Leta i den här bloggen

fredag 29 augusti 2014

Walt Disney Productions - The Haunted House & Lonesome Ghosts

Disneys kortfilm The Haunted House visades den 2:a december 1929 och är känd som Musse Piggs första möte med spökerier.

Musse (Mickey Mouse) tar skydd i ett gammalt hus när det är kraftig storm ute. Där inne möter han spöken som tvingar honom att spela orgel. Till orgelmusiken dansar spökena och benranglena.

Grim Reaper: Play!
Mickey: I c-c-can't play!
Grim Reaper: PLAY!
Mickey: Y-y-yes, man!

Jag har känt till denna klassiker sedan länge, men det är först nu som jag verkligen har sett den och den intresserar mig verkligen. Skräckfilmerna på den tiden var ruskiga då men med dagens mått så är de mest charmiga. Jag som har sett en del klassiska skräkisar kan nog tycka att denna animerade film är minst lika ruggig som en samtida skräckfilm. Varför jag såklart älskar den!

Åtta år senare, i december 1937 hade Musse samlat på sig lite mera mod och hade startat en spökjägarfirma tillsammans med Kalle Anka och Långben. I Lonesome Ghosts (Kalle Anka jagar spöken sv.titel) möter vi fyra uttråkade spöken som ser en annons i tidningen, ringer upp spökjägarna, och det roliga kan börja!

/Markus

The Haunted House


Lonesome Ghosts

torsdag 28 augusti 2014

Ekenäs slott

För ett år sen skrev jag ett inlägg om källarspöken och nämnde då "Nisses håla" i källaren på Ekenäs slott. Vad som gick förbi mig då var att det inte bara är Nisse som spökar på slottet. Men drar ändå berättelsen om Nisse i detta inlägg.

Greve Mauritz Vellingk ska ha gjort sig av med hemliga dokument och drängpojken som hjälpte honom blev därefter inmurad i ett källarrum, för att hemligheten inte skulle komma ut. Det igenmurade rummet, som aldrig har öppnats, kallas för "Nisses håla". Det berättas att om utrymmet öppnas
Hönsagumman
upp, kommer en stor olycka att drabba både slottet och dess ägare.

På hedersplatsen innanför slottsentrén sitter ett stort porträtt på den så kallade Hönsagumman, som sägs ha räddat slottet från fientligt anfall och därför blivit avporträtterad, vilket annars var ovanligt att tjänstefolk blev. 


Den ryska hären hade bränt ner 70 städer och 50 slott när Ekenäs stod på tur. Dagen de kom var Ekenäs tomt, så när som på
hönsagumman. Hon hade hört ryktet och anade oråd. Snabbt tända hon eldar runt slottet, utanför vallgraven, så att himlen färgades röd. På så sätt kunde fienden på långt håll se att det inte var någon idé att fara åstad och tända eld på det som redan brann...
Hon håller än idag ett vakande öga på alla som kommer in i slottet.

Grevinnan Maria Klingspor sägs besöka slottet än idag, den 2 maj varje år. Då har hennes make Philip namnsdag. Ögonvittnen säger sig ha sett henne resa sig ur sin grav på Örtomta kyrkogård och vandra till slottet. Slottets personal måste då alltid ha förberett med kakor i hennes syrum.


/Markus

måndag 25 augusti 2014

Söderfors herrgård

Invid Dalälven ligger Söderfors Bruk, ett av landets största byggnadsminnen. Bruket byggdes upp för ankarsmide 1676. Herrgården är en av bruksbygdens äldsta och uppfördes på 1690-talet men byggdes om i rokokostil vid 1700-talets mitt.

Det finns en spökhistoria som är kopplad till Söderfors herrgård som jag tycker är ganska obegriplig, om man inte sätter sig ner och forskar lite som jag gjort en ledig måndag som denna. Från senare hälften av 1700-tlaet ägdes herrgården av familjen Grill. År 1792 avled Jean Abraham Grill under mystiska omständigheter. Han hade varit på resa med häst och droska till Norrköping där han skulle uträtta en del affärer. När han kom hem och lakejen öppnade dörren i droskan, fick denne till sin förskräckelse se att hans husbonde var död. Det visade sig att hans plånbok var borta. Om det förekommit något brott fick man aldrig någon klarhet i. Abraham Grill efter lämnade hustru och åtta omyndiga barn. Makan Ulrika Lovisa Grill lär ha skött de omfattande affärerna efter makens död fram till det att sönerna kunde överta de olika Järnbruken.

Jag misstänker att denna berättelse och spökhistorian är sammankopplade på ett eller annat sätt.

/Markus

Jean Abraham Grill och Lovisa Ulrika Grill (f. Lüning)
Sent om hösten 1792 ser den lilla betjänten Jansson ut genom herrgårdsfönstret. Han ser en mörk gestalt urskilja sig i mörkret. En soldat på sin häst. Soldaten sitter av och tar fram en pistol, stryker ömt bort manen och trycker av. Ett eldsken speglar sig i de långa fönsterraderna. När skottet träffar hästens panna viker sig benen långsamt under den och dess tunga kropp lägger sig stillsamt tillrätta på marken. Hovarna sparkar några gånger i gruset.

Livré
Vid fönstret bevittnar Jansson händelsen ståendes på tå. Med en enkel lykta som enda ljus öppnar han de stora portarna. På gården står Baronessans brorson som ska komma och bli den nya herren över gården. Jansson struttar ner mot gårdsplanen, hukar sig för sin herre och bär in hans bagage. Den lilla betjänten är klädd i livré (tjänarens arbetsklädsel) med knäbyxor och en lång grå vadmalsrock som snuddar vid marken.

Att klockan är över midnatt är inget att reflektera över. Brukspatron Tamm önskar middag och då skall middag serveras. Jansson visar sin nya herre till sitt rum, där mat och vin står och väntar på honom. Betjänten hjälper brukspatronen av med sina stövlar. Vilket skulle bli en vanlig företeelse i Janssons liv och även i livet efter detta...


Än idag när vinden viner och löven prasslar kan man vid skymning se en grå liten man spatsera över gården och försvinna in i ena flygelbyggnaden. Han kommer ut efter en stund och fortsätter skyndsamt in i nästa byggnad. Som om han fortfarande vakar över gården. Den lilla mannen avslutar sin tillsynsrunda nere vid vattnet och går sedan in i huvudbyggnaden. Han ses sittande i skräddarställning i det fönster han en gång sett sin herre komma på hästen.

När natten tagit vid hörs det småspringande steg längst korridoren. Man kan från vinden urskilja ljud från möbler som flyttas. Tjänare Jansson lever kvar på herrgården och utför de sysslor som han alltid har gjort sedan 200 år tillbaka...

Ouija



För någon vecka sedan skickade en kompis en länk på facebook, det var en trailer till den kommande skräckfilmen "Oujia" som har USA-premiär 24:e oktober i år och jag hoppas att det inte dröjer allt för länge innan den kommer till vårt avlånga land. 

Här har ni trailern:

För tre år sedan skrev jag ett inlägg som handlade om "Anden i glaset" vilket kom att bli ett av mina mest lästa inlägg. Där nämner jag att Anden i glaset är en förenklad version av "Oujia-brädet". Varför jag inte kommit mig för att skriva ett inlägg om det förbryllar mig, men nu ska vi ta en närmare titt. 
Enligt wikipedia så går det till så här: Deltagarna placerar sina fingrar på en platta, vanligen av trä, med ett titthål eller en genomskinlig lins som ligger på ouija-brädan. Deltagarna ställer en fråga till andarna och låter plattan vandra över det inpräntade alfabetet. Där plattan stannar noteras bokstaven för att på så vis få meddelanden från övernaturliga entiteter.

Men som spökhistorie-älskare som vi är så vill vi ju inte höra så mycket om själva brädan utan mer om vad som händer! Jag har hittat en rad berättelser från personer som upplevt en del kusligheter när de lagt sina fingertoppar på en ouijabräda.

1. Min kompis hade berättat att hon hade en ouijabräda så jag bad henne att plocka fram det så jag kunde få prova på det. Först sa hon nej, men sedan gick hon med på att göra det så länge hon inte behövde delta. Jag frågade "Finns det någon här inne" ... Men ingenting hände. Så, dum tonåring som jag var, sa jag "Om något är här men inte kommer att prata så är det en fegis". Sen ställdes brädan undan.
Ungefär en vecka senare låg jag och sov på min soffa på övervåningen. Det var en regning natt med åskväder. Jag vaknade till, inte av vädret utan av något annat. Jag såg mig omkring för att se vad det var men kunde inte se något så jag försökte somna om. Ca 30 minuter senare hörde jag en raspig röst som sa "Få tag i pojken!". Jag vaknade till och funderade om jag drömde eller om det var en verklig röst.  Jag låg och lyssnade... men hörde ingenting. Jag somnade om... 
"FÅ TAG I POJKEN" rösten var mycket högre denna gång och samtidigt hörde jag hur dörren på nedervåningen slog igen med en smäll. Jag blev mycket rädd då det inte var någon där och det fanns ingen vind som kunde slå igen dörren på det sättet.

2. Vi frågade alla anden en fråga som endast den frågande personen skulle veta svaret på. Den skulle svara på alla frågorna. 

En fråga som någon frågade var "vad var namnet på båten jag åkte på en kryssning på när jag var 6?" Det svarade. 

En natt frågade vi alla hur länge vi hade kvar att leva och det är där det blev läskigt. Alla frågade och de hade 50-60 + år kvar. Men när jag frågade så blev svaret 10... dagar. 

Jag blev riktigt rädd. Den sade att jag skulle bli dödad i en bilolycka av en tjej som heter Emma. Vi provade det 3 dagar senare och då blev svaret 7 dagar kvar. 2 dagar senare sa att jag skulle ha 5 dagar kvar och så vidare. 

Jag började bli riktigt nojig och bar alltid en bibel i fickan och bar med mig ett stort kors. 

När dagen kom så blev jag tvungen att berätta för min pappa som såklart inte trodde mig så då gjorde jag ett hemmagjort bräde med ett papper och en cd-skiva som vi satte fingertopparna på. Som tur var så fungerade detta, pappa blev skärrad och sa bestämt att jag inte behövde gå till skolan den dagen.

Jag gick inte till skolan och ingenting hände då eller efter det.

3. Jag var ca 12-13 år och sov över hos en kompis. Tillsammans med kompisen och hans syster lekte vi med ett ouijabräde och fick till en början mest fram en massa nonsens, det var mest roligt att det verkade som att plattan verkligen flyttade på sig.

Men så kom det att säga "jag kan se er genom fönstret" och sedan "jag kan se er genom hans ögon" eller något liknande. Det fanns bara ett litet fönster i källaren där vi var, och bara bakgården och skogen vid uppfarten kunde ses genom fönstret. Vi frågade det fler frågor och det sa "Jag är under bilen". Nyfikenheten slog liksom hål på vår rädsla och vi gick ut till bilen med en ficklampa och kikade under bilen.
Där fick vi se en stor svart katt som fräste åt oss. Skräckslagna sprang vi in och precis då så blev det strömavbrott. Det var kolsvart och vi var jätterädda. Några minuter senare kom strömmen tillbaka och vi satt uppe till gryningen den natten. Vi lekte aldrig med ouijabrädan igen.
4. Min gammelfaster gifte sig aldrig, och när jag frågade, så berättade min pappa för mig varför. När hon var sexton hade hon en ganska seriös relation med en kille. När hon använde en ouijabräda frågade hon om de skulle gifta sig, och det svarade "nej". Hon frågade om de skulle göra slut ... "nej" ... Hon frågade om någon av dem skulle dö och det sa "ja", och när hon frågade vem av dem så gick plattan till "adjö". 
En vecka senare kom pojkvännen att omkomma i en olycka när han arbetade i skogen.

----

En 80-talsskräckis med Ouija-tema som jag alltid har gillat är Witchboard (annat ord för ouijabräda) samt dess rätt ok uppföljare. Båda filmerna finns i sin helhet på Youtube:


söndag 17 augusti 2014

Barnliket under golvet

En till berättelse från "Svenska spökhistorier". / Markus

Det som jag nu skall berätta hände år 1924 i ett hus vid Slottsgatan i Örebro. Min syster bode hos sin fastersyster fru J. Fru J. var änka och hade en liten treårig dotter. Flickan hade insjuknat i scharlakansfeber och blivit förd till Epidemisjukhuset. Lägenheten hade därför undergått desinfektion. 

Natten efter desinfektionen skulle min syster och fru J. ligga i en större garderob bredvid lägenheten ute i förstugan. Då det ej fanns något lås på garderobsdörren, bundo de fast dörren med snören och det med många och stadiga knutar. De lågo en stund och pratade, då de båda plötsligt fingo se en ljuspunkt på garderobsdörren. Den blev allt större och samtidigt framträdde ett ansikte som de båda väl kände. Det var den döde hr J., och hans ansikte uttryckte den djupaste förtvivlan och var alldeles förvridet av smärta. Efter några ögonblick, som för fru J. och min syster föreföllo som timmar, plånades bilden av hr J. ut och ljusskenet försvann lika långsamt som det kom. Fru J. och min syster sprungo nu upp och med darrande och fumliga fingrar löste de upp knutarna och rusade ut ur garderoben. Natten tillbringade de på var sin stol i lägenheten. 

När fru J. på morgonen ringde till sjukhuset fick hon veta, att hennes lilla dotter nu var utom all fara, men att hon under natten varit mycket sjuk och att hon vid niotiden på kvällen svävat mellan liv och död. Det var just vid denna tid på kvällen som de båda sågo synen på garderobsdörren. 

I en lägenhet på nedre botten i samma hus bodde ännu längre tillbaka i tiden ett ungt par med ett litet barn. Äktenskapet var olyckligt, hustrun lämnade barnet hos maken och mannen for till Amerika och som man trodde tog barnet med sig. Lägenheten stod länge tom men till slut flyttade en ny familj in. En vuxen dotter låg i köket, och första natten blev hon väckt av jämmer och gråt. Hon trodde att det kom från lägenheten bredvid och hon antog att någon var sjuk där. Detta upprepades natt efter natt. När hon så en dag mötte grannfrun
frågade hon hur det stod till och vem det var som var sjuk. Grannfrun blev förvånad, de hade inte haft sjukt på mycket länge, svarade hon. Nu blev flickan rädd och nekade att ligga i köket. Andra av familjens medlemmar bytte med henne och alla hörde de samma gråt och jämmer. Till slut kunde de ej uthärda längre utan flyttade. Lägenheten blev nu reparerad och under köksgolvet hittades liket av ett litet barn. Det var det unga parets lilla dotter som fadern på detta sätt gjort sig av med innan han reste till Amerika, och från den dagen har ingen hört någon gråt eller något jämmer i lägenheten.

torsdag 14 augusti 2014

Spanar spökerier och blir skrämd av Ghostbusters

I natt hade jag svårt att sova och låg därför och plöjde igenom en massa avsnitt av A Haunting som finns på youtube. Plötsligt lossnade min Ghostbusters-poster som jag har ovanför sängen och landade på mig vilket gjorde mig minst sagt skärrad.


Jag tar det som ett tecken på att jag måste komma igång med bloggandet igen, jag har ju inte postat något sen i juni. Jag skyller på mycket jobb och den olidliga värmen som inte har gjort mig på spökhumör direkt...

Nu håller jag på att leta efter kusligheter och hade en idé om spökande syfilis-offer, men där har jag väldigt svårt att hitta något. För tänk så otrevligt att möta figurer som ser ut typ sähär.

En annan grej som jag hittade var den mumifierade flickan Rosalia Lombardo som för alltid kommer vara en
liten sovande ett-åring. När hon dog i lunginflammation 1920 så blev hennes far utom sig av sorg och lät en känd läkare att mumifiera henne. Tack vara doktorns teknik så är Rosalias kropp ovanligt välbevarad och x-rays av kroppen visar att alla inre organ är intakta. Hon ser ut att sova vilket har gett henne namnet ”Sleeping Beauty”, men färgen på huden har ändrats vilket gör att man förstår att hon är död. Rosalia Lombardos kropp finns att se i kapellet Capuchin Catacombs i Palermo, Sicilien.

Varför jag tar upp denna lilla flicka är för att det har sagts att hennes ögon öppnas och stängs med jämna mellanrum vilket låter otroligt läskigt, men i själva verket är det en optisk synvilla som skapas av solljuset som släpps in från kapellets fönster. Då verkar det som att hennes ögon är mer öppna, men faktum är att de nog aldrig har varit stängda.

Det är besvärligt när man tror sig hitta läskigheter som visar sig vara utan bra spökhistorier. Ser för övrigt inget läskigt med lilla Rosalia. Det är bara sorgligt.

/Markus