Leta i den här bloggen

tisdag 23 maj 2017

Isla de las Muñecas - Dockön



Don Julian Santana Barrera
Xochimilco ses som Mexikos Venedig med hundratals kilometer kanaler längs samhället och mellan odlingsmark. Längs dessa kanaler som är ett populärt turistmål, hittas Isla de las Munecas – Dockön som ligger precis söder om Mexico City. Enligt sägnen drunknade en liten flicka här under mystiska omständigheter. 

En man vid namn Don Julian Santana Barrera ska ha hittat den döda flickan och hennes docka som flöt i vattnet. För att hedra flickan hängde han upp dockan i ett träd på ön, men blev enligt legenden besatt av flickans själ och började hänga upp fler och fler dockor. Efter 50 år ska Julian ha hittats död, drunknad på samma ställe som flickan.

Även om dockmannen är en riktig person är det omstritt vad som är sant och vad som är en modern legend. Vissa menar att Don Julian Santana Barrera hittat på förklaringen med den döda flickan och helt enkelt blev besatt av att hänga upp dockor.

Vad som är säkert är i alla fall att ön har blivit en makaber turistattraktion och att besökare fortsätter pryda den med nya dockor. På nätterna sägs dockorna röra sina huvud och armar och viska till varandra.

/Markus

söndag 7 maj 2017

Spöket vid milan



Här är en gammal berättelse ur Svenska spökhistorier. Kolmilor var vanligt förekommande förr. Där tillverkades träkol som användes till hemsmide. Läs mer om kolmilor här.

/Markus

Spöket vid milan

Framför mig sitter kolar-Johan och berättar:

- Det är många år sedan detta hände, som jag nu skall berätta. Jag var då en pojk på omkring tretton år.Far och jag kolade två milor vid - tjärn, en gång belägen djupt inne i Värmlandsskogarna. Vi hade tänt milorna, och allt artade sig bra så länge far var kvar, men en dag skulle han hem och proviantera och stanna hemma över natten. Nu skulle jag få mitt elddop. Ensam skulle jag passa milorna i mörka natten inne i djupa skogen. Visserligen låg gården i närheten, men mellan den och milorna utbredde sig ett tätbevuxet skogsbälte.

Jag gick ronden i skymningen, såg till att draghålen vid milans botten fungerade, klubbade stybben på toppen, klättrade nedför stegen och gick in i kojan och lade mig att sova. Efter en stund vaknade jag, kände mig orolig, tände lyktan och gick ut för att syna milorna. På den första fanns inget fel, men när jag kom till den andra såg jag en skepnad med förvridet ansikte och med uppsträckta händer. Det verkade som om hela gestalten försökte rycka sig loss från något som gastkramade den men ej orkade röra sig ur fläcken.

Nu var det slut med allt mitt mod. Jag skrek till, tappade lyktan och sprang förfärad till kolkojan och slog igen dörren efter mig. Jag låg länge med bultande hjärta och vågade mig sedan ej ut till milorna. De fick sköta sig själva resten av natten. 

När det ljusnade kom far. Jag berättade vad jag sett för honom. Ansiktet blev allvarligt. Jag gissade strax, att han själv sett spöket vid milan. Så berättade han: Det är nu många år sedan. Ägaren till - tjärn därborta hade en enda son. Denne skulle en natt passa milorna ensam alldeles som du nu gjort. Föräldrarna hans skulle på bröllop i byn. När de kommo åter var sonen försvunnen. Ingenstädes stod han att hitta. Man gissade att milorna tagit honom, och det berättades ofta, att han "gått igen", men det var nu länge sedan det hände. Milbottnarna lågo länge nedlagda här men kommo på nytt till användning härom året. Nu dröjer det nog innan han visar sig igen. Nästa år ska vi kola på annan plats, tröstade far mig med. 

Sm.

onsdag 3 maj 2017

Tre korta spökhistorier

Det finns massor med berättelser på nätet, korta, långa och jättelånga. Här är tre korta berättelser som sägs vara verkliga.

/Markus

Jag vaknade en natt av att jag var kissnödig. Jag gick till badrummet och hade min mobiltelefon med mig. När jag gick ner i hallen och sms:ade så gick jag in i en tjej i en vit klänning. Jag tittade inte upp då jag var upptagen med mobilen utan sa"förlåt" och fortsatte gå. Snart kom det upp för mig att jag var hemma ensam och inte i min livliga studentkorridor. Nästa dag när min pojkvän kom för att hämta mig till bio frågade han varför jag hade stirrat på honom genom fönstret på övervåningen och varför jag hade bytt till en vit klänning. Jag äger inte ens en vit klänning...

Jag var hemma ensam och tittade på TV när jag tyckte att jag såg något som rörde sig i sovrummet. Jag ansträngde mina ögon och fick då se en man gå ut ur garderoben till andra sidan av rummet. Han stannade, tittade på mig, satte fingret mot sina läppar och vände sig om. Han hade blod i ansiktet, och huvudets baksida saknades. Han försvann tillbaka i garderoben. Vi flyttade när vi fick reda på att det mystiska lilla hålet i taket på vårt sovrum är från en tidigare hyresgäst som sköt sig på den exakta platsen.

När jag var barn flyttade min familj till en lägenhet där ett mord en gång hade begåtts. Varje natt så stängde min storasyster vårt sovrumsfönster, och när jag tittade ut så såg jag tre ansikten som stirrade tillbaka på mig. De hade inga hår, näsor eller munnar. De bara stirrade utan att göra någonting. För några månader sedan så pratade min familj om den lägenheten, och jag nämnde ansiktena. Min syster vände sig mot mig, chockad sa hon att hon också hade sett dem. Det var därför hon alltid bad mig att stänga fönstret.

fredag 28 april 2017

Winchester - Första bilden från filmen

Nu har en bild från kommande filmen Winchester som ska handla om Sarah Winchester som lät bygga Winchester Mystery House det märkligaste spökhuset i USA.

/Markus


tisdag 25 april 2017

Mannen under trappan

Slender Man som han ofta brukar avbildas
Här en berättelse jag hittat på nätet där en engelsk tonårstjej berättar om en händelse.

/Markus


Detta började när vi, några kompisar, sov över hos en av kompisarna i oktober 2016. Vi bestämde att vi ville gå ut på en promenad i mörkret. Min väns hus ligger på en klippa vid havet.

För att komma till ytterdörren måste man gå ner för en utvändig trätrappa. Jag gick ut först och då såg jag en svartklädd man under trappan. Mannen var i en krypande position. Det var ingen mänsklig figur då det inte hade något ansikte och var ganska blek. Figuren vände sitt huvud mot mig och sade "boo". 

Alla hörde det säga "boo" men jag var den enda personen att se figuren. Vi sprang in allihopa och ville inte gå ut igen. 

Jag undersökte saken på nätet och fick en träff på "slender man" som stämde ganska bra in på figuren som jag såg.

/holly137

måndag 24 april 2017

Bloody Mary - Poltergeist

Här kommer en Bloody Mary-relaterad spökis från en tjej i Kalifornien. 
/Markus


Jag och mina vänner Cassie, Cassies styvsyster och Macie sov över i mitt hus och vi låg och berättade spökhistorier då Cassie kom med förslaget att köra "Bloody Mary". I mitt sovrum har mina garderobsdörrar speglar, så det är som att ha fyra helkroppsspeglar. Vi släckte lamporna och och satte  oss på min säng och tittade in i speglarna.

Vi sade "Bloody Mary" tre gånger men ingenting hände så vi skrattade mest och slog på lamporna igen. Inget konstigt hände förrän senare då mina föräldrar åkte hemifrån för att hälsa på min faster och farbror. Vi låg på golvet och skulle precis gå och lägga oss när vi hörde någon gå fram och tillbaka i korridoren trots att vi var ensamma hemma. 

Sedan såg jag ljuset i hallen slås på samtidigt som min badrumsdörr flög upp och kranen började rinna för full kraft och duschen sattes på. Macie gick och slog av allt och plötsligt var det lugnt. Då hörde vi någon trumma på min dörr ute i hallen. Vi höll upp händerna för att visa att det inte var någon av oss och det fortsatte. Jag rusade upp och slängde upp dörren och då slutade det men då öppnades alla garderobsdörrarna. Vi började be att det skulle sluta och plötsligt gjorde det.

Inget har hänt sedan dess och det är jag glad för. Numera söker jag och Cassie oss inte efter spökupplevelser mer och vi ber att de inte letar efter oss.

/Nikki

fredag 21 april 2017

Bloody Mary - Den blodiga kvinnan

Här är en berättelse som en tonårstjej i New Mexico, USA, berättar.

/Markus


Det här är en sann historia som hände när jag och några tjejkompisar, Tasheena, Hannah, Rihanna, Alana sov över hos vår kompis Autumn. 

Som vanligt så låg vi och pratade en massa tjejsnack men efter ett tag så bestämde vi oss för att göra något läskigt. Bloody Mary! Vi sökte på internet hur man skulle utföra det samt läste några berättelser om personer som hade testat på det. För några av dem hade det inte slutat så bra. 

Det var ungefär tolv den natten och vi kände att vi var tillräckligt modiga för att testa på Bloody Mary.

Vi letade i köket och hittade snart stearinljus och gick sedan till badrummet. Vi stängde in oss, tände ljusen och släckte lamporna och började alla säga med en röst "Bloody Mary" tre gånger.

"Bloody Mary, Bloody Mary, Bloody Mary."

Två minuter gick och ingenting hände. Vi blev uttråkade och skulle precis gå ut från toaletten då vi hörde en röst. "Mina sötnosar, ni kan inte lämna mig." Jag vände mig om och såg en kvinna i vit klänning och långt svart hår. Hon hade blod över hela sin klänning och hade ett elakt leende. Hon började gå mot oss. 

Hon gick mot Tasheena som skrek och slog henne med en tandborste. Jag öppnade omedelbart dörren och vi sprang ut.

Vi har aldrig, och jag menar aldrig, pratat om den dagen någonsin igen.

/Azia

lördag 8 april 2017

Kingseat Hospital

Kingseat Hospital
Nu tänkte jag att vi skulle ta en trip till Nya Zeeland där det finns ett nedlagt mentalsjukhus som sägs påminna en hel del om det beryktade hospitalet Bedlam (Bethlem Royal Hospital) i Storbritannien.

Byggandet av Kingseat Hospital började 1929 när tjugo patienter från ett närliggande mentalsjukhus kom till platsen med tolv skottkärror och tio spadar. Tre år senare, 1932, stod mentalsjukhuset i Auckland klart och senare, 1939 byggdes det till två våningar med personalbostäder.

Under slutet av 1930 och 40-talet byggdes fastigheten ut för att ge plats åt över 800 patienter. 

1996 såldes sjukhuset efter regeringsbeslut att ersätta pågående sjukhusvistelse för psykiskt sjuka patienter med vård och rehabiliteringsenheter. Detta ledde till att sjukhuset lades ner i juli 1999 då de sista patienterna flyttades till en annan vårdenhet i Auckland.

Efter stängningen sågs byggnaden som en potentiell plats för ett nytt fängelse som planerades kunna rymma sexhundra fångar. Detta kom dock att rinna ut i sanden.
Under 2004 kom mer än två hundra personer att lämna in klagomål mot den nationella regeringen för påståenden om misshandel och vanvård av patienter vid Nya Zeelands psykiatriska institutioner,
Mangrove
inklusive Kingseat Hospital, under 1960- och 1970-talet.


Under sin historia hade Kingseat flera fall av patienter som försvunnit efter att ha vandrat bort från anläggningen. Några av dessa har konstaterats som drunkningar då man antagit att de fastnat i mangroven i den närliggande hamnen. Detta konstaterades trots att inga kroppar återfunnits. 

Det finns många som säger sig ha sett skuggor och hört märkliga ljud. Flera ska även ha sett spöken där den mest framstående är The Grey Nurse (Den grå sköterskan) som sägs vara en tidigare anställd. Hon skall ha setts i och i närheten av de gamla personalbostäderna mer än 100 gånger av flera olika personer.

Kingseat Hospital
Spökvandringar anordnades på Kingseat mellan 2000 och 2005, då mestadels med arrangerade "spökerier" men kameror som inrättats för att spela in människors reaktioner under dessa vandringar började plocka upp figurer som inte hörde till de deltagande på spökvandringarna.

I närliggande bostäderna Kingseat Villas har det förekommit rapporter om skuggfigurer, lukten av svavel, möbler som förflyttar sig, röster och även poltergeist-fenomen.

En person som bor i Kingseat Villas har talat om att hennes fem år gamla barn har berättat om hur hen sett människor i skogen på natten nära den gamla tandkirurgin, människor som eskorteras av en sjuksköterska. Människor som, enligt barnet,”inte fick komma in".
En annan person i området berättade 2009: "Varje natt, utan undantag, skulle skåpdörrar börja skaka och det skulle höras oförklarliga knackningar på fönsterna på andra våningen och bottenvåningen. Toaletter kom att spola av sig själva och kranar öppnades ”

I Kingseat Villas har det förekommit rapporter om skuggfigurer, lukten av svavel, möbler som förflyttar sig, röster och även poltergeist-fenomen.

På sjukhuset har dörrar smällts igen, personer har känt sig iakttagna, en del har upplevt att någon har rört vi dem och en gång skall två personer ha sett ett spöke i form av en man som frågade dem ”Har ni gått igenom mitt rum?”

Av många som bor i närheten av det gamla sjukhuset ser platsen mer som en plats av sorg och smärta mer än det historiska landmärke som det är idag.


/Markus


Till sist finns här ett avsnitt av det Nyzeeländska

Reality-TV-programmet Ghost Hunt där teamet besöker Kingseat Hospital.

tisdag 28 mars 2017

På bussen på väg hem från jobbet

Här har vi en berättelse från en tonårstjej i Sydafrika som berättar en ruskig bussresa.

/Markus
Detta är en händelse som jag och min kusin var med om en kväll när vi var på väg hem från jobbet.

Vi arbetade i en butik med samma arbetstider så vi åkte alltid buss tillsammans till och från jobbet.

En kväll när vi hade gått av vårat arbetsskift så tog vi som vanligt bussen hem. Vi tog sätet bakom en kvinna. Vi satt där och pratade om dagen samtidigt som vi kollade våra telefoner för att komma ikapp i sociala medier. Vi började närma oss våran hållplats när min kusin plötsligt puffade till mig. Han såg skärrad ut. Han viskade åt mig att kolla i fönsterrutan som reflekterade kvinnan som satt framför oss. Reflektionen av damen stämde inte överens med hur hon såg ut.

Jag minns tydligt att hon var ljusare i hyn och hade rakt brunt hår. Reflektionen i fönsterrutan hade blont hår som var flätat och hennes hy var mörkare. För att inte tala om att hon hade ett läskigt ansikte, lite som en zombie... Tack och lov hade bussen stannat och vi skulle kliva av och vi båda sprang så fort vi kunde och ville inte stanna för att se vad det var. 

Detta är något som vi ofta brukar berätta om och vi har aldrig lyckats få en vettig förklaring på vad vi hade sett på bussen den dagen. Det var ljust i bussen så vi såg båda samma sak klart och tydligt.

Antagligen var det ett spöke eller annat väsen som hade suttit i sätet framför oss.

/Rajine, Sydafrika

söndag 12 mars 2017

Lemon Tree Passage

    Lemon Tree Passage är en förort som är separerad från närliggande Bulls Island i New South Wales, Australien, som ligger vid slutet av Tilligerry-halvön och omges av Port Stephens vatten. Området är en fristad för koalor på grund av de täta skogarna. Staden har en liten småbåtshamn och är känt för sin ostronodling.


    Lemon Tree Passage är även känt för en vandringsmyt om spöket av en avliden motorcyklist som visar sig i backspegeln för fortkörande bilister.

    Legenden har funnits i flera decennier men har fått fart under de 
    senaste åren tack vare Youtube där flera personer har postat sina mobiltelefons-filmade klipp på det berömda spöket. 

    En film om legenden är Lemon Tree Passage även under titeln Death Passage från 2015 som kommer på DVD i mars.

    I filmen får ett gäng unga amerikanska turister kännedom om vandringsmyten och bestämmer sig för att utforska. Efter att ha kört med rasande fart nedför den avlägsna vägen omgiven av tät skog, vänder deras lek till terror då de en efter en börjar försvinna. Långt bort från sina trygga hem hamnar de i klorna på en kraft mycket mer ond än vad de kunnat föreställa sig.

    /Markus