uppland, byn heter Elvisjö och jag sommarjobbade på Valöhemmet i Valö ca sju km in på samma landsväg. Lilla mor berättade vid ett tillfälle att det ska ligga en galgbacke någonstans melland Draknäs och Stummelbo.

Detta var alltså en plats som jag kom att cykla förbi varje gång jag skulle till och från jobbet. Dock lyckades jag aldrig ta reda på exakt var denna plats var men den triggade min fantasi samt skrämde mig till en sjukt hög tramphastighet på min cykel. Jag fantiserade om hur otäckt det skulle vara om jag cyklade hem efter ett kvällspass och fick se hängda kroppar i träden..."

En annan sak jag kommer ihåg från när jag var barn var då vi bodde bredvid kyrkogården. Om kvällarna efter middagen turades vi om vems tur av oss syskon det var som skulle ta hand om disken. Den som utförde denna syssla var även den som skulle gå ut med soporna. Soptunnan låg alldeles intill kyrkogårdsmuren... Visserligen var denna del av kyrkogården alldeles ny och det fanns ännu inga gravar bakom muren, men det var inget som direkt gjorde mig trygg på den tiden med tanke på min livliga fantasi. 2012 skrev jag en berättelse, inspirerad av den tiden då min familj bodde vägg i vägg med kyrkogården.

Att man i unga år såg The Evil Dead från 1981 hjälpte ju inte
 direkt till vad gällande min rädsla för källaren...
Ett ställe som vi hade som var knepigt att undvika var källaren då mamma bad oss att hämta något från frysen eller något från matkällaren. Hon var bestämd av sig så man gick ner utan att säga emot. Att hämta något från källaren gick visserligen väldigt fort, men ack så obekväm. En stor del i det hela var nog själva källartrappan som var just en sån som de har i många skräckfilmer i gamla källare, dvs en trätrappa. Rädslan för att känna en hand grabba tag i ens fot var ofattbar... Visst förstod jag att det inte fans någon under trappan, men... Man kunde ju inte vara så säker...

Lille Dalton Lambert får nattligt besök i Insidious: Chapter 2 från 2013. 
Ett annat exempel på en plats i hemmet som kunde vara ganska läskig när du var liten och det skulle vara släckt var hopplöst nog ditt eget sovrum... Då var sängen och täcket man hade över sig ens fort som skyddade mot mörkrets spöken. I inlägget om när jag bodde bredvid kyrkogården så skrev jag "Från fönstret i mitt rum kunde jag se ut över hela Hemse kyrkogård och om jag inte minns fel så kunde jag nog skymta bårhuset som från min vy låg längst bort till vänster på kyrkogården." Jag tänkte ofta att om jag kunde se kyrkogården från mitt fönster så kunde de som bodde på kyrkogården se mig och kanske komma och hälsa på mig...

Har ni platser som skrämde/skrämmer er så får ni gärna berätta detta!

Glad påsk!

/Markus

torsdag 17 april 2014

Offret - En "häx-relaterad" spökhistoria - Glad Påsk!

Idag är det skärtorsdagen och då är det väl lämpligt att jag tar upp något som har med häxor och spökerier att göra. I mitt sökande så hittade jag en sådan spökhistoria på Svenska kyrkans hemsida, men innan ni ska få ta del av den berättelsen så tänka jag dra lite historik.

Skärtorsdagen är enligt folktron den dag då häxorna begav sig till Blåkulla för att fira häxsabbat med djävulen. Detta förorsakade allehanda försiktighetsåtgärder i form av gömda kvastar och spisrakor, stängda skorstensspjäll och gevärsskott i luften för att försvåra häxornas förehavanden. Detta är bakgrunden till att barn klär sig till påskkärringar.

Under den sista större häxhysterin i Sverige, i Mockfjärds kapell i Dalarna 1858, vittnade mellan 80-90 personer från de 12 byarna vid Mockfjärden att de hade varit på Blåkulla.


Sverige var ett land med få häxprocesser i jämförelse med andra länder i Europa. I Sverige avrättades omkring 400 personer för häxeri mellan 1492 och 1704. Av dessa inträffade nästan alla fall (trehundra) under en kort men intensiv period; de åtta åren mellan 1668 och 1676, då den häxhysteri som kallas "Det stora oväsendet" bröt ut och orsakade en stor mängd häxprocesser i landet. Det är denna berömda period av intensiv häxjakt som är mest känd och utforskad och som brukar beskrivas i historieböckerna då man läser om häxprocesser i Sverige.

Om ni, liksom jag, blir lite ilsk när ni läser om dessa häxprocesser så kan jag varmt rekommendera filmen ParaNorman som jag har nämnt tidigare som tar upp just detta ämne på ett väldigt bra sätt som faktiskt lindrar ens hat mot dessa forna stolpskott.

Glad påsk!

/Markus

Offret - En spökhistoria

Hon la sin hand på hans panna. Febern hade gått ner och hans mörka lockar var torra inte våta av svett som innan. Hennes örtdrycker hade hjälpt.

Han hade kommit från ingenstans, en främling, söderifrån, en handelsman man med vackra tyger och och smycken. Ting för rikt folk. Hon hade hittat honom på vägen, avsvimmad.

Hennes far hade hjälpt henne att släpa in honom i stugan. De bäddade på bolstren i köket, nära spisen. Värmen och hennes dekokt borde vara till hjälp. Hon gick ut på natten med sin lykta för att plocka örterna. Hon vågade inte göra detta i dagsljus, att samla örter var alltid farligt.
Året var 1634.
Han slog upp ögonen.
”Var är jag” frågade han på bruten svenska.
”Min herre, vi fann er på vägen, avsvimmad” svarade hon. ”Ni har haft mycket hög feber, men jag tror att den har lagt sig nu”.
”Jag är er ett stort tack skyldig”, sa den mörke vackre mannen och tog hennes hand. Jag ska belöna er.

Efter ett par dagar var den främmande mannen återställd. Han talade inte mycket, hans svenska var dålig och han verkade inte så talför överhuvudtaget. Flickan tyckte att det var lika bra. Hon kände sig smått generad i hans närvaro. Fadern var ute på åkern hela dagen och somnade direkt efter kvällsvarden.

På tredje dagen efter att febern gått tillbaka gav han sig av. Som tack gav han flickan en vacker ring. Hon ville först inte ta emot den men den blänkte så vackert så till sist sa hon ja. Den var av guld och hade en turkos sten infattad mellan två vita pärlor. Aldrig hade hon sett något så vackert.

Handelsmannen gav sig iväg till storbondens gård. Han hade ett ärende dit, han skulle sälja en brudkrona. Väl framme på gården berättade han om hur den unga flickan skött honom och att hon blivit rikligt belönad med en ring. När storbonden hörde detta talade han med sin hustru och dotter.

”Man har sett henne gå i skogen om natten att samla örter” sa hans fru.

”Det sägs att hon kan bota sjukdomar med sina drycker” sa bondens dotter.

Storbonden sa inget till handelsmannen, de gjorde sina affärer och han for vidare. Efter att han åkt satte storbonden sina gårdspojkar på att vaka i skogen på nätterna. Mycket riktigt, efter ett par nätter fann man flickan med sin lykta i en glänta. Hon samlade örter i sin korg och såg sig oroligt omkring. De rapporterade till storbonden som samlade alla män som hörde till hans gård.

”Vi har en häxa i byn” förklarade han myndigt. Hon kokar drycker som botar folks sjukdomar”.”Vi har bevis.”

Han utrustade sina män med facklor och de gick mot stugan i den grå novemberkvällen. Vinden var fuktig och dimrök låg lågt över fälten. Trädens stammar var våta av regnet och det droppade från de löv som fortfarande hängde kvar. Endast deras facklor lyste upp det karga landskapet. Det var en månlös natt. Männen gick under tystnad.

Storbonden bankade på dörren.

Flickans far öppnade och såg förskräckt på dem.

”Vi söker din dotter” sa bonden. 
”Hon har gjort häxkonster med den främling som bott hos er”.
”Vi ska pröva henne i natt. Flyter hon går hon fri”.

”Nej” skrek fadern! ”Ingen främling har vårdats här! Ni misstar er!!”

”Vi vet att flickan fick en ring” sa bonden. Knuffade undan honom och de trängde sig in i stugan. Flickan satt darrande vid spisen. Ringen hade hon gömt i sin bädd. Männen rev runt allt som fanns tömde kärl och rev upp kläder och fällar. Till sist fann de ringen. Fadern sjönk förtvivlad till marken utanför stugan.

De band ihop henne som ett knyte. Bonden satte ringen, förrädarringen på hennes hand. Faderns rop på hjälp överröstades av hopens vrålande. Adrenalinet i de unga männen steg av den våldshandling som de nu skulle få delta i. Facklorna och nattens mörker skapade en stämning som eldade på deras mörka äventyrslust. Som råa djur tågade de genom natten till tjärnet. När flickan sjönk till botten visste sig jublet inga gränser. De hade hittat en häxa och besegrat henne! Bonden bjöd på öl i sitt hemman och festen varade natten lång.

Flickans far blev sig aldrig mera lik. Han gick som en vandrande vålnad över fälten, sjöng underliga sånger och gjorde sina sysslor som i en dröm.

Ett år gick. 
Storbonden rustade till bröllop. En präktig pojke som var son till grannbyns största gård hade friat, som fäderna planerat.

Hemmet skurades och pyntades. Ljus av stearin beställdes från Tyskland. Mat hade förberetts under jaktsäsongen så nu var bodarna fyllda, brödet bakat och frukt och bär skördat till kakor och vin. Bonden höll en stor fest redan kvällen innan bröllopet skulle stå. Ingen tänkte på dagen för denna fest. Ingen mindes att natten innan bröllopet var exakt ett år efter att den unga flickan anklagats för häxeri.

På morgonen när modern skulle väcka sin dotter för att klä henne till brud var hon borta. Hennes bädd var våt, som om någon hällt vatten i den. Helt dränkt. Plötsligt mindes modern. Ett år hade gått. Hennes förtvivlade skrik hördes långt ut över nejden. Huset vaknade.

Bonden sände ut sina män och gav sig själv iväg på sin häst ner mot sjön. Han red i en blandning av oro och ursinne. Han piskade på sin häst så att blodiga ränder uppstod på djurets kropp. Han var rasande och rädd.

Framme vid sjön skönk han ner till marken. Den jorddoftande våta mossan tog emot hans huvud. Hans gråt var ett vrål som ekade över sjön. Hans män hade hunnit upp honom. Deras hästar stannade frustande vid sjökanten.  Männen steg av, vita i ansiktet vid åsynen av den unga kvinnan.

Liket av storbondens dotter låg i vågskvalpet vid strandkanten. I håret bar hon en krans av örter. På hennes ringfinger satt ringen som bonden trätt på häxans finger innan hon sjönk. Hennes ögon var öppna och tittade rakt mot fadern. 
Han tog sig inte upp från marken. 
Han låg skräckslagen, tyst och förlamad.

Hans män steg upp på hästarna och red iväg. Långt bort. Långt från straff och död.

På åkern gick en bonde och sjöng en underlig sång. Han sjöng den om och om igen. Natt och dag, år efter år. 
Han hade ett leende på sina läppar.

Hemsökta pianon

Självspelande piano, inget vi ska prata om nu...
Självspelade pianon har kommit att bli lite av en klassiker, både när det gäller skräckfilmer, men även ur berättelser från verkligheten. Nu pratar jag såklart inte om såna där självspelande pianon de hade inne på saloonerna under Vilda västern-eran, utan nu snackar vi pianon som tycks spelas av någon eller något vi inte kan se...

Jag har hittat två intressanta berättelser från privatpersoner, den första är en kvinna som heter Vicki som berättar om ett gammalt piano som hamnade på hennes veranda.

/Markus

För några år sedan försökte min son tillsammans med en vän att starta en bärgning/transport-firma. Tyvärr blev deras verksamhet inte så långlivad då det var svårt att få jobb. Ett av de arbeten de fick som de lyckades få var på ett hyrlager där deras uppgift var att frakta bort sånt som inte hade blivit uthämtat för att köra det till soptippen.

Länge hade jag önskat mig ett gammalt piano och min son blev ganska nöjd med sig själv när han i ett hyrlager hittade ett övergivet gammalt piano. Jag rengjorde och putsade pianot och fick hjälp av min make och son att placera det på den inbyggda verandan till mitt gamla lanthus. Pianot kom att bli ett av mina värdefullaste ägodelar.

Flera år senare kom min dotter och dotterdotter att flytta hem pga ekonomiska skäl. De fick bo i dotterns gamla rum som ligger i anslutning till verandan. Min dotter arbetar som sjuksköterska och jag satt barnvakt tills min dotter skulle komma hem från jobbet runt 23:30 om kvällarna. En kall oktoberkväll somnade jag och barnbarnet i väntan på att dottern skulle komma hem. Vi var ensamma i huset eftersom min man är lastbilschaufför som kör långkörningar. Jag vaknade till ljudet av pianot. Det var slumpmässiga nedslag av tangenter utan särskild melodi. Yrvaket låg jag och lyssnade på pianot i minst 15 minuter och antog att det förmodligen måste vara möss som har bosatt sig i det gamla pianot, jag steg upp och öppnade dörren till verandan... Pianot var tyst.

Flera veckor gick och jag glömde snart om mössen i pianot. Men så en natt, omkring 02:00 så väcktes jag återigen av ljud från pianot. Äcklad låg jag i sängen att försöka lista ut hur jag skulle bära mig åt för att göra mig av mössen som uppenbarligen hade bosatt sig i pianot. Plötsligt flöt en melodi genom huset. Den stannade och började flera gånger, men det var definitivt en låt - som om någon övade på en melodi på det gamla pianot. Nu är jag livrädd! Jag vågade inte kliva upp för att undersöka saken utan låg och lyssnade på vad som kändes som timmar innan pianot slutligen tystnade.

Månader gick och pianot fortsatte att spela. Inte varje kväll/natt, utan lite nu och då. Jag höll på att bli paranoid och fick inte särskilt mycket sömn. Jag var rädd för att tala om det då jag säkerligen skulle bli utskrattad. Efter en natt i december inte långt efter jul så öppnade sig min dotter för mig under frukosten. Hon berättade då att hon hade hört piano spelar en melodi sent i går kväll. Jag grät nästan av lättnad och sa till henne att jag hade hört samma sak i flera månader.

För att göra en lång historia kort så lärde vi oss att leva med pianot, som bara verkade vara aktivt under vintermånaderna. Långt efter att min dotter och barnbarn flyttat ut så kom min son och hans fru flyttade in för en kort period. Sent en kväll vaknade jag av att någon knackade ivrigt på sovrumsdörren. Det var sonhustrun som stod där vid min dörr i tårar. Hon var uppe sent tittade på TV då hon hörde pianot spela slumpmässigt på tangenterna.

En dag ställde jag ut pianot på gården med en skylt som det stod "GRATIS PIANO" på. Det var inte pga att jag var rädd för pianot utan för att vår gamla veranda inte längre orkade stå emot detta tunga gamla piano. En äldre herre och hans fru stannade till och berättade att de gärna ville ta emot pianot. Min man hjälpte dem att få upp det på parets flakbil. Pianot hade fått ett nytt hem. Jag undrar ofta om paret har upplevt några sena "nattkonserter" från det gamla pianot...

/Vicki

Nästa berättelse hittade jag på ett piano-forum där en kille som heter Jason berättar om ett gammalt viktorianskt piano som liksom i föregående berättelse, lever sitt egna lilla liv.

Jag vet att detta kan vara lite udda för vissa på detta forum. Jag vet att det inte är många som tror på såna här saker... Men jag har ett piano som är hemsökt. Jag har haft det i snart 10 år nu och har flyttat två gånger under tiden jag har haft det i mina ägor, därför är jag säker på att det inte var mina bostäder som var hemsökta.

Inte pianot i berättelsen, men samma märke.
Det är ett litet upprättstående viktoriansk W.G. Eavestaff & sons-piano. Jag gissar att tillverkades någon gång mellan 1860-1900. Det har kandelaberarmar på sidorna, tangenter i elfenben och dekor sniden i valnöt. Den restaurerades innan jag köpte den med nya strängar och lite annat. Jag älskar att spela och lära ut med dettta piano, men det finns något oförklarligt kusligt med detta piano.

Jag köpte den från en antikaffär som höll på att gå i konkurs. Jag hade haft det i mitt hem för ungefär en månad i mitt musikrum när jag började lägga märke till saker. Jag lämnar alltid tangentlocket stängt men för inte så länge sedan så har det alltid varit öppet när jag kommit tillbaks in i rummet. Jag bor ensam och ingen någonsin går in där utan mig där. När detta hade hänt flera gånger under en vecka så beslöt jag mig för att behålla det öppet.

Några månader senare höll jag på att måla om i hallen på nedervåningen tillsammans med en vän. Jag gick upp på övervåningen för att hämta något och det var då hon hörde något... Det lät som pianomusik, men ingen tv eller radio var påslagen. När jag kom ner igen såg jag att hon var skärrad. Hon sade åt mig att stanna upp och lyssna... men jag hörde ingenting. 

När hon berättade för mig vad hon hade hört så visste jag inte riktigt vad jag skulle tro. Jag tog henne in till musikrummet och när jag spelade på pianot... jag trodde hon skulle börja
gråta när hon sa att var just precis det ljudet från det pianot som hon hade hört. Det kom att dröja länge innan min vän kom och hälsade på igen.

Det hände ibland efter detta att jag tyckte mig kunna höra dov pianomusik när jag kick ner för trappan. Det lät lite som... Schubert, men jag försökte ignorera det. 

Jag bjöd hem ett medium som jag hade hört talas om som skulle vara duktig och seriös. När jag visade henne musikrummet drogs hon omedelbart till pianot. Hon berättade att det var en ung pojke som var väldigt fäst vid det, hon berättade att han hade dött under andra världskriget. När jag talade om för henne om vad jag hade varit med om så blev hon säker på att detta var orsaken. Det jag, och min vän, hade hört var en pojke som övade på sitt gamla piano.

/Jason Beard


söndag 13 april 2014

Spöke i Australiens Big Brother-hus

2001 sändes första säsongen av Australiska Big Brother från en studio på Dreamworld vilket är en nöjespark i Gold Coast i Queensland. Det sägs att huset är hemsökt av spöket av en liten flicka. Hon uppenbarar sig vid soluppgång och solnedgång och har setts av både kameramän och av medlemmar i showen.

Kameramännen som har sett flickan berättar att hon ser ut att vara omkring sju år gammal klädd i en vit klänning. Vem denna flicka kan ha varit är det ingen som säkert vet Det talas om att hon kan ha dödats i en olycka på gamla vägen som fanns på platsen där nöjesfältet nu står.Man tror att hon söker hjälp för resten av hennes familj. Det finns också ett rykte om att det fanns en gammal bondgård på den mark där Big Brother-huset finns och familjen som bodde på bondgården är begravda därunder.

En annan anställd besättningsmedlem som visserligen inte såg flickan berättar att han mitt i natten såg en lågt liggande dimma i det nordöstra hörnet medan han arbetade vid sin kamera under flera timmar. När han såg denna dimma så förlorade han kommunikationen på sin walkie - talkie fem gånger. Han hade en stark känsla att han var iakttagen och hörde till och med ett litet barn i området.

Faktiskt så är dimma i just detta hörn, barnröster, fladdrande gardiner och en underlig känsla av att någon bevakar över dig var de vanligaste rapporten från kameraoperatörer.

Under åren har det också talats om att flera av deltagarna omedvetet hade varit med om spöklika upplevelser. När de frågade varandra om de hade sett den lilla flickan så visade det sig att det var flera som hade gjort det. Vid en säsong så bjöd man in en synsk person som bekräftade att där fanns en liten flicka inne i Big Brother-huset.

Men då kan man ju tycka att det borde finnas massor med bildbevis, men då personalen inte får ha telefoner eller egna kameror när de arbetar och att husets kameror alltid är fokuserade på de deltagande så finns det tyvärr inga bilder eller filmer på den lilla flickan i vita klänningen.

/Markus

onsdag 9 april 2014

The Old Crow

Härom dagen såg jag på Aftonbladets hemsida en artikel om ett spökhus i England med rubriken "The Old Crow sprider skräck hos byborna" följt av "1600-talshuset The Old Crow sänder kalla kårar genom byborna i Herefordshire, Storbritannien. Allt är precis som de tidigare ägarna lämnat det. Och de som bott i huset har dött under mystiska omständigheter." Men för att kunna ta del av denna artikel så måste man köpa "Plus Premium" för 29 kr/mån. Detta behöver vi nödvändigtvis inte göra då det chockerande nog finns gratis information att tillgå på internet!

I Willersley, Herefordshire, England, finns en ca 300 årig kulturminnesmärkt byggnad som kallas The Old Crow, som står övergiven sedan 2009. Under tjocka lager av damm finns kläder, foton och andra tillhörigheter från en släkt som i generationer har bott i huset sedan det byggdes någon gång på 1600-talet.

Under de senaste åren har lokalbefolkningen berättat att de har sett flimmrande ljussken och märkliga ljud  inne ifrån stugan, vilket har lett till rykten om att fastigheten ska vara hemsökt. 

Den sista ägaren omkom i en bilolycka på vägen utanför The Old Crow den 22 oktober 2013. Den 28-åriga 
Urban Explorern Dan Circa från Manchester besökte huset efter att ha läst om dess historia på nätet. 
Dan, 28, från Manchester säger: 

"Huset har varit i samma familj i många år och det ser ut som varje generation har fyllt huset med sina ägodelar. Det var allt du kunde hitta i en familjs hem, gamla fotografier, kläder, sängkläder och klockor. 
"Ju längre jag var där inne så kändes atmosfären allt mer otrygg..."

Det förfallna huset består av sju rum varav ett är totalförstört efter en brand och ett annan som helt har kollapsat. 

Dan berättar: "Jag är inte direkt intresserad av det paranormala, men vid ett tillfälle så föll plötsligt en liten prydnadssak i golvet, väldigt hastigt, precis som om någon skulle ha slagit ner den från där den stod. Stugan är verkligen inne på sista versen och kan falla ihop vilken dag som helst. Jag hoppas att huset och föremålen inuti kan räddas då det är historiska fynd som inte
bör lämnas att ruttna. Jag hoppas att den nuvarande ägaren kan helt återställa det en dag. Den främsta anledningen till att jag började med Urban exploration
 var för att jag älskar att fånga skönheten som finns i förfallna gamla byggnader."

Ja, vad kan man säga, detta är mer ett förfallet hus med mycket historik som behöver räddas än ett läskigt spökhus som, enligt Aftonbladet "Sprider skräck". Några berättelser om att människor skulle ha dött i huset under mystiska omständigheter har jag inte hittat någon information om. Det är en del som påstår att ägaren som dog 2013 skulle ha omkommit i en "mystisk bilolycka"... Jag vet inte... "Tragiskt" är nog ett bättre ord i såna sammanhang. Ett annat dödsfall var en man på 33 år som avled i huset samma datum fast 160 år innan, den 22 oktober 1853. Jag antar att man fascineras över att männen hade dött på samma datum, men det är ju inte särskilt otroligt. Den 22 oktober är för övrigt min födelsedag.

Här har ni artikeln som jag och de flesta andra har använt oss av med många spännande foton från The Old Crow's insida.

/Markus

onsdag 2 april 2014

Gestalten från isvaken

En händelse som ägde rum någon gång under 1800-talets senare hälft återberättas i boken "Spökboken- Svenska folkets spökhistorier". En ung flicka, som vi kan kalla Anna, hjälpte till på en bondgård i Västmanland en vinter. Det var vanligt då att kringvandrande dalkarlar besökte gårdarna i trakten för att sälja vävtillbehör. Så skedde även denna vinter, och när dalkarlen var färdig med sitt ärende på gården frågade han om isen på sjön var så pass stark att han kunde ta den vägen över till nästa gård. Gårdsfolket svarade att det nog inte var säkert, och dalkarlen gav sig iväg utan att säga vilken väg han tänkte gå. 

När så Anna och gårdens piga skulle gå ner till sjön för att hacka hål i isen och hämta vatten åt djuren, fick de en ordentlig chock. I vaken de hackade flöt den drunknade dalkarlen upp. Förskräckta sprang de skrikande till gården och ropade till bonden att denne måste ta drängen med sig och dra upp den döde ur vattnet. Bonden svarade dock hjärtlöst att det väl inte var så bråttom och menade att dalkarlen kunde bli kvar där han var. 

På natten hörde Anna plötsligt hur någon stampade på farstubron och man undrade vem som kom till gården vid den tiden på dygnet. Dörren gled upp och man hörde tydligt hur någon gick in genom den och fram till bondens säng. Man hörde också klirrandet av is och såg vattnet rinna på golvet. På morgonen nämndes det inträffade inte med ett ord, men bonden sa till drängen att de trots allt borde gå ut och dra upp dalkarlen så att han fick vila i vigd jord, vilket också skedde.